Archives For Allmänt

Kvällen innan skolavslutningen. Det yngre barnet önskar sej lockar och jag bara inte kunde leverera annat än åtta flätor som möjligen är lite krushår imorgon. Varje gång jag petar i hennes hår tänker jag att jag nog ska kolla ett klipp eller två på nätet, för att ens lite kunna. Händer aldrig.

Kvällen innan skolavslutningen. Det betyder att det bara är två veckor tills mitt kontor måste flytta. Jag tänker att jag nog ska packa ihop i tid och åka iväg med prydligt packade kassar, världsvan och sval. Sanningen är att jag kommer att rafsa ihop allt i två blågula kassar och fastna i hissdörren med rödgråtna kinder. Jaja.

Kvällen innan skolavslutningen. Tänker mej en prydlig outfit i nån lugn nyans, artiga nickningar till höger och vänster och en tår till den berömda slutsången. Näpp. Väljer nuförtiden alltid gult och en sjal att snubbla i, alternativt fastna under ett stolsben med. Och fullt tårregn på det. Har dessutom smygrotat bland barnets nagellack efter rätt nyans av gult, kommer att bli fast genast imorgon.

Kvällen innan skolavslutningen. Märks det att jag tänker helt åt skogen hela tiden? En överlevnadsguide för katastroftanter, tror jag visst. Tänk högt och landa (hoppeligen) inte med ett krasch. Allra mest tänker jag ändå på att det är skolavslutning redan imorgon och att det är ofattbart att vi har två skolbarn inkommande augusti. Vart tog det här året vägen? Hjölp. Bäst att stryka på ett extra lager stulet gult nagellack. Kan omöjligen bli dubbelt straff ändå, eller tänker jag fel igen?

PS på tal om skolavslutning (och gult), kolla vad de fina kidsen lagat åt sina lärare? Så fina att det tog i hjärtat att ge dom vidare.

image

Stelnad Jaffa

maj 30, 2014 — 2 kommentarer

Jag kan inte sluta förundras över bilden på 7-åringen i inlägget under. Har hon käkat lim och stelnat? Är det en docka? Är det en leksak? Om man ännu tänker att tjejen brukar liknas vi en sprutande jaffaflaska så blir det ännu mer konstigt. Ponnyn är lugn som en filbunke så han är som han brukar.

Det är helg och kidsen är, om möjligt, ännu aktivare än förr. Trots att vi redan ridit idag så lyssnar de som bäst på musik och fixar med nån sorts lera. Sen ska de ännu spela fotboll och piano. Jag ligger i sängen och leker att jag är intagen på vilohemmet Viskande Tallen. Här är tyst och lugnt och mjukt och alla viskar.

Hade riktigt kul på stallet ändå. Frisk luft gör vem som helst lite snällare. Till nästa ska jag surfa på arbetsbord som man kan lyfta till ståhöjd, tänker mej en investering i mitt framtida jag – annars sitter jag mej i graven. Men först ska jag ligga raklång och bara vila.

20140529-131813-47893581.jpg

20140529-131812-47892549.jpg

Sweet mom

maj 26, 2014 — 2 kommentarer

Vi går hem från en parkpicnic, 9-åringen och jag. Hon har sin fotboll med sej och under en nanosekund stoppar jag in den under min blus och skuttar framför henne som knasboll

Nu är du faktiskt lite pinsam, mamma.
Oj! Bra att du sa! Brukar jag vara det ofta?
Nej då! Ibland är du söt pinsam. Men oftast inte alls.

Bäst att kolla läget eftersom jag antar att många, långa pinsamhetsår är på kommande. Som de kommer att sucka, mina döttrar. Jag kommer inte att komma ihåg att kolla läget alla gånger. Men nu gjorde jag det och söt pinsam är ännu nästan inte alls pinsam på min skala. Jag ska bara sluta skutta som en knasboll.

Hej bloggen! Det har varit ett så knasigt veckoslut att jag har bloggmaterial för en månad. Som att vi nyss hade 28 kalasgäster varav de sista gick nyss. Eller gick är fel, de rusade med en taxi för att hinna hem innan nästa halvlek i hockeyn. Det är svettigt och kaotisk här och allt jag klarar av är att ligga i sängen och äta smörgås. Funderade en stund att gå ut på stan för att få ensam i världen-känslan. Den chansen finns bara när Finland spelar hockeyfinal. Men smörgåsarna vann.

Lämnar er med dagens tårta. Återkommer med alla knasigheter senare.

image

image

Förklara nu sen

maj 23, 2014 — 6 kommentarer

Nu ska jag blogga om gynekologen (skrev först gundekologen, det låter faktiskt mer kul). Den som vill klicka vidare kan göra det nu, men jag lovar att detta är mycket harmlöst.


Okej. Jag har en kiva och saklig gynekolog och framförallt snabb, här är verkligen snabbhet ett stort plus. Ni vet, in, hej, hurmårdu, ner med brallan, kolla nere och uppe, knattra tangenter, tack, hejdå. Gärna på under 10 minuter. På dessa mindre än 10 minuter hinner gynen ändå ultra hela härligheten och som socker på toppen sticker hen alltid 4-5 ultrabilder i näven på mej. För den som undrar så ser dessa bilder skrämmande lika ut som de bilder en får på sin inneboende bebbe (om en sådan finns).

Hen påpekar varje gång detta sker att ”här får du ett minne”. Samtidigt behandlar hen bilderna med sån värdighet att jag extra artigt tar emot dem och sticker ner dom i väskan. Nästan så att jag vill niga tacksamt. Men vet ni, det känns som att gå omkring med en bomb. Och skräcken, om jag inte ser till att kasta dessa i närmaste papperskorg och de blir i min väska. Och sen händer det farligaste, de trillar ut när jag går på jobbmöte. Förklara nu sen. Bilder på min yuhu, the inside version. Eller så länge hinner ingen kolla på dom innan jag rafsat dom tillbaka i väskan. Men då ser de ut som bebbebilder. Förklara nu sen.

Det är fint att mitt inre kollas upp. Men jag behöver inga minnesbilder för dagboken, jag litar på att allt finns kvar även när jag kommit hem. Hur jag ska lyckas förmedla detta artigt och sakligt för gynen nästa gång är en gåta. Eller minnas att kasta de brännheta dokumenten i en roskis.

Tillägg: nu ska vi inte ens tala om första gången jag fick mina bilder och blev skendräktig som en galen labrador. Som tur har jag sansat mej sen dess. Månne gynen jobbar för en större befolkning i Finland? Tillägg slut.

Full rulle i vårt hemman idag. Först åt jag idyllisk lunch i lugn & ro ovanför hela Hagalund och sen yrde det bara på. Som det brukar. Förskoleavslutning, Kippohäng, allmän yrsel och nu har vi riggat för 9-åringens och bästisens kompiskalas — ett äkta biokalas, fast hemma då. Det ryktas om 50 hot dogs av en äkta connoisseur och årgångssaft. J har poppat hinkvis med popcorn och jag har märkt saftmuggar och konstruerat en godislåda.

Den färska 9-åringen meddelade idag att hon allra helst skulle fylla 12 – jo för då får hon åka hiss ensam. 7-åringen, som fick sina färska förskolepapper jämte ros idag, hälsar att en blir bara äldre och att en kan lika gärna slänga bromsarna.

Bilder i fel ordning på det:

20140522-220008-79208889.jpg

20140522-220117-79277017.jpg

20140522-220116-79276371.jpg

Hon här till sist är så kul för hon har slängt sina bromsar för länge sen. Finns inte mycket hon duckar för.

På tal om ickebromsande så tänker J och jag börja öva inför våra tumisdagar (grovt räknat infaller dom om 10 år). Vi ska köra mc genom västnyland nu på lördag. Eftersom mitt rumplånga hår inte är färdigodlat ännu måste jag kompensera med en färgrann scarf som kan fladdra i vinden. Se upp för en ståtlig mc-knutte med en gulhjälmad loppa baktill. Vi bromsar antagligen inte (beror på uråldrig mc, inte dåligt trafikvett).

Riktiga gorillor

maj 21, 2014 — 2 kommentarer

Vi drog på oss klänningar alla tre och gick alltså på Tarzan på stadsteatern ikväll. Gillade skarpt! Speciellt alla som spelade gorillor, de gick och skuttade exakt som riktiga sådana. Månne de kollat på Avara luonto som hemläxa? Anyways så var höjdpunkten slutkyssen (Tarzan och Jane), för i samma stund hördes ett underbart Yök ur ett barn i publiken — och alla brast i skratt.

Vi hade dessutom extrem tur och fick det sista förhandsbeställbara (ett ord?) pausbordet (ett ord det med?). Jösses så lyxigt! Hur har jag inte sportat med detta tidigare? Där satt vi sen i våra klänningar vid ett färdigdukat bord och drack lemonad och åt godsaker. Måste bli en mer garvad teaterbesökare.

Sen grät jag såklart en skvätt i slutet, när storgorillan dog. Men blev lite gladare av en barnröst några rader bort som utbrast:

Tänk så många gorillor de behöver om det dör en i varje föreställning!

Bevisar just hur bra skådespelarna var. Se Tarzan vetja!

Bloggflyttandet ligger i luften, nu hittas Fua på den bästa av adresser: fua.fi

Adressändring