Hello Shitty

oktober 3, 2017 — Lämna en kommentar

Då kidsen var mindre och ännu kokade lekmat som serverades på restaurang Glada Vargen eller Tuffa Korven, alltid på deras matta, alltid med bordduk och roliga menyer, ja ni fattar. När du fick sitta där i obekväm hukställning och bara mmmmm så gott, oh så lukulliskt, kan jag få mer biff a la provence. Då ja. 

Då fick de ett paket rosa toapapper med Hello Kitty-figurer på av min mamma. Detta papper måste användas varsamt, ett litet ark i taget, som servetter på den fina restaurangen. Och var pappret inte skruttigt efter användning så togs det till vara till nästa gång. Värdefullt och vördigt, inget vessapapper har fått så hög status förr. 

Då när jag satt där i den harmoniska barnkammaren, med myror i benen pga hukställningen, och duttade försiktigt mina mungipor med en svagt rosdoftande Hello Kitty-servett efter en utsökt pasta portmonnä, ja då tänkte jag alltid att nån dag kommer jag att använda dessa på en inte så solig plats. 

Nån dag kommer det inte att finnas ens ett ark hushållspapper i detta hushåll för toalettbehov och då [konstpaus] då kommer detta rosa värdighetspapper att vara räddningen. 

Den dagen kom förra veckan. 

Ända tills basta

oktober 1, 2017 — Lämna en kommentar

Så kom oktober. Den här hösten är en riktig get shit done-tid för mej. Inte nog med att firman satsar på marknadsföring, nu går den där barnboken, som stretchat till ett 3 års projekt, också i tryck. 

Nog med flummande och livsfilosoferande, bara att göra. Om det är nåt jag lärt mej av all arbetshandledning och coachning är att det är skitenkelt att sätta upp mål och säga att så blir det, basta. Det är en helt annan femma att göra det ända till basta. 

Men tänker ändå inte ge mej ris för all denna tid, ty jag har gått från insikt till insikt på resan. Och boken hade verkligen inte blivit vad den är idag om vi kokat ihop den på momangen. Då jag pusslade ihop det sista uppslaget kände jag en sån självklarhet i hur det skulle sluta. Allt har fått mogna till sin fulla rätt. No regrets. 

Okej, lite kan vi fnissa åt att Helsingfors hunnit ändra ganska mycket sen bilderna togs (den baserar sej på Niklas foton), men who cares. Om den handlar om en liten tassig gubbe i Helsingfors så må det se ut just som han ser det. Historien bär ändå. 

Nästa shit to get done är sen en egen fotobok om mitt äventyr över Anderna. Medan jag sätter ihop den ska jag att göra en egen blogg-mapp och sen dyker även den resan upp här på bloggen. I sinom tid. 

 

Boken har såklart en lådcykel, om nån nu minns mina äventyr med den. 

Glory

september 29, 2017 — 4 kommentarer

Hänt sen sist: Rest till Barcelona och kammat hem ett förpackningspris. Funderar om det börjar bli dags att fixa till nånsorts prishylla, kan inte bara ha dessa pokaler som brevpressar. Recap: här är London för 2 år sen och här är Frankfurt i vintras. 


Barcelonagalan var ju gudomlig för en lill-grafiker som jag. Och jag är mycket tagen av alla grattisar som rullat in efteråt. En italiensk snubbe ville börja jobba hos mej, han hade en work permit och var redo för flytt till Helsingfors. Avböjde artigt. En annan tävling vill att jag skulle delta hos dom också. Tackar troligen nej. 

Jag klarar inte riktigt av alla dessa nya beslut så här nära inpå. Vill helst puppa mej lite och laya en hederlig flyer eller nåt. Tvätta lite fotbollskläder och kuska på ungar, värma makaronilåda och tjata på rådd. 

Jag är stolt och rakryggad som en giraff. Men även så ödmjuk att jag vill ställa mej bakom en lyktstolpe och i lugn och ro kika på vad alla andra sysslar med – och känna långt ner i giraffmagen vilket steg jag tar till näst. 

Här finns många steg att ta. 

Oralt

september 13, 2017 — Lämna en kommentar

Så gick en dag som aldrig kommer igen. 

Inledde starkt ren klockan 07 med att åka till stallet med en to go-kaffe i bilen. Har jobbat hårt på att täckas ta mer me-time, varför fasiken ska en vara så nördig och jobba ihjäl sej. 

 

Galloperade många varv med denna nervskadade men finast i världen-ponny. Belönade oss båda med en banan, ponnyn gillade. 

Landade sen snyggt framför coach-möte på Skype med en minut till godo, bara för att inse att Skype inte ville fungera. Tips-paus: om du behöver en coach har jag en fenomenal sådan på lager. 

