Archives For Haha!

Hello Shitty

oktober 3, 2017 — Lämna en kommentar

Då kidsen var mindre och ännu kokade lekmat som serverades på restaurang Glada Vargen eller Tuffa Korven, alltid på deras matta, alltid med bordduk och roliga menyer, ja ni fattar. När du fick sitta där i obekväm hukställning och bara mmmmm så gott, oh så lukulliskt, kan jag få mer biff a la provence. Då ja. 

Då fick de ett paket rosa toapapper med Hello Kitty-figurer på av min mamma. Detta papper måste användas varsamt, ett litet ark i taget, som servetter på den fina restaurangen. Och var pappret inte skruttigt efter användning så togs det till vara till nästa gång. Värdefullt och vördigt, inget vessapapper har fått så hög status förr. 

Då när jag satt där i den harmoniska barnkammaren, med myror i benen pga hukställningen, och duttade försiktigt mina mungipor med en svagt rosdoftande Hello Kitty-servett efter en utsökt pasta portmonnä, ja då tänkte jag alltid att nån dag kommer jag att använda dessa på en inte så solig plats. 

Nån dag kommer det inte att finnas ens ett ark hushållspapper i detta hushåll för toalettbehov och då [konstpaus] då kommer detta rosa värdighetspapper att vara räddningen. 

Den dagen kom förra veckan. 

Nu är det klippt

juni 20, 2017 — 2 kommentarer

Det är 11 månader sen jag gick till frissan senast. Mätte till drygt 15 cm utväxt på den tiden, man kunde tro att jag levt på Substral. Tyvärr är socker närmare sanningen. Nå nu är det kapat igen, knips knaps. 

Ju äldre jag blir, desto mer avig inför frissabesök blir jag. Kommer att sluta som en hårig ensamvarg i en hydda i skogen, tänk Stinky. Eller om det räcker med att klippa håret 1 gång per år kan jag tänka mej att klara ca 50 ggr till. 

Har förgäves försökt samla medlemmar till min stödgrupp för likasinnade, men är hittills bara uppe i mej och mej själv. Finns inte ens en hashtag på hatafrissa. 

Nu vet ni det. 

Kommentar 1: dummer som då klipper pannlugg? Nope. Detta utvecklas till en lite längre pannlugg som blir en snedlugg som blir en mittbena med lång lugg (tänk Kate) som sen försvinner. Hinner igen med ca 5 hårstilar innan nästa klipp. Billigt & bra. 

Kommentar 2: måste såklart kategoriseras under Skönhet. Oh la laa. 

Kommentar 3: luggen framhäver mitt ena gråa hår som jag äntligen funnit och nu odlar med stolthet (se till höger om linjalen). Grått är det nya svarta! 

Kommentar 4: det är lame att kommentera på sin egen blogg, men absolut tillåtet då man är gråhårig. Kommer att definiera helt nya livsregler på basen av detta. 

Grafikerhämnd

februari 14, 2017 — 4 kommentarer

Gammal grafikerföretagarregel: så fort du gör nåt lite kul eller lämnar officen för lite spritt, så straffas du genast. Har varit i Finland sen lördag kväll, har spenderat mest tid sen dess på the office. Tuuuur att jag har så trevliga kunder att jag gladeligen kämpar lite extra. Och en förstående familj framförallt. 

Min arbetsrumskollega postade detta på Facebook, tycker det var galet kul. Bra att ha i bakfickan om nån börjar piss me off, haha. 

Kanske världen är full med 1 mm stora Pteranodon, vad vet jag? Kanske just det där lilla rosket på ditt visitkort? 

Julstädat på 10 minuter

december 23, 2016 — 2 kommentarer

När mången annan dricker glögg, pyntar hem och griljerar skinka – då tvingar jag hela familjen till biltvätten långt efter läggdags. Delvis för att slippa köa, men främst för att få lite hederlig julstämning i denna laddade kropp. Nu känns det som om julstädandet är fixat, och jag fick sitta på min rumpa i en mjuk fåtölj och titta på. 

Utmaningar

juni 7, 2016 — Lämna en kommentar

Min fantastiska kollega* & jag hittade på en utmaning där vi lär oss spagat och att busvissla. Slutklämmen ska bli att vi sitter i spagat och busvisslar samtidigt.

Gick en tre stegs YT-kurs (låter så mycket mer officiellt än att jag kollade på Youtube i tre minuter) om busvissling med två fingrar – och efter mer flås än blås så kan jag faktiskt vissla utav fan nu. Kan stanna upp trafiken på Nylandsgatan med en enda siren om jag så vill. Är dock ej så pop på kontoret för tillfället, hmm.

Det är värre med spagat. YT-kursen är ungefär lika lång för spagat som för busvissel, men jag kommer inte ens till position 1 i spagatkursen. Uppdatering på den fronten är att vänta om 1,5 år tidigast.

