Harri hinner fram!

oktober 31, 2017 — 2 kommentarer


Idag satt jag på Fleuriste och grät som ett litet barn av lättnad över att böckerna kommer med första båten imorgon. Det tär på alla sinnen att ge sitt allt och ändå sväva i osäkerhet. Hela helgens kämp mynnade i ett skönt bröl.

Så nu kan vi fira releasefest!! Kolla här om du vill joina! 

En historia om Harri

oktober 27, 2017 — 2 kommentarer

Hej du gamla kompis, bloggen! Det har hänt en del sen sist, så jag tror jag behöver skriva av mej lite. Detta ska handla om en riktigt kul grej, men också om motvind i uppförsbacke. 

Vi börjar från början. Niklas och jag har gjort en barnbok ihop, den heter Harri i Helsingfors. Boken baserar sej på foton från Helsingfors, som Niklas tagit, och på en fiktiv figur Harri, som jag ritat in i fotona. 


Det här är Niklas.


Det här är ett uppslag ur boken. Så ni förstår idén. 

Boken gick i tryck 3.10 enligt planen. Pärmen gick tom en vecka tidigare enligt tryckeriets önskemål. Nån dag senare ringer min tryckerikontakt och berömmer boken som väldigt speciell – och att denna skulle funkka bra på bokmässan. Jag tycker det är ganska much att stövla in på bokmässa med en egenförlagd bok, men är inte svårflirtad och bokar en minimal monter. Den färdiga boken utlovas till dagen före mässan. 

Nu börjar några bråda veckor. Vi planerar monter, städar upp bokens hemsida, bokar releasefest, fixar rekvisita och har oss. 


Vi trycker bla själva varsin målarjacka till mässan.


Jag ritar en stor tintamaresk. Det här är sååå kul!

Mitt i allt detta har vi stor fönsterremppa hemma och så går min mamma och bryter armen. Jag jonglerar jobb, mässförberedelse, mammas hundar, barnens läxläsning och vårt inplastade hem med gott humör, snart får jag ju min egen bok! 

Varje vecka pratar jag med tryckeriet. Jo, allt ser bra ut. Boken kommer inte dagen före mässan som lovat, men utlovas levererad direkt dit på torsdag morgon. Okej, tänker jag. Inget att göra åt den saken. 

Men dagen före mässan (onsdag) är min kontakt ändå lite osäker. Jag plockar upp ett stort mässlakan hos honom i Hertonäs (boken trycks i Estland) och han ber mej ännu ringa honom på kvällen. Jag kör till mässcentret och börjar packa upp bilen.


Är mycket stolt över att allt gått så bra och kurvar förväntansfullt till min monter med all rekvisita.


Får massvis hjälp av min bästis Heidi och Lisa från Buu-klubben (!!) och det är bra fiilis ända ner i magen. 


Till sist är vår monter typ finast på mässan! Här får jag lite lyfta min egen svans, det visar sej behövas lite senare. Ser ni, vår gamla lådcykel är också med!

På kvällen ringer jag lite nervöst upp min tryckgubbe, som anar oråd med boken. Han säger att nu måste vi trycka upp en prototyp till mässans första dag, att tryckeriet i Estland inte går att nå. Men att boken nog kommer till fredag. 

På torsdag morgon kör jag tidigt i snöyra med sommardäck till Hertonäs. Tryckgubben har ren tryckt upp en del när jag hinner fram, och det visar sej att han glömt att sätta in hela bakpärmen på boken. Det finns inte tid kvar att trycka nytt, så jag trycker en tarra att limma på.


Nu visar klockan 40 minuter tills mässan börjar. Jag packar ca 60 prototyper och bakpärmstarror i bilen, och när de första besökarna äntrar mässan står jag och limmar på bakpärmar vid lådcykeln. Huh!


Är mycket stolt över min prototypsbok ändå och känner mej upprymd. Bara en dag av detta, sen kommer riktiga boken! Folk som köper min prototyp lovas ett äkta exemplar i posten, de verkar mkt nöjda med två böcker till ens pris. Jag får tom signera fler exemplar. 


Första dagen är rolig och vi fånar oss mycket med Buu-klubbs-Lisa som tittar förbi fler ggr. 

Fredag morgon känns allt så bra. Tryckeriets bil ringer mej på morgonen och vi bestämmer träff vid mässan 9:30. Jag tar snällt tåget pga sommardäcken och står ivrigt och väntar vid rätt dörr på rätt minut. Så kommer killen fram och ger mej detta.