Efter mötet hann jag kasta i mej lite lunch innan jag (igen) körde ett barn till tandläkaren. Me vetni, 2 år av tandläkarspring och en nattlig tandställning har gjort sitt – och idag tog det slut. Fanfaaar! Okej, nästa barn är i kö för lite större stuff, men just nu är vi på tandläkarsemester. Kolla vad denna pärs resulterade i:


Dagens läge till vänster, överbett deluxe till höger.

Sen hann jag jobba en stund innan kvällens 2 föräldramöten. Under den mycket knappa jobbtiden hann en låtsaskollega hålla en improviserad och högljudd monolog över hur min man klagar på mej. Liksom vafan? Blev så trött att jag bara stirrade på min skärm och ignorerade. Alla dagar orkar jag inte fäkta mot idioter.

Föräldramöten är bra då de är bra, och riktigt kass när de är skit. Blev så otroligt less på hur det på tjejfotbollslagets möte uttalades (av män)  den helt självklara saken hur mycket mindre lön den kvinnliga tränaren får jämfört med den manliga tränaren. Men då jag har en tendens att kasta in hjärtat och en hel hink känslor och eldsprut i opponeringar mot dylikt, så höll jag min drakkäft stängd. 

Det går inte att spruta eld på ett sånt möte. Kunde iofs öva hemma på detta. Det är inte bra att vara tyst i längden. Idag gick det bara inte. 

Avslutar med en bild från tandläkarvessan. Önskar ni pompösa och självsäkra män ibland kunde stoppa er (rena) fingrar i mun på varandra, istället för att gasta osakligheter och skymfar till höger och vänster. 

Sug på den en stund. Skrolla upp tillbaka till när Paddy äter banan för bättre fiilis. 

Nu nåttag

augusti 9, 2017 — Lämna en kommentar

Känner att det blåser nya vindar här på kontoret. Har så många sen nåttag på min sen nåttag-lista att jag bara tog tag i en och fixade det. Känslan nu är mycket bra.

Mål: fokusera mest på förpackningsdesign.

Steg ett: fixa upp hemsidan enligt det.

Steg två: kontakta spännande klienter.

Näyttökuva 2017-08-09 kello 15.32.55

Sidan finns här, klicketiklick.

38 och fabulös

augusti 7, 2017 — 2 kommentarer


 

Idag fyller jag 38 och vet ni, det är första gången på riktigt riktigt länge jag tyckt att det är askul att fylla år. Synd att det bara varar 24h. Jag har en kompis som kallar sin födelsedagsmånad för just födelsedagsmånaden, bara för att förlänga härligheten. Jag har mycket att lära mej där. 

Annars har jag funderat mej blå på sociala medier, på hur störigt & fantastiskt det kan vara och hur jag reagerar på poster så tydligt utgående från humör. Har också fått gå noga igenom sanning vs verklighet på tex instagram med mina kids. Fast det är nog mer jag som mantrar åt min egen napa, kidsen verkar ha sitt mycket mer på det klara än denna guldtant. Bra utveckling där.

Och på tal om kids. De har ännu sommarlov, de små lyckostarna. Och jag väntar hett på att skolan ska börja. Det är en sak att inleda familjevardag och en helt annan sak att inleda vuxenvardag med semestrande barn. Gaaah! 
Fast äntligen kan de tassa på stan och köpa sina gummin och pennor helt själv. Det där är ett romantiskt minne som är kul som enbart minne och kanskekanske ännu att haka på innan de ska börja ettan. Sen utvecklar de en snäv smak och jagar i oändlighet efter den perfekta tuschen. Boooring. 

Tillbaka till dagens viktigaste; min födelsedag. Om en timme är den slut och det är en evighet till nästa. Ännu en fin högtid i kappsäcken. 

Karriär-Pia

augusti 1, 2017 — Lämna en kommentar

När jag var liten ville jag bli:

Dagistant eller djurskötare på cirkus när jag var riktigt liten, sen har jag noll minnen av mina ambitioner som tonåring. Gissar på journalist eftersom jag sen sökte in till Soc & kom. Kom som tur inte in. Kom inte in på unis engelska heller, varthän det månne burit?

Nu jobbar jag som/studerar jag till:

Nu jobbar jag som egenföretagande grafiker.

