Min morgon, min pärm

mars 4, 2013 — 4 kommentarer
Skärmdumpar från klippet
Nu måste vi ha lite positivare grejer här. Som dagens Min morgon med Peppe och Anne och min bok (alltså pärm, inte text) Lika delar liv och luft skriven av Sara Jungersten. Hela klippet börjar vid 46:30 här. Blev till mej av alla fina ord, både gällande innehållet och så min pärm.
Den som läst boken vet historien, Mira som bor i det fina huset med den perfekta fasaden och hennes resa mellan då-jaget och nu-jaget och graviditeten som blir en slags katalysator (bra liknelse, lånade av Anne). Jag känner så mycket igen mej i Mira. Så mycket att jag gick omkring och ogillade henne i flera veckor efter att jag läst manuset. Det var inte fasadgrejen (här nämdes såklart också bloggar, haha) utan mer resan mellan landelivet och stadslivet, ett före detta jag vs ett nuvarande jag och om det ens går att göra en lyckad mix av det. Nå det var bara att stirra mej själv i napan och lära mej, än en gång, lite mer om mej själv. Sen föddes pärmen med rutskjortan och pickupen. Och numer är jag vän med Mira och mej själv.
Du som tänker att du inte vill läsa boken pga hela graviditetsfaktorn. Det temat är starkt, det går inte att komma undan. Men där finns nåt mer bakom som jag tycker är fint. Nåt som iaf jag lärde mej mycket av.
  

4 svar till Min morgon, min pärm

  1. 

    jag såg just klippet och skulle just skriva en kommentar här och be dig berätta mer om pärmen och så hade du redan gjort det! Kiva att läsa om dina tankar om den.

    Jag tror att jag måste läsa både den här och hennes första bok – den har jag inte lyckats lägga vantarna på ännu.

    Gilla

  2. 

    Skönt att jag inte är ensam om att skruva upp bilradion för att dränka annat oljud.
    Och berömmet kom från hjärtat: pärmen är verkligen svinsygg med fina detaljer.

    Gilla

  3. 

    Det vita (perfekta) kliniska ljuset, lande pickup:en och landefaktorn nr 1, rutskjortan (som inte är helt otrendig nu). Galet symboliskt om jag riktigt funderar efter. Läs den!

    Gilla

  4. 

    Man känner sej extra misslyckad då det man skruvar upp innehåller en massa f*ck you. Fint dubbelbudskap där, god förälder och dunk på axeln.

    Applåder till dej och Anne! Ni var så naturliga och avslappnade.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s