Arkiv för Haha!

Den goda brillkarman

december 17, 2015 — 4 kommentarer

Läste nyss att Linn måste köpa nya glasögon och kom på att jag helt glömt att berätta det senaste inom min brillkarma. Först söndrade optikern ett par röda. Sen lagade optikern det röda paret (känns mycket hållbara), plus att jag fick ett par sprillans nya blå som plåster på såren OCH så fick jag ett presentkort som verkligen bränner i fickan. Ska så sparas till en usel dag.

Men sen. Sen fick jag en ny kund. Som är optiker. Förhandlar som bäst om att ta betalt i glasögon, åtminstone delvis. Fortsättning följer.

 

Livstips

november 27, 2015 — 2 kommentarer

Insikten av bla arbetshandledningen so far och värmande inflytande av fantastiska & spontana vänner: bjud på dej själv. Ingen har skoj i ett gäng av snörpna munnar och inga idéer utvecklas till fullo om de inte sägs högt.

Bjud på dej själv. Våga blotta lite. Se på andra med snäll-glasögonen, så som också du vill bli sedd. Uppskatta stort om nån annan bjussar. Prova på att le, det smittar nämligen ganska fort.

Mitt fredagsbjuss är mitt orakel-tips sett genom MotionPortrait-appen.

(måste gömma det bakom en länk för att inte skrämma nån)

  
I åldern 10-13ish ritade jag damer. Inte en eller två utan häftesvis och alltid rakt framifrån eller från vänster profil. Det fanns alltid en story om den goda flickan med det lockiga håret som gick från fattigdom och elände till rikedom och prinskärlek med mycket drama på vägen.

Alla bad guys hade platt hår och fula kläder medan huvudpersonen hade värsta fluffhåret och fantastiska kreationer, speciellt brudklänningen var en riktig grande finale. Sen började historien om från början. Stilen kunde vara klassiskt 1800-tals slut eller modern tid. Var det inte påmpaklänning så var det tajt minikjol.

  
Ser ni triangeldramat här? Och trumpetärmarna, hur kunde jag älska nåt så högt då som jag nu skyr som pesten? Och alla har typ ett skumpaglas, liten framtidsvision där heh.

Mina kids hittade detta dam-häfte på mammas och pappas vind. De tyckte lite försiktigt att de var fina bilder, men varför så många? Och varför ser alla likadana ut? Och varför har du inte färglagt alls?

Jag var helt besatt av dessa. Minns att jag kunde sitta en hel dag på min säng och bara ritaritarita. En typ skulle gå fort som attan och många är halvfärdiga eftersom jag genast börjat en ny när storyn gått vidare.

Om jag hållit uppe besattheten hade jag kunnat bli en vår tids Rapido Sylvi täti. 

Fredag!

november 20, 2015 — 8 kommentarer

Min kollega och jag gjorde en fredags-gif. Hejhå & hejdå!

killing

Mikko Alatalo

november 3, 2015 — 2 kommentarer

Det är spännande att gå till optikern. Sannolikheten att man hittar så fina nya bågar att man bara måste ha dom är riktigt överhängande – och det blir verklighet genom att optikern söndrar ens nuvarande glasögon genom en liten ofrivillig handrörelse. Knaks. Så nu inväntar jag nya blåa specs fast utgångspunkten var att spänna mina nuvarande röda. Turnissen jag, ty de röda finns ju kvar ihoppusslade, och enligt mej, helt lika fina som tidigare.

Fri som i frilans

oktober 30, 2015 — 8 kommentarer

Så bra beskrivning! (på finska)

Jag är mentalt ungefär där vid söndag just nu. 

Såttkocken

oktober 26, 2015 — 4 kommentarer

Vi går hem från eftis med 8-åringen och funderar samtidigt på kvällens middag.

Hon: kan vi laga nåt helt nytt? Nåt som vi inte riktigt vet vad det blir, lite som en överraskning till slut? Det skulle vara så spännande!

Det tar mej ett helt kvarter innan jag kