Arkiv för Flum

Friktion

september 15, 2014 — 2 kommentarer

Jag försöker att ha tålamod och vara snäll och trevlig och nicka på de rätta ställena och svara någorlunda passande till sammanhanget. Men allt jag kan tänka på är om jag täcks gå och gnida mej mot närmaste husvägg. Aj aj så rappning kan se lockande ut! Eller stolpar med struktur, mmm.

Mitt tillstånd gör att jag ser min hemstad med helt nya ögon. Hälsningar av Klia-Pia.

Kryddar med passande musik från ett av mina favoritbänd från days of my past.

Vad jag gjort

september 2, 2014 — Lämna en kommentar

Ett klassiskt vad-har-Pia-gjort-inlägg.

Först gjorde jag en massa research om vin och vinetiketter. Ålade omkring på Alkos golv och fotade och hade mej. Hela kontorsgänget ville stå och hänga vid mitt bord eftersom jag radat upp en rad vinflaskor, alkohol är verkligen en ice breaker fast man inte ens öppnar flaskorna. Tänk på det!

Sen höll jag på i 10 timmar och hann designa 30 olika etiketter. Imorgon ska jag förkasta 27 av dom och jobba vidare på tre. Jag kan vara riktigt hård när det kniper.

Efter det digra jobbet föråt jag mej på Meze på Farouge. Burp. Tror jag besökte stället senast -98, det var sej ganska likt. När jag kom hem sprang kidsen ännu amok. Viktigt tips: om man har barnvakt så är det stört förbjudet att komma hem innan kidsen somnat. Annars utgår all nytta med härligheten. Tror inte vi missat detta förut, stort minus.

Nu har jag kollar med google att Kekkonen skulle ha fyllt 114 år imorgon. Och nu är jag så trött att jag inte ens kan njuta av lugnet eftersom jag också måste sova.

Det var en pärs att baka de där mockarutorna. Inte bara för att jag var nybörjare, utan mest för att vår ugn är modell XXL och jag fick räkna med 1,5 sats per plåt. Då blir det en himla massa blandande och kladdande och slevande också, inte alls nåt jag svänger ihop i en handvändning bara.

Mest fascinerad var jag av mängden ingredienser som gick åt på en hel kvadrat mockaruta: 1,5 kg florsocker och 12 ägg. Tillsammans med slitet och det angenäma resultatet tycker jag att Stora Rekordboken (minst!) kunnat ringa på, men sånt måste man väl anmäla i förväg. Their loss.

IMG_0564.JPG

Helgplaner

augusti 22, 2014 — 4 kommentarer

Som bäst står jag på det fina, nya kontoret vid mitt high tec justerbara skrivbord (WOW) och känner mej hälsosam. No more sitta ner resten av livet.  På tal om själva kontoret. Här är så fint & kiva på alla sätt. Känns som mycket påtaglig livskvalitet och förändringen var nu inte sååå stor. Först kunde jag perkla lite över att jag inte fattat att göra en massa ändringar tidigare, men sen stötte jag på en fin mening; Trust the timing of your life. Du tog ju dej hit, Pia. Varför ska du alltid ha så bråttom?

För att upprätthålla vigören kommer jag att flytta den där jäkla bokhyllan hemma. Jag drömmer varje natt nu hur fint det kommer att bli. Dessutom ska vi få hem vår uppiffade pralinsoffa imorgon OCH, come to think of it,  en ponny levereras som bäst från farmen mot huvudstadsregionen. Så mycket roligt att göra, så begränsat med tid.

Vad ska ni göra i helgen, släpa möbler eller slappa?

Ur askan

augusti 20, 2014 — Lämna en kommentar

Sen vi landat i stan har klädkris deluxe inte uppenbarat sej en endaste gång. Insikten slog mej idag morse, boom. Och jag analyserade att det beror på att jag hela sommaren hasat mej fram i skruttiga landekläder. Skillnaden till stadsgarderoben är så stor att jag nu kan kombinera och matcha med nyfunnen iver.

Bilden får illustrera lande-Pia, i tyvärr en inte så skruttig outfit. Men jag bakar såklart in ett tips även i detta inlägg: en hängmatta med kanter! Gärna lite i skymundan på gårdstunet. Här hann jag gömma mej i hela 45 minuter innan de hittade mej. Sen var de så sneeky att de ringde mej, och jag så dum att jag svarade i telefonen. Nå man kan inte lyckas med allt. Men ni ser hur happy jag var.

kuva(9)

Så gick en hel vecka utan att jag bloggade. Horisonten är aningen mörk här på bloggfronten, men där ute i verkliga livet skiner solen varje dag. Så jag väljer nog solen, just nu åtminstone.

Sol sol!

Jag hinner knappt ducka

augusti 11, 2014 — 4 kommentarer

Ett svettigt hej! Vi är tillbaka i stadsvardagen. Framåtblick: imorgon vid niosnåret har vi två skolbarn och jag, mutsin, kommer att ha en välfylld hink tårar. Ni andra som lyckas hålla er, se inte så avundsjukt på mej. Låt det fara bara!

