Nu nåttag

augusti 9, 2017 — Lämna en kommentar

Känner att det blåser nya vindar här på kontoret. Har så många sen nåttag på min sen nåttag-lista att jag bara tog tag i en och fixade det. Känslan nu är mycket bra.

Mål: fokusera mest på förpackningsdesign.

Steg ett: fixa upp hemsidan enligt det.

Steg två: kontakta spännande klienter.

Näyttökuva 2017-08-09 kello 15.32.55

Sidan finns här, klicketiklick.

38 och fabulös

augusti 7, 2017 — 2 kommentarer


 

Idag fyller jag 38 och vet ni, det är första gången på riktigt riktigt länge jag tyckt att det är askul att fylla år. Synd att det bara varar 24h. Jag har en kompis som kallar sin födelsedagsmånad för just födelsedagsmånaden, bara för att förlänga härligheten. Jag har mycket att lära mej där. 

Annars har jag funderat mej blå på sociala medier, på hur störigt & fantastiskt det kan vara och hur jag reagerar på poster så tydligt utgående från humör. Har också fått gå noga igenom sanning vs verklighet på tex instagram med mina kids. Fast det är nog mer jag som mantrar åt min egen napa, kidsen verkar ha sitt mycket mer på det klara än denna guldtant. Bra utveckling där.

Och på tal om kids. De har ännu sommarlov, de små lyckostarna. Och jag väntar hett på att skolan ska börja. Det är en sak att inleda familjevardag och en helt annan sak att inleda vuxenvardag med semestrande barn. Gaaah! 
Fast äntligen kan de tassa på stan och köpa sina gummin och pennor helt själv. Det där är ett romantiskt minne som är kul som enbart minne och kanskekanske ännu att haka på innan de ska börja ettan. Sen utvecklar de en snäv smak och jagar i oändlighet efter den perfekta tuschen. Boooring. 

Tillbaka till dagens viktigaste; min födelsedag. Om en timme är den slut och det är en evighet till nästa. Ännu en fin högtid i kappsäcken. 

Karriär-Pia

augusti 1, 2017 — Lämna en kommentar

När jag var liten ville jag bli:

Dagistant eller djurskötare på cirkus när jag var riktigt liten, sen har jag noll minnen av mina ambitioner som tonåring. Gissar på journalist eftersom jag sen sökte in till Soc & kom. Kom som tur inte in. Kom inte in på unis engelska heller, varthän det månne burit?

Nu jobbar jag som/studerar jag till:

Nu jobbar jag som egenföretagande grafiker.

Det här har jag jobbat med under min karriär:

  • golvmoppare på hundhotell
  • kaffekokare
  • hästskötare
  • golfbansklippare
  • hästsäljare
  • barnvakt
  • majblomskoordinator
  • utställningskoordinator
  • redaktör
  • ridlärare
  • knivförsäljare
  • dekoratör
  • barista
  • saftpressare på torget
  • ad-assistent
  • grafiker
  • illustratör
  • doula
  • art director
  • grafisk formgivare
  • företagare & frilansgrafiker

Det bästa med mitt jobb eller utbildning är:

Att inget projekt är det andra likt, att jag är wannabe-expert på konstiga saker som jag layat böcker om, att jag får komma & gå hur jag vill, att en klarar sej mer än bra utan en högskoleexamen, att hitta kreativa lösningar på tråkigheter

Så här ser en vanlig dag ut på jobbet:

Finns ingen vanlig dag. Dricker mycket kaffe och hissar upp och ner på mitt motoriserade bord. Kunde få pris inom varierande arbetsställningar

Ett karriärsmål jag har:

Att få göra mest bara förpackningar. Jobbar stenhårt på det

Det här är min roll bland kollegorna/i klassrummet:

Ensam drottning på kullen! Eller om mitt kollektiv räknas så är jag hon som skäller ut svinaktiga eller orättvisa män, har tydligen ingen spärr där. 

Ett arbete jag inte skulle kunna ha:

Ett med klockkort och tidsrapportering. Jobbade med de fotbojorna i sex år. Kan ännu också ruta in min arbetsdag i femton minuters intervaller på sekunden och behöver sällan bokföra tider. Det sitter i märgen. 