Det ryms inte hundratals böcker i denna låda. 


Nej, det ryms exakt tre. Få men helt knasigt fina. Jo, vi har tre olika färger på boken, bara för att det är roligt. Pajar dom vördnadsfullt, men ringer sen upp min kontakt. 

Han blir rätt så tyst när jag berättar att jag bara fått tre böcker. Han medger uppgivet att jag nog inte ska vänta mej fler färdiga böcker till hela mässan. Jaha. På måndag ska vi sen komma överens om kompensation. 


Vi fortsätter att väcka bra fiilis på mässan och jag visar stolt upp mina tre provexemplar. Tills detta händer.

​​

Tryckeriet har nog satt ihop böckerna, men aldrig bundit ihop insidorna. Så jag har tre färdiga böcker som faller sönder. 

Nu vill jag gråta lite. Till på köpet försvinner min röst, är nog ingen van mässpratare. Då kommer Niklas och tar över montern med fräsch kämpar-anda (bla anmäler han en viss Paavo-presidentkandidat till mässkontoret för osjysst beteende) och jag åker snällt tåget hem för hals-vila.


Så nu ligger jag hemma och suger på dessa och försöker hålla käft. Tänker att vi ändå har det galet roligt på mässan! Och att jag kommer att återuppstå likt en katapult imorgon.


Kolla nu! Så bra grej! 

Hitta denna på insta. Det här kommer att sluta bra! Vi ger för fanken inte upp! Kom och heja till bokmässan om ni vill, vi finns på avdelning 7h131 (intill Paavo). Om inte annat kan ni fnissa åt min krax-röst och peta på en äkta Harri-prototyp. 

Hello Shitty

oktober 3, 2017 — Lämna en kommentar

Då kidsen var mindre och ännu kokade lekmat som serverades på restaurang Glada Vargen eller Tuffa Korven, alltid på deras matta, alltid med bordduk och roliga menyer, ja ni fattar. När du fick sitta där i obekväm hukställning och bara mmmmm så gott, oh så lukulliskt, kan jag få mer biff a la provence. Då ja. 

Då fick de ett paket rosa toapapper med Hello Kitty-figurer på av min mamma. Detta papper måste användas varsamt, ett litet ark i taget, som servetter på den fina restaurangen. Och var pappret inte skruttigt efter användning så togs det till vara till nästa gång. Värdefullt och vördigt, inget vessapapper har fått så hög status förr. 

Då när jag satt där i den harmoniska barnkammaren, med myror i benen pga hukställningen, och duttade försiktigt mina mungipor med en svagt rosdoftande Hello Kitty-servett efter en utsökt pasta portmonnä, ja då tänkte jag alltid att nån dag kommer jag att använda dessa på en inte så solig plats. 

Nån dag kommer det inte att finnas ens ett ark hushållspapper i detta hushåll för toalettbehov och då [konstpaus] då kommer detta rosa värdighetspapper att vara räddningen. 

Den dagen kom förra veckan. 

Ända tills basta

oktober 1, 2017 — Lämna en kommentar

Så kom oktober. Den här hösten är en riktig get shit done-tid för mej. Inte nog med att firman satsar på marknadsföring, nu går den där barnboken, som stretchat till ett 3 års projekt, också i tryck. 

Nog med flummande och livsfilosoferande, bara att göra. Om det är nåt jag lärt mej av all arbetshandledning och coachning är att det är skitenkelt att sätta upp mål och säga att så blir det, basta. Det är en helt annan femma att göra det ända till basta. 

Men tänker ändå inte ge mej ris för all denna tid, ty jag har gått från insikt till insikt på resan. Och boken hade verkligen inte blivit vad den är idag om vi kokat ihop den på momangen. Då jag pusslade ihop det sista uppslaget kände jag en sån självklarhet i hur det skulle sluta. Allt har fått mogna till sin fulla rätt. No regrets. 

Okej, lite kan vi fnissa åt att Helsingfors hunnit ändra ganska mycket sen bilderna togs (den baserar sej på Niklas foton), men who cares. Om den handlar om en liten tassig gubbe i Helsingfors så må det se ut just som han ser det. Historien bär ändå. 

Nästa shit to get done är sen en egen fotobok om mitt äventyr över Anderna. Medan jag sätter ihop den ska jag att göra en egen blogg-mapp och sen dyker även den resan upp här på bloggen. I sinom tid. 

