Veckan som gick var ju lika lång som julafton i barndomen. Sån tur att den tog slut, på bästa sätt dessutom. På grund av min skola hann vi inte rida alls och tog igen med råge igår. Hämtade kidsen lyxigt tidigt och drog till stallet då det ännu var ljust. Till på köpet lade jag in en bauta beställning på sushi innan vi drog iväg – så var det bara att kurva efter den på hemvägen. Nu har jag dessutom fått sova till tie. Livet kan börja igen.
Trots att det sägs att målet inte är det viktigaste, utan resan dit, så fungerar jag under tunga dagar enbart på målbilder. Det har nästan ingen skillnad vad det är, typ en pepparkaka jag gömt i badrumslådan, bara jag vet att den finns där. Min målbild igår var hur jag hittar den sista parkeringsplatsen rakt utanför sushirestaurangen, sen är allt plain sailing (I did it). På torsdag var det hur jag kryper i säng med en extra fleecefilt och en serietidning (det här är det närmaste i lästips min blogg kommer med, jag läser enbart Kalle Anka, Ut i vår hage och 91:an nuförtiden).
Idag är ingen målbilds-dag. Vi ska dansa, rida och fixa på nya hemmet. Men allt det är bara hooray jämfört med förra veckan.
Allu tinar långsamt. Vi har hängt ihop sen augusti och först nu är vi riktigtriktigt kompisar.
Barn uppfödda på sushi.
Och till sist en fråga. Finns det nån frisyrakademi man kan gå? Eller hur gör man som frisyr-okunnig förälder med ett barn som har höga krav, trassligt hår och ben som inte står stilla. Den här beställningen hette stor fläta-knåka som balettdansare har. Hahaha! Jag kallar den risiga flätor i bunt med artistisk bena.
Har egentligen bara ett tips och det är hårband i samma färg som håret. Då syns inte tillkorvningarna lika bra. Är de tillräckligt fluffiga så tillför de ju också volym.
GillaGilla
Ah, lysande! Tack.
GillaGilla
Puust, tur att Viggo är en gosse, slipper förmodligen fläta hans hår.
GillaGilla
Hatahatahatahata att fläta hår. Och håret borde vara väl fastsatt på deras danslektioner. Total omöjligt för mej.
GillaGilla