Mitt drömjobb:

Att få designa en öl eller nån helt ny godis. Eller varför inte kosmetika eller 1 liter mjölk. Går omkring och tror att tex puder och vardagsmjölken kunde se helt annorlunda ut. 

 

Bild från internätets gömmor. Tom en potatis kan packas annorlunda. 

Det börjar kännas ganska retro att ha en blogg, så jag är nog här ännu. Med dyngsur vardagsångest och en brun näsa. Om kvällarna pepp talk:ar jag framför spegeln om alla storheter jag har framför mej och när morgonen kommer undrar jag vart storkvinnan tog vägen under natten. 

Kanske hon hon hålls kvar tills imorgon? Lockar fram henne med min mormors mor Dagny, skådespelare och storkvinna med vackra fötter (det där fötterna har jag inget bevis på, men tänker fritt fantisera att min mormor ärvt sina perfekta pedaler av just Dagny). 

Kolla en sån böna. Dagny, kom hit och spill lite framtidsdrive i min skalle!

  

Jag ritar bok, rastar hundar, bongar fridlysta finblommor och så bygger vi. Läs denna mening åtminstone fem ggr så kan ni min vecka. 

På tal om den fina blomman. Det är en orkidé, med ett fint namn som jag inte nu minns, och min mor blir alldeles rörd i hjärtat när vi hittar dylikt och så berättar hon om den själviska tanten på skogsstigen som en gång stolt visade upp sitt svampkorgsinnehåll till mamma – och allt mamma såg var att hon också plockat en av dessa fridlysta orkidéer. Min mamma är ännu också upprörd. 

Hon är så till den grad till sej över fridlysta växter att hon tom inväntar att nattviolen blommat klart på ett av våra hästbeten innan hon släpper in hästarna där. En fin egenskap tycker jag. 

Bildbevis på blomman:

Bildbevis på ritat:

Bildbevis på hundar:

Och bildbevis på bygge med ny hästtapet:

Nu ska jag börja om från början. Pust. 

Nu är det klippt

juni 20, 2017 — 2 kommentarer

Det är 11 månader sen jag gick till frissan senast. Mätte till drygt 15 cm utväxt på den tiden, man kunde tro att jag levt på Substral. Tyvärr är socker närmare sanningen. Nå nu är det kapat igen, knips knaps. 

Ju äldre jag blir, desto mer avig inför frissabesök blir jag. Kommer att sluta som en hårig ensamvarg i en hydda i skogen, tänk Stinky. Eller om det räcker med att klippa håret 1 gång per år kan jag tänka mej att klara ca 50 ggr till. 

Har förgäves försökt samla medlemmar till min stödgrupp för likasinnade, men är hittills bara uppe i mej och mej själv. Finns inte ens en hashtag på hatafrissa. 

Nu vet ni det. 

Kommentar 1: dummer som då klipper pannlugg? Nope. Detta utvecklas till en lite längre pannlugg som blir en snedlugg som blir en mittbena med lång lugg (tänk Kate) som sen försvinner. Hinner igen med ca 5 hårstilar innan nästa klipp. Billigt & bra. 

Kommentar 2: måste såklart kategoriseras under Skönhet. Oh la laa. 

Kommentar 3: luggen framhäver mitt ena gråa hår som jag äntligen funnit och nu odlar med stolthet (se till höger om linjalen). Grått är det nya svarta! 

Kommentar 4: det är lame att kommentera på sin egen blogg, men absolut tillåtet då man är gråhårig. Kommer att definiera helt nya livsregler på basen av detta. 

Jag har flyttat mitt kontor till landet, inte helt organiserat men det gick. Inklämt bland sadlar och polocrosse-mailor och min stackars lilla kontorsblomma som fick lite stryk på vägen. Hann dessutom gå en träningskurs mitt i flytten, går numer omkring som en hjulbent cowgirl.

Här finns tusen distraherande saker, som tex en tjock liten Paddy-häst.

Här finns dessutom underbart många människor att hänga med. Matbordet är fullsatt hela tiden.

Lägg till att det kommer en massa folk med olika farkoster och färdmedel, och mammas hus är fullt med jordgubbar.

Sällan har det varit så här svårt att sitta organiserat och rakryggat inne på sommarkontoret och jobba.

