Läs om Herr Gråben så länge

september 7, 2013 — 2 kommentarer
Inne i ett riktigt mörkt skede av mitt slutarbete. Så kommer troligen att ligga lågt här ett tag framöver. Hela min fredag gick åt till att säga orumsrena ord och desperat skrikskratta mellan varven. Jag fattar ju nu varför det finns så många grafiker som inte haldar webb. Det är så otroligt svårt att kunna allt. Att blanda trycktekniska grejs med papperkvalitét med cmyk med rgb med responsivitet med javascript med testning av olika browsers. Man säger fult till sist. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, OM jag blir färdig så ska jag banne mej ha champagne. I mängder.
Men eftersom jag sorglig och ensam sitter här i nya hemmet en lördag kväll med sovande kids – så kan jag lika bra passa på att blogga om vår granne, Herr Gråben. Herr Gråben bor strax över gården bakom fönster med spetsgardiner. Herr Gråben är så gammal och skramlig att om man nyser på honom omvandlas han till en hög med fint skelettdamm. Han hör inget. Han går inte, han staplar fram. Ändå kurvar han in sin gamla merca på vår smala innergård med sån skicklighet och precision att ingen annan kan det lika bra. Just nu skramlar han omkring i sin nystrukna skjorta och omplacerar sina prydnadsföremål brevid en lampa med lila skärm. Så gulligt att jag bara har lust att vinka glatt och bjuda honom över på kaffe. Men jag är rädd att han dör av skrämsla. Dessutom är det skrivet i den osynliga innerstadsgrannlagen att man inte får kika in hos varann över gatan/gården. Jag måste sluta. 
Annars börjar det vara hemskt kiva nu, här i nya hemmet.
Vi har varken spetsgardiner eller lila lampskärmar. Bara blå pappersbollar i extra large.
 

2 responses to Läs om Herr Gråben så länge

  1. 

    Kerrostalokyttääjät Ry! Vi har bara ett fönster mot innergården och det är s olyckligt placerat att man inte ser in hos någon. Jag måste börja hitta på saker om folk istället och sedan höja på ögonbrynen och se menande på folk jag träffar på gården.

    Gilla

  2. 

    Att hitta på låter inte så tokigt de heller! Min största rädsla är att ja börjar moikka på alla dessa typer i matbutiken bara för att jag ”känner” dom.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s