Good life

augusti 7, 2014 — 4 kommentarer

Hur bloggar man efter en paus? Ju längre pausen blir, desto svårare och mer omöjligt känns det. Jag tänkte testa på baby steps och småbörja nu innan omstarten nästa vecka. Så hoppas vi att min lilla baby step leder nånvart.

Nytt kontor ja. I tisdags släpade jag allt som ens liknade kontorspinaler från landet och till vår hemgata i stan. Men jag stannade inte vid oss utan tog ett kvarter närmare centrum. Där korvade jag bilen in på en liten innergård och släpade hela rasket två trappor upp till nya kontoret.

Grovt räknat så är det 200 meter från oss till kontoret. Avrundat så är det tre kvarter från kidsens skola. Exakt räknat så är det 2 kvarter från 7-åringens eftis. I samma kvarter som 9-åringens bästis bor. Det är så nära att jag knappt kommer att få skosulorna våta om det regnar. Så att jag kan gå utan jacka på vintern. Så nära att om jag öppnar en flaska kolsyrat vatten när jag startar så säger det pssscht först när jag är framme. Då är jag bara lite svag i fingrarna. Så nära!

Och alla nya nästan-kolleger verkar så roliga! Mitt i flyttsvetten kom en av dom och spontankramade mej och under första dagen var det två som berättade hur glada dom blev av att jag flyttat in. Jag sitter alltså i ett kollektiv med arkitekter och grafiker, med passligt med lebensraum och stora fönster. Vad mer kan man önska? Jag är mycket nöjd.

Hela onsdagen jobbade jag på nya officen, njöt av lunch på stan och take away kaffe på vägen tillbaka. Sweet vuxenliv. Här har jag haft två detektivkids i hasorna ända sen juni och mina nerver började minsann lukta bränt. Usch så sur man blir av sånt, och besviken på sitt föräldra-jag.

Hursomhelst, en baby step får inte bli för lång. Bilder skulle vara helt för överkurs. Så jag slutar här, just på gränsen till torsdag (som till på köpet är min födelsedag whoop whoop) och just innan fredag då sommarlovets sista äventyr stundar. En detektivresa västerut ska vi hinna med ännu innan skolstart. Dessutom har jag fått order om att sova så länge jag bara orkar imorgon. Så länge att mitt hår blir grått.

Ännu en grej. Jag fyller 35. Det tycker min farfar, som själv är 90, att är jättegammalt. Inte bra. Jag har härmed ett helt år på mej att motbevisa honom.

4 responses to Good life

  1. 

    Grattis i efterskott! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s