En dagens

september 22, 2015 — 4 kommentarer

Älskar känslan av att äntligen få burra ner mej bakom en stor halsduk och dalla fram i ett regnvått Helsingfors. Hatar skammen av att halka och falla handlöst på trappan till barnens skola. Älskar insikten av att inget, otroligt nog, gick sönder. Hatar momentet före kraschen, då ens liv flimrar som en artistiskt klippt dokumentär framför ögonen, mitt i fallet. Älskar barnets omsorg. 

Hatar hemfärden, butiken, mjölkhyllan, kassan och släpandet i chocktillstånd. Älskar att landa hemma och tillåta post-chock-gråten komma. Hatar hur den gråten påverkar barnen. Älskar deras kramar. Hatar att laga mat och koordinerar läxor med darrande händer. Älskar barnens försök till delaktighet. Hatar att för säkerhets skull trevande leta genom kroppen efter skador och diverse konstiga knölar & bulor. Älskar att barnen sympatipetar på mej trots allt ont. 

Hatar att vi missar stallet på grund av detta. Älskar att gråtkrama mina föräldrar på Jysk (av alla ställen). Hatar alla som stirrar. Älskar att allt annat slagg som samlats inuti forsar ut medsamma. Hatar orsakerna till det. Älskar mitt jobb. Hatar hur hårt det går åt mej ibland. Älskar att jag snart flyger på prisgala. Hatar att jag är så slut. Älskar att jag idag köpte en galaklänning på under fem minuter. Hatar att jag ännu måste köpa strumpbyxor. 

Älskar att krypa i säng, slutkörd och gråtmosig. Hatar tanken av morgondagens stelhet och  smärta. Älskar känslan då alla andra sover. Är tacksam att jag är hel. Är skrämd att jag är så sliten. Är glad att jag grät ut. Är förvånad att jag är så tuff. 

4 responses to En dagens

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s