Profilering

september 1, 2014 — 8 kommentarer

Eftersom ämnet varit på tapeten: Funderar ni mycket på er profil i sociala medier? Eller sådär allmänt på nätet? Jag kan nog fundera ut fungerande sätt att lyfta fram fördelar i ett läppstift, klippa en förförisk video för en mascara, lägga till smyg-bling på en motorhuv och aktivera seniorer att gå på promenad. Men att själv framstå som nåt smart och attraktivt är som en djungel som jag saknar machete till.

Ibland känns det som min svagaste länk, men oftast struntar jag bara blankt i det. Ingetdera är bra. Jag borde troligen fundera lite mer på det och strunta mindre. Å andra sidan blir en för slipad profil lätt fejk och ganska tråkig.

Som exempel så hade jag tänkt illustrera detta inlägg med en suddig bild på hur jag pussar en hund, men nu tänker jag efter och kör bloggens första stilleben. Snyggt, städigt och slipat.

IMG_0577.JPG

Snark.

8 responses to Profilering

  1. 

    Hmm. Funderar i den mått att jag inte publicera fyllebilder eller en naked Heidi. Och så raderar jag nog sådana bilder som jag inte tycker se bra ut. Kör med linjen ”visa inte/skriva inte något som du inte kan visa åt ALLA”.

    Gilla

    • 

      Bra regler! Jag tänker mer på en större helhet, men kan ändå inte riktigt greppa vad det betyder för just mej. Hmm. Måste vässa min machete.

      Gilla

  2. 

    Hmm. Jag har en rätt så öppen attityd på t.ex. Facebook, eller mer öppen nuförtiden. Kanske det har att göra med att jag förr har funderat lite för mycket på vad folk tänker om mig. Nu har jag bestämt mig att modigt vara mer den jag är – feminist, cynisk humorist, kattägare, Manchester United-fan, hästflicka – ja allt möjligt sånt som nån även i min närkrets kan tänkas ogilla. Okej, jag slänger inte ut förföriska (fniss) bilder på mig själv, vill inte heller dela med av mitt sociala liv till precis alla, men sådär allmänt sätt har jag nog tagit ett litet språng mot en modigare Östermyran.

    Bloggen är sen en annan sak. Okej, den håller på att dö ut mer eller mindre, men jag insåg just varför jag har så mycket mer svårt att dela med mig och mitt liv där – den är på svenska. Och för mig har och är Svenskfinland ändå rätt så långt borta på ett sätt. Jag har ‘hört’ till ankdammen, men har ändå alltd känt mig lite utanför. Har inte haft kusiner i samma skola. Har aldrig haft segelbåt eller ordnat kräftskiva. Sökte mig aldrig till Soc&Kom eller Hanken. Var kanske tre ggr på svensk sitz. Som tjugoåring trillade jag ur den finlandssvenska kretsen helt enkelt. Och så har jag ju förblivit. Jag har inte en massa bloggskrivande kompisar i Svenskfinland, så på ett sätt känner jag mig utanför även i bloggvärlden. Inget skyddsnät här, liksom. Kanske det är en slags skyddsmekanism, vill hålla mig lite utanför eftersom jag ändå inte känner att jag passar in helt och hållet? Mene ja tiedä. Ojoj vilken romananalys detta blev! 😀 Och jag vill då påpeka att jag inte känner mig traumatiserad för att jag inte hör hemma i finlandsvensklandia – det är nu bara ett faktum. Mitt liv smakar riktigt bra även utan kräftskivor eller snapsvisor. 😉

    Gilla

    • 

      Diggar din attityd! Och argh att min blyghet ännu sätter stopp för ett bauta-inlägg om sammanhang, jag tror du skulle förstå min point. Om jag redigerar lite så kanske inlägget kan se dagsljus ännu.. Men jo förstår precis din blogg-inställning!

      Måste bara fråga en grej som jag reagerade på, är ditt blogg-jag beroendet av sammanhanget & skyddsnätet? Om du skalar bort det och bara skriver på, vad händer då? Jag tror resultatet skulle vara lysande! Det är ju redan på god väg (vink vink)

      Men jo, det här tangerar min svårighet att utforma min egen nätprofil. Det är så galet svårt att hitta de rätta detaljerna själv medan en utomstående ibland genast kan pricka dom. Jag blir liksom hemmablind.

      Gilla

      • 

        Bra fråga! Jag tror att det har med just profileringen att göra – vilken dera profil vill jag ha bloggvärlden, dår jag inte vet vem som läser? På ett sätt har jag lust och behov att verkligen stjälpa ut en massa ‘stora’ grejer på bloggen. Men däri ligger problemet – för det första har jag nåt på hjärtat som jag inte kan skriva om helt öppet, eftersom den infon i fel händer s.a.s. kunde orsaka trubbel.

        På tal om skyddsnätet – Det har att göra med att jag inte har tutat ut till min närkrets att jag bloggar, varpå jag naturligtvis inte kan dela med av mitt liv tillsammans med närkretsen i samma helhet som på facebook. Särskilt då jag vet att det på bloggen kan finnas bekanta som läser, kanske rentav såna bekanta som jag eller min närkrets inte gillar.

        Shiiitt, nu måste jag återkomma senare, för jag ska till frissan – det kan jag förresten nog blogga om sen! 😉

        Gilla

  3. 

    Nu ”känner” jag ju dig endast genom den här bloggen, men jag har genast från första början sett dig som en väldigt smart person. Dessutom har du humor och tar inte dig själv för allvarligt. Det är en sällsynt kombination. Så åtminstone på bloggen och åtminstone för en läsare har du lyckats profilera dig bra.

    Gilla

    • 

      Hej från Italien! Så glad av din kommentar, känns som evighetet sen sist (och ändå känner inte jag dej heller). Tack, din kommentar värmer stort! Det är så svårt att se the big picture av sej själv. Hoppas allt är bra med dej & din familj! Blir glad att du ännu läser mina skriverier.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s