 

Boken har såklart en lådcykel, om nån nu minns mina äventyr med den. 

Glory

september 29, 2017 — 4 kommentarer

Hänt sen sist: Rest till Barcelona och kammat hem ett förpackningspris. Funderar om det börjar bli dags att fixa till nånsorts prishylla, kan inte bara ha dessa pokaler som brevpressar. Recap: här är London för 2 år sen och här är Frankfurt i vintras. 


Barcelonagalan var ju gudomlig för en lill-grafiker som jag. Och jag är mycket tagen av alla grattisar som rullat in efteråt. En italiensk snubbe ville börja jobba hos mej, han hade en work permit och var redo för flytt till Helsingfors. Avböjde artigt. En annan tävling vill att jag skulle delta hos dom också. Tackar troligen nej. 

Jag klarar inte riktigt av alla dessa nya beslut så här nära inpå. Vill helst puppa mej lite och laya en hederlig flyer eller nåt. Tvätta lite fotbollskläder och kuska på ungar, värma makaronilåda och tjata på rådd. 

Jag är stolt och rakryggad som en giraff. Men även så ödmjuk att jag vill ställa mej bakom en lyktstolpe och i lugn och ro kika på vad alla andra sysslar med – och känna långt ner i giraffmagen vilket steg jag tar till näst. 

Här finns många steg att ta. 

Oralt

september 13, 2017 — Lämna en kommentar

Så gick en dag som aldrig kommer igen. 

Inledde starkt ren klockan 07 med att åka till stallet med en to go-kaffe i bilen. Har jobbat hårt på att täckas ta mer me-time, varför fasiken ska en vara så nördig och jobba ihjäl sej. 

 

Galloperade många varv med denna nervskadade men finast i världen-ponny. Belönade oss båda med en banan, ponnyn gillade. 

Landade sen snyggt framför coach-möte på Skype med en minut till godo, bara för att inse att Skype inte ville fungera. Tips-paus: om du behöver en coach har jag en fenomenal sådan på lager. 

Efter mötet hann jag kasta i mej lite lunch innan jag (igen) körde ett barn till tandläkaren. Me vetni, 2 år av tandläkarspring och en nattlig tandställning har gjort sitt – och idag tog det slut. Fanfaaar! Okej, nästa barn är i kö för lite större stuff, men just nu är vi på tandläkarsemester. Kolla vad denna pärs resulterade i:


Dagens läge till vänster, överbett deluxe till höger.

Sen hann jag jobba en stund innan kvällens 2 föräldramöten. Under den mycket knappa jobbtiden hann en låtsaskollega hålla en improviserad och högljudd monolog över hur min man klagar på mej. Liksom vafan? Blev så trött att jag bara stirrade på min skärm och ignorerade. Alla dagar orkar jag inte fäkta mot idioter.

Föräldramöten är bra då de är bra, och riktigt kass när de är skit. Blev så otroligt less på hur det på tjejfotbollslagets möte uttalades (av män)  den helt självklara saken hur mycket mindre lön den kvinnliga tränaren får jämfört med den manliga tränaren. Men då jag har en tendens att kasta in hjärtat och en hel hink känslor och eldsprut i opponeringar mot dylikt, så höll jag min drakkäft stängd. 

Det går inte att spruta eld på ett sånt möte. Kunde iofs öva hemma på detta. Det är inte bra att vara tyst i längden. Idag gick det bara inte. 

Avslutar med en bild från tandläkarvessan. Önskar ni pompösa och självsäkra män ibland kunde stoppa er (rena) fingrar i mun på varandra, istället för att gasta osakligheter och skymfar till höger och vänster. 

Sug på den en stund. Skrolla upp tillbaka till när Paddy äter banan för bättre fiilis. 

Nu nåttag

augusti 9, 2017 — Lämna en kommentar

Känner att det blåser nya vindar här på kontoret. Har så många sen nåttag på min sen nåttag-lista att jag bara tog tag i en och fixade det. Känslan nu är mycket bra.

Mål: fokusera mest på förpackningsdesign.

Steg ett: fixa upp hemsidan enligt det.

Steg två: kontakta spännande klienter.

Näyttökuva 2017-08-09 kello 15.32.55

Sidan finns här, klicketiklick.

38 och fabulös

augusti 7, 2017 — 2 kommentarer


 

Idag fyller jag 38 och vet ni, det är första gången på riktigt riktigt länge jag tyckt att det är askul att fylla år. Synd att det bara varar 24h. Jag har en kompis som kallar sin födelsedagsmånad för just födelsedagsmånaden, bara för att förlänga härligheten. Jag har mycket att lära mej där. 