Det här har jag jobbat med under min karriär:

  • golvmoppare på hundhotell
  • kaffekokare
  • hästskötare
  • golfbansklippare
  • hästsäljare
  • barnvakt
  • majblomskoordinator
  • utställningskoordinator
  • redaktör
  • ridlärare
  • knivförsäljare
  • dekoratör
  • barista
  • saftpressare på torget
  • ad-assistent
  • grafiker
  • illustratör
  • doula
  • art director
  • grafisk formgivare
  • företagare & frilansgrafiker

Det bästa med mitt jobb eller utbildning är:

Att inget projekt är det andra likt, att jag är wannabe-expert på konstiga saker som jag layat böcker om, att jag får komma & gå hur jag vill, att en klarar sej mer än bra utan en högskoleexamen, att hitta kreativa lösningar på tråkigheter

Så här ser en vanlig dag ut på jobbet:

Finns ingen vanlig dag. Dricker mycket kaffe och hissar upp och ner på mitt motoriserade bord. Kunde få pris inom varierande arbetsställningar

Ett karriärsmål jag har:

Att få göra mest bara förpackningar. Jobbar stenhårt på det

Det här är min roll bland kollegorna/i klassrummet:

Ensam drottning på kullen! Eller om mitt kollektiv räknas så är jag hon som skäller ut svinaktiga eller orättvisa män, har tydligen ingen spärr där. 

Ett arbete jag inte skulle kunna ha:

Ett med klockkort och tidsrapportering. Jobbade med de fotbojorna i sex år. Kan ännu också ruta in min arbetsdag i femton minuters intervaller på sekunden och behöver sällan bokföra tider. Det sitter i märgen. 

Mitt drömjobb:

Att få designa en öl eller nån helt ny godis. Eller varför inte kosmetika eller 1 liter mjölk. Går omkring och tror att tex puder och vardagsmjölken kunde se helt annorlunda ut. 

 

Bild från internätets gömmor. Tom en potatis kan packas annorlunda. 

Det börjar kännas ganska retro att ha en blogg, så jag är nog här ännu. Med dyngsur vardagsångest och en brun näsa. Om kvällarna pepp talk:ar jag framför spegeln om alla storheter jag har framför mej och när morgonen kommer undrar jag vart storkvinnan tog vägen under natten. 

Kanske hon hon hålls kvar tills imorgon? Lockar fram henne med min mormors mor Dagny, skådespelare och storkvinna med vackra fötter (det där fötterna har jag inget bevis på, men tänker fritt fantisera att min mormor ärvt sina perfekta pedaler av just Dagny). 

Kolla en sån böna. Dagny, kom hit och spill lite framtidsdrive i min skalle!

  

Jag ritar bok, rastar hundar, bongar fridlysta finblommor och så bygger vi. Läs denna mening åtminstone fem ggr så kan ni min vecka. 

På tal om den fina blomman. Det är en orkidé, med ett fint namn som jag inte nu minns, och min mor blir alldeles rörd i hjärtat när vi hittar dylikt och så berättar hon om den själviska tanten på skogsstigen som en gång stolt visade upp sitt svampkorgsinnehåll till mamma – och allt mamma såg var att hon också plockat en av dessa fridlysta orkidéer. Min mamma är ännu också upprörd. 

Hon är så till den grad till sej över fridlysta växter att hon tom inväntar att nattviolen blommat klart på ett av våra hästbeten innan hon släpper in hästarna där. En fin egenskap tycker jag. 

Bildbevis på blomman:

Bildbevis på ritat:

Bildbevis på hundar:

Och bildbevis på bygge med ny hästtapet:

Nu ska jag börja om från början. Pust. 

Nu är det klippt

juni 20, 2017 — 2 kommentarer

Det är 11 månader sen jag gick till frissan senast. Mätte till drygt 15 cm utväxt på den tiden, man kunde tro att jag levt på Substral. Tyvärr är socker närmare sanningen. Nå nu är det kapat igen, knips knaps. 

Ju äldre jag blir, desto mer avig inför frissabesök blir jag. Kommer att sluta som en hårig ensamvarg i en hydda i skogen, tänk Stinky. Eller om det räcker med att klippa håret 1 gång per år kan jag tänka mej att klara ca 50 ggr till. 

Har förgäves försökt samla medlemmar till min stödgrupp för likasinnade, men är hittills bara uppe i mej och mej själv. Finns inte ens en hashtag på hatafrissa. 

Nu vet ni det. 

Kommentar 1: dummer som då klipper pannlugg? Nope. Detta utvecklas till en lite längre pannlugg som blir en snedlugg som blir en mittbena med lång lugg (tänk Kate) som sen försvinner. Hinner igen med ca 5 hårstilar innan nästa klipp. Billigt & bra. 

Kommentar 2: måste såklart kategoriseras under Skönhet. Oh la laa. 

Kommentar 3: luggen framhäver mitt ena gråa hår som jag äntligen funnit och nu odlar med stolthet (se till höger om linjalen). Grått är det nya svarta! 

Kommentar 4: det är lame att kommentera på sin egen blogg, men absolut tillåtet då man är gråhårig. Kommer att definiera helt nya livsregler på basen av detta.