Men hej, jag är halvvägs!

 

 

– – –

*samma kollega & jag har även hittat på pausgympan som går ut på att ligga på mage på sin kontorsstol och med lite fart torrsimma genom hela kontoret. Har ej uppnått sin värdiga popularitet ännu.

Explosions-hej!

februari 12, 2016 — Lämna en kommentar

Ibland, som i onsdags senast, är jag på så ofantligt gott humör att det bara knakar i fogarna. Och min kropp bara skriker ”dela med dej, dela med dej!” och så slutar det med att jag hälsar på bekanta på gatan som en explosion. Som om mitt vanliga hej, som det brukar komma ut, förvandlas på vägen mellan lyckomagen och munnen till en liten falsk operett som landar platt i fejset på den jag hälsar på. Väldigt ofinskt och konstigt och anfallande. Det som känns så rätt inuti blir så fel utanpå. Ingen ser speciellt glad ut efter den hälsningen.

Men sen oftast, som alla andra dagar, är jag sådär finsk och stillsam igen. Och undrar hur jag kunde bete mej så konstigt i onsdags. Och så inser jag att det är ett riktigt minimalt och oviktigt problem, för det är ju så fantastiskt att vara på bästa bubbel-humöret. Tills nästa gång då.

IMG_1280Försöker vända på mitt tankesätt. Det fungerar sådär.

Kimblepjonk

januari 1, 2016 — 5 kommentarer

  
Efter år av Kimble-bankande (hur störande ljud??) så har jag äntligen fått turen att driva kidsen till vansinne. Vet ni hur 3-5-åringar petar in spelpjäsen i spelbrickans varenda hål, på varje steg? Inte nog med tärningsbanket, det tar en hel evighet att spela.

Denna första dag på pinfärska 2016 har jag, en omogen 36-åring, gjort samma till två coola 8-10-åringar. De höll på att förgås av stördhet. Är ej stolt, men nog lite nöjd. All worth it. Kimble nästa gång 2017 då. 

Den goda brillkarman

december 17, 2015 — 4 kommentarer

Läste nyss att Linn måste köpa nya glasögon och kom på att jag helt glömt att berätta det senaste inom min brillkarma. Först söndrade optikern ett par röda. Sen lagade optikern det röda paret (känns mycket hållbara), plus att jag fick ett par sprillans nya blå som plåster på såren OCH så fick jag ett presentkort som verkligen bränner i fickan. Ska så sparas till en usel dag.

Men sen. Sen fick jag en ny kund. Som är optiker. Förhandlar som bäst om att ta betalt i glasögon, åtminstone delvis. Fortsättning följer.

 

Livstips

november 27, 2015 — 2 kommentarer

Insikten av bla arbetshandledningen so far och värmande inflytande av fantastiska & spontana vänner: bjud på dej själv. Ingen har skoj i ett gäng av snörpna munnar och inga idéer utvecklas till fullo om de inte sägs högt.

Bjud på dej själv. Våga blotta lite. Se på andra med snäll-glasögonen, så som också du vill bli sedd. Uppskatta stort om nån annan bjussar. Prova på att le, det smittar nämligen ganska fort.

Mitt fredagsbjuss är mitt orakel-tips sett genom MotionPortrait-appen.

(måste gömma det bakom en länk för att inte skrämma nån)

  
I åldern 10-13ish ritade jag damer. Inte en eller två utan häftesvis och alltid rakt framifrån eller från vänster profil. Det fanns alltid en story om den goda flickan med det lockiga håret som gick från fattigdom och elände till rikedom och prinskärlek med mycket drama på vägen.

Alla bad guys hade platt hår och fula kläder medan huvudpersonen hade värsta fluffhåret och fantastiska kreationer, speciellt brudklänningen var en riktig grande finale. Sen började historien om från början. Stilen kunde vara klassiskt 1800-tals slut eller modern tid. Var det inte påmpaklänning så var det tajt minikjol.

  
Ser ni triangeldramat här? Och trumpetärmarna, hur kunde jag älska nåt så högt då som jag nu skyr som pesten? Och alla har typ ett skumpaglas, liten framtidsvision där heh.

Mina kids hittade detta dam-häfte på mammas och pappas vind. De tyckte lite försiktigt att de var fina bilder, men varför så många? Och varför ser alla likadana ut? Och varför har du inte färglagt alls?

Jag var helt besatt av dessa. Minns att jag kunde sitta en hel dag på min säng och bara ritaritarita. En typ skulle gå fort som attan och många är halvfärdiga eftersom jag genast börjat en ny när storyn gått vidare.

Om jag hållit uppe besattheten hade jag kunnat bli en vår tids Rapido Sylvi täti.