Close call

juni 18, 2016 — Lämna en kommentar

Vi är mitt i en liten logistikrumba. Fyra av fyra familjemedlemmar ska senast i slutet av nästa vecka infinna sej i Mariehamn – och alla ska ta sej dit på olika sätt. Detta är en helt normal sits för en säätö-familj som vår, det här fallet är bara lite knepigare än vanligt. 

Nu är redan två avvinkade och en framme, återstår två alltså. Den yngre på nio bast ska imorgon flyga ensam (mutad) medan jag ska följa efter nästa torsdag. Till på köpet skulle ponnyn ännu idag få skjuts till lande. Så jag har packat barn och häst, kört hit och dit, skrivit listor, bykat och försökt hålla huvudet på plats.

Såklart har även min bil varit på service, sånt klämmer jag naturligt in i tider som dessa. Allt helt ok ännu där, bilen var borta och vi åkte fel buss, men fixade även det med gott humör. 

Idag kör jag den färdigt servade bilen in på landegården, en lång nedförsbacke. Det hörs ett konstigt klonk och i den brantaste backen när jag behöver bromsa så pumpar bromspedalen bara tomt. Tur att mina reflexer lyder och jag fattar att dra i handbromsen. Men det var jäkligt kusligt. 

En kort undersökning senare och lite huvudskrap tillsammans med random granne hittar vi en pöl med bromsvätska bakom bilen. 

** Evighetslång paus för svordomar, lång telefonkö till tiepalvelu, hällregn, hydraulolja över alla mina kläder och slutligen besked om hjälp.**

När bärgninsbilen baxat upp bilen på sitt flak trillar det plötsligt av lösa delar. Klink klonk. En stor kolv och en till större del, kan tyvärr inga fler termer för bildelar. Bärgningskillen skrapar sej i huvudet och frågar hur mycket jag kört omkring sen min service. 

Sen tycker han jag ska tacka valfri högre makt att jag, och alla som åkt min bil sen i tisdags, är vid liv. Min bil blev nog servad, men nån hade glömt att fästa allt när de var färdiga. Glömt. 

Nu ska jag varva ner i landebastun innan jag ska köra barnet till sitt flyg, i en tassig Ford Tourneo. På måndag ska jag ringa arga samtal. På tisdag ska jag hoppeligen få min egen bil tillbaka. 

Den som är bara ett år gammal och alltid fungerat som en dröm tills jag lydigt nog förde den på sk merkkihuolto för att bilen själv befallde så. På torsdag ska jag flyga till Mariehamn. 

Och hela hela tiden ska jag känna livet i mej. Det här var äckligt nära ögat. Just nu pärtar det faktiskt mest att jag hann ge fulla poäng åt bilfirman när de frågade efter feedback för sin service. 

Där bakom den lömskt snygga fälgen var precis alla skruvar lösa. 

Inga kommentarer

Be the first to start the conversation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s