Don’t look back in anger

november 10, 2015 — 4 kommentarer

Det har varit en tung morgon. Nu vet jag inte vem som minns mitt fd fd jobb som tog slut för fem år sen med den elaka chefen och de tunga åren av uppätet självförtroende och tyranni och tårar på jobbet som sedan uppdagades i rätten för snart två år sen och hur jag vittnade och hur han vittrade och tills sist smulades sönder framför mina ögon och förlorade och jag kunde lägga locket på. Lås. Bom. Slut. Detta var den kortaste versionen ever. Ni förstår, jag har gått vidare.

Idag ringer telefonen. Och det är min favoritkollega från den hemska byrån. Hon har hängt fast där i alla dessa år, ni vet hur hemmablind man blir till sist och tror att hemskt kan vara okej. Hon gråter. Hon är uppsagd med evighetslång uppsägningstid och hon har hittills klarat det helt okej (fatta elakheterna hon får stå ut med, så fult att jag inte kan skriva ner dom här). Men nu har det runnit över och hon är så trött. Men han får inte vinna så hon hänger kvar. Hon har sån ögonsvett (som hon själv uttrycket det, och jag hör ju det). Hon ger inte upp.

Är så glad att hon kan ringa mej. Jag vet ju genast vad det betyder eftersom jag suttit i samma sits. Och jag kan trösta och lite skämta och ge stöd och power och roarr. Men sen skryter hon hur hon fått flera av kunderna att hota chefen med att de ska flytta över till mej. Lång förvåningspaus här. Nu är jag plötsligt indragen och det känns inte så bra.

Jag fick se honom gny och ge efter. Sen byggde jag upp min egen firma utan honom. Så jag är så färdig med hela den biten. Nu vill jag inte ha hans arga flås i nacken igen. Så när favoritkollegan tyckte jag skulle kontakta alla dessa kunder sade jag nej. Tack, men nej. Om de kontaktar mej så diskuterar jag. Men jag tar inga initiativ och helst inga såna kunder alls. För jag behöver inte mer vendetta.

Jag behöver vara snäll och ärlig och rak och hygglig och mest av allt – sjysst mot mej själv. Det är därför jag slutade där in the first place. Ändå kryper det nu i kroppen. För att jag förstår favoritkollegans ångest och jag förstår att hon behöver sin vendetta. Men mjölken är liksom redan spilld. Och det luktar surt ända hit. Och jag hoppas att det räcker med att bara ducka och gå vidare.

4 svar till Don’t look back in anger

  1. 

    du tog rätt beslut, man ska kapa banden till destruktiva människor.

    Gilla

    • 

      Raaah! trodde inte detta skulle komma tillbaka och bita mej i rumpan längre. Tack Tommix, jag är inte bra på att ta känslobeslut på sekunden men här känns det att det gick rätt. Puh.

      Gilla

  2. 

    Helt rätt! Rondellhund, energitjuv, kalla det vad du vill, men personer som inte är bra för en är det bäst att undvika. Och hämnden är ju sällan ljuv.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s