 

Tacksamhet

juni 6, 2017 — Lämna en kommentar


Namaste från mina nya doijor.

Det är en massa stress-talk på mitt arbetsrum just nu. Fasiken, flera av mina låtsaskolleger mår nog inte så bra. Jag som haft någorlunda tungt med att säga nej och styra upp min arbetsbörda på ett fungerande sätt, sitter nu där i mina guldskor och ritar cyklande gubbar för brinnkära livet – och mår riktigt bra.
Kollegerna suckar och våndas och ändå lovar de helt utopistiska saker i telefonen (open office, det går inte att inte höra). Jag trodde att jag var helt kass på att säga nej, eller på att hålla mej ifrån branten av oskälig arbetsbörda – men nu verkar jag mest zen av hela bunten. 

I nästan ett år fick jag arbetsvägledning, nu får jag coaching för min förväntnings-angst. Och det är så guld värt! Den här nya coachingen får mej att inse guldkorn från arbetshandledningen jag fick, och jag plirar på mina tidigare uppgiftspapper och hittar nya insikter ännu många ggr om. 

Jag kommer fortsättningsvis att få dippar. Men jag har så sjukt bra verktyg att ta mej ur dom. Självsnällhet, ordning & reda (skojar inte), en veckoplan som jag nästan aldrig håller (passligt sträng men mycket förlåtande), bra musik, kryptiska to do-listor, en tom mailbox (det bästa denna förväntnings-angstare vet, jobbar på att komma ifrån denna drog) och nu till nästa en framtidsplan som jag har som hemläxa.

Ta emot hjälp om du får. Just då i stunden kanske du tror att du inte behöver det. Känn efter pånytt. Låt resultatet komma lite an efter. Och låt det ta tid. 

Harri

juni 5, 2017 — 2 kommentarer

Niklas och jag jobbar på en bok, ett projekt som pågått typ förevigt pga mej. Än kommer livet emellan, än jobbet, än kreativ ångest, än obeslutsamhet. Men nu ska den äntligen bli klar, o heliga höjdare. 

Jag gillar att rita, men är inte direkt nån vass illustratör. Mest gör jag grafiska grejer och etiketter till olika produkter, har liksom inte nån ritrutin. Helst ska det gå fort, och det ska vara roligt och synas som instant resultat. Sitter inte och filar på en och samma bild i timmar. Fastnar jag så droppar jag det nästan genast och tar itu med nåt annat istället. 

Om nån minns julbuset för 1,5 år sen så är det pretty exakt sånt som funkkar för mej – snabba resultat, stora drag och roligt på vägen. 

Nu angstade jag väääldigt länge med att en huvudkaraktär alltid måste se på pricken lika ut. Har ni nånsin läst en Kalle Anka där Kalle plötsligt är lite olik på nästa sida? Eller att Pippi haft kortare hår helt plötslig, mitt i boken om Pippi Långstrump? 

Den här tanken har jagat mej så mycket att jag nåttag på vägen måste ge upp. Det här projektet ska ju vara roligt, inte nån prestationsgrej där jag tävlar mot mej själv. Så min gubbe ser nu ut som han gör, än lite tjockare och än lite smalare, kortare och längre. Hans hårbena lever helt ett eget liv. Men han är ändå han. Min Harri. Nån kan säga att han är konstig, jag säger att han är konst. 

Och han kommer att bli klar. 

Möt Harri i färg, klar för tryck. Möjligen en lite yngre profilbild, möjligen tagen i går.

Möt dagens Harri i skissformat. Efter ett pass bodypump eller möjligen bara ur en helt ny vinkel. 

Inte nog med att det är svårt att få till en karaktär, han cyklar hela tiden. Milslångt utanför min comfort zone. 

Fotriktighet

juni 3, 2017 — 4 kommentarer

Idag satte jag min brutna tå i fickan (nånej), sadlade min springare och red. Knäppt kan tänkas – men det gick hur bra som helst med lite tejpning före och ordentliga skor. Den här tanten tänker då inte låta en sån bagatell sakta på farten.  Jobbigast är det att byta skor och ta första stegen, sen går det bra. 

Fick dessutom prova mammas Otz-skor,  imorgon blir det skoshopping. Breda i tårna och med stadigt korkbotten, alla mina smala ballerinan får vänta på nästa sommar.