Allvar i grått

maj 1, 2013 — 8 kommentarer
Försöker desperat dölja grådakset bakom en massa gult.
Insåg att jag är alldeles grådaskig i ansiktet av all stress. Har inte alls haft zen, varken i hjärnkontoret eller i hjärtat. Mest bara haft en grå oformlig massa som sakta trycker på bröstet. Det är så ofattbart svårt att klaffa allt och hållas snäll och kiva samtidigt. 
Steg ett mot en bättre fiilis; jag är från och med juni utan mitt arbetsrum. Sorgligt, men jag måste rata sånt som ger mest bröstpress. Andas redan lite lättare av att ha beslutet gjort. Steg två; jag håller på att röja en höstmånad för mina studier. November 2013 borde jag bli färdig web designer. Men med noll effort blir man inte klar, och mina låga insatser hittills ger mej också syrebrist. Jag tänker september. Farligt för ensamföretagaren, men på sikt borde det betala sej tillbaka med råge. Steg tre; ha mycket av ingenting nästa höst. Bara valla hem barn, knäppa på Buuklubben, dricka ett glas vin medan J* lagar maten, ligga på golvet och spela memory. Sluta nattjobba (mycket viktigt). Bli kivogare. Steg fyra; inte lova in mej impulsivt på nåt innan jag gått hem, tagit ett spegel-snack, sovit en natt och sen kännt efter pånytt i mitt slitna hjärta.
Mina impulsiva infall är nu på auto mode och jag kan åka upp i taket av en ny inbjudan eller ett nytt förslag. Det farliga är att det går automatiskt. Impulsivitet är kiva, men min stresshjärna har tydligen fel i filtret just nu och klarar inte av att nödbromsa. Ska tänka efter sådär klokt och rationellt som vuxna gör. 
* puss puss
 

8 responses to Allvar i grått

  1. 

    oj så bra självrannsakan o konstruktiva planer! kram på dej kompis! och en extra kram om ditt slitna men väldigt fina hjärta.

    Gilla

  2. 

    Dina planer låter superbra. Klokt och rationellt tänkande, wow, jag borde kanske också testa det nån dag. Jag hoppas att bröstpressen lättar asap! Skulle jag vara ansikte mot ansikte med dig nu så skulle jag ge dig en riktig megakram. (…Och så skulle du bli jättespookt för du skulle kanske inte känna igen mig då vi aldrig träffats, men vi leker att det skulle kännas naturligt.)

    Gilla

  3. 

    Vännen min, jag hoppas verkligen att det lättar för dig, för det som du sysslar med just nu är nog inget vidare bra. Är t.o.m. lite ororlig för dig. Men en kram är det minsta men också det mest personliga jag kan ge dig just nu!

    Gilla

  4. 

    kramsse! du är en livlina

    Gilla

  5. 

    Jättespookt och bra, helt säker på det. Let's do that some day!

    Gilla

  6. 

    Tack! Jag bromsar ju, oroa dej inte. Sen om jag inte bromsar, sen är det riktigt illa. Kram!

    Gilla

  7. 

    Skjut inte upp bromsandet alltför länge, Pia. Försök bromsa lite, pyttelite, redan nu. Att braka helt är det inte värt!! Då blir nödbromsen för hård och skadorna blir för stora. Gult e fint!! Och pyssla om ditt arma hjärta:) Etta

    Gilla

  8. 

    Här finns redan bromsmärken i asfalten, lovar! Och nästa långhelg ska jag försöka vara så ledig som möjligt. Får dessutom draghjälp nu i början av veckan! Tack för omtanken, det uppskattas stort!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s