Annars har jag funderat mej blå på sociala medier, på hur störigt & fantastiskt det kan vara och hur jag reagerar på poster så tydligt utgående från humör. Har också fått gå noga igenom sanning vs verklighet på tex instagram med mina kids. Fast det är nog mer jag som mantrar åt min egen napa, kidsen verkar ha sitt mycket mer på det klara än denna guldtant. Bra utveckling där.

Och på tal om kids. De har ännu sommarlov, de små lyckostarna. Och jag väntar hett på att skolan ska börja. Det är en sak att inleda familjevardag och en helt annan sak att inleda vuxenvardag med semestrande barn. Gaaah! 
Fast äntligen kan de tassa på stan och köpa sina gummin och pennor helt själv. Det där är ett romantiskt minne som är kul som enbart minne och kanskekanske ännu att haka på innan de ska börja ettan. Sen utvecklar de en snäv smak och jagar i oändlighet efter den perfekta tuschen. Boooring. 

Tillbaka till dagens viktigaste; min födelsedag. Om en timme är den slut och det är en evighet till nästa. Ännu en fin högtid i kappsäcken. 

Karriär-Pia

augusti 1, 2017 — Lämna en kommentar

När jag var liten ville jag bli:

Dagistant eller djurskötare på cirkus när jag var riktigt liten, sen har jag noll minnen av mina ambitioner som tonåring. Gissar på journalist eftersom jag sen sökte in till Soc & kom. Kom som tur inte in. Kom inte in på unis engelska heller, varthän det månne burit?

Nu jobbar jag som/studerar jag till:

Nu jobbar jag som egenföretagande grafiker.

Det här har jag jobbat med under min karriär:

  • golvmoppare på hundhotell
  • kaffekokare
  • hästskötare
  • golfbansklippare
  • hästsäljare
  • barnvakt
  • majblomskoordinator
  • utställningskoordinator
  • redaktör
  • ridlärare
  • knivförsäljare
  • dekoratör
  • barista
  • saftpressare på torget
  • ad-assistent
  • grafiker
  • illustratör
  • doula
  • art director
  • grafisk formgivare
  • företagare & frilansgrafiker

Det bästa med mitt jobb eller utbildning är:

Att inget projekt är det andra likt, att jag är wannabe-expert på konstiga saker som jag layat böcker om, att jag får komma & gå hur jag vill, att en klarar sej mer än bra utan en högskoleexamen, att hitta kreativa lösningar på tråkigheter

Så här ser en vanlig dag ut på jobbet:

Finns ingen vanlig dag. Dricker mycket kaffe och hissar upp och ner på mitt motoriserade bord. Kunde få pris inom varierande arbetsställningar

Ett karriärsmål jag har:

Att få göra mest bara förpackningar. Jobbar stenhårt på det

Det här är min roll bland kollegorna/i klassrummet:

Ensam drottning på kullen! Eller om mitt kollektiv räknas så är jag hon som skäller ut svinaktiga eller orättvisa män, har tydligen ingen spärr där. 

Ett arbete jag inte skulle kunna ha:

Ett med klockkort och tidsrapportering. Jobbade med de fotbojorna i sex år. Kan ännu också ruta in min arbetsdag i femton minuters intervaller på sekunden och behöver sällan bokföra tider. Det sitter i märgen. 

Mitt drömjobb:

Att få designa en öl eller nån helt ny godis. Eller varför inte kosmetika eller 1 liter mjölk. Går omkring och tror att tex puder och vardagsmjölken kunde se helt annorlunda ut. 

 

Bild från internätets gömmor. Tom en potatis kan packas annorlunda. 

Det börjar kännas ganska retro att ha en blogg, så jag är nog här ännu. Med dyngsur vardagsångest och en brun näsa. Om kvällarna pepp talk:ar jag framför spegeln om alla storheter jag har framför mej och när morgonen kommer undrar jag vart storkvinnan tog vägen under natten. 

Kanske hon hon hålls kvar tills imorgon? Lockar fram henne med min mormors mor Dagny, skådespelare och storkvinna med vackra fötter (det där fötterna har jag inget bevis på, men tänker fritt fantisera att min mormor ärvt sina perfekta pedaler av just Dagny). 

Kolla en sån böna. Dagny, kom hit och spill lite framtidsdrive i min skalle!