Bakåtblick: idag vid fyrasnåret hade jag en full kundvagn på mina små tår och en hink svordomar på tungan. Bara den gamla damens rädda blick fick mej att svälja, alltså hon vars vagn det var. En vill ju inte bli känd som tantskrämmare.

Däremellan blev jag nästan krokad av en golvmopp på Skillnaden, ni vet fenomenet med plankbäraren som vänder på sej. Fick ta ett gasellhopp till vänster för att missa smällen. Ett besynnerligt dygn, både bakåt och framåt.

Och när jag tänker efter så blev jag ju jagad av två stora tuppar i söndags, fick tjoppa så hårt jag kunde. Måste ens skriva stora, för att inte låta helt mesig.

Vad kommer att ske imorgon? Tårarna är nu helt säkra, men vad mer? Jag väntar med spänning.

20140811-220205-79325183.jpg

De stora bestarna sekunden innan jakten. Lita aldrig på fjäderfän.

Good life

augusti 7, 2014 — 4 kommentarer

Hur bloggar man efter en paus? Ju längre pausen blir, desto svårare och mer omöjligt känns det. Jag tänkte testa på baby steps och småbörja nu innan omstarten nästa vecka. Så hoppas vi att min lilla baby step leder nånvart.

Nytt kontor ja. I tisdags släpade jag allt som ens liknade kontorspinaler från landet och till vår hemgata i stan. Men jag stannade inte vid oss utan tog ett kvarter närmare centrum. Där korvade jag bilen in på en liten innergård och släpade hela rasket två trappor upp till nya kontoret.

Grovt räknat så är det 200 meter från oss till kontoret. Avrundat så är det tre kvarter från kidsens skola. Exakt räknat så är det 2 kvarter från 7-åringens eftis. I samma kvarter som 9-åringens bästis bor. Det är så nära att jag knappt kommer att få skosulorna våta om det regnar. Så att jag kan gå utan jacka på vintern. Så nära att om jag öppnar en flaska kolsyrat vatten när jag startar så säger det pssscht först när jag är framme. Då är jag bara lite svag i fingrarna. Så nära!

Och alla nya nästan-kolleger verkar så roliga! Mitt i flyttsvetten kom en av dom och spontankramade mej och under första dagen var det två som berättade hur glada dom blev av att jag flyttat in. Jag sitter alltså i ett kollektiv med arkitekter och grafiker, med passligt med lebensraum och stora fönster. Vad mer kan man önska? Jag är mycket nöjd.

Hela onsdagen jobbade jag på nya officen, njöt av lunch på stan och take away kaffe på vägen tillbaka. Sweet vuxenliv. Här har jag haft två detektivkids i hasorna ända sen juni och mina nerver började minsann lukta bränt. Usch så sur man blir av sånt, och besviken på sitt föräldra-jag.

Hursomhelst, en baby step får inte bli för lång. Bilder skulle vara helt för överkurs. Så jag slutar här, just på gränsen till torsdag (som till på köpet är min födelsedag whoop whoop) och just innan fredag då sommarlovets sista äventyr stundar. En detektivresa västerut ska vi hinna med ännu innan skolstart. Dessutom har jag fått order om att sova så länge jag bara orkar imorgon. Så länge att mitt hår blir grått.

Ännu en grej. Jag fyller 35. Det tycker min farfar, som själv är 90, att är jättegammalt. Inte bra. Jag har härmed ett helt år på mej att motbevisa honom.

Tankeavbrott

juli 29, 2014 — 4 kommentarer

Jag tycks helt klart ha valt bort bloggen. Det beror eventuelllt på att jag sjukdomsgooglade* och fann symptom som tankeavbrott. Solklart fall, vem lider inte av sånt?

Jag får återkomma med nya krafter & tankar, kanske sen i stan. Tills dess ska jag jobba, valla kids, mokka bajs och knyta ihop allt inför kontorsflytt deluxe. Jo, ni läste rätt. Jag har funnit ett nytt kontor, så då kunde det sitta fint med omstart här på bloggen från det nya kontoret sen. Hej så länge!

* jag är inte sjuk. Man ska dessutom inte googla symptom om man tror att man möjligen har en krämpa. Hellre kan man ringa mamma eller alternativt visa upp sina blessyrer för ett gäng överförfriskade kräftkalasare i övre medelåldern. De har mycket bättre & roligare åsikter än google. Sen tar man en kyypakk från förra århundradet och knegar vidare. Jarmo-andan, ni vet.

Laters!

juli 14, 2014 — Lämna en kommentar

En kortis. Vår båt har inte sjunkit, det är bara jag som blev bloggtrött. Brukar infalla nån dag in i seglandet varje år. Vi är på farmen igen och kidsen har börjat simskola i Tenala. Tänker ännu rapportera om Trysunda, Örnsköldsvik och resan hem, men inte just nu. Det blir så tråkig text när jag är bloggtrött.

Nu ska jag göra betydligt kuligare saker som att mocka bajs och lyssna på sommarprat. Häj häj.

En klassisk stallsbruttaselfie på det. Vi kan kalla denna miss July
i Horse & Hound.

20140714-155938-57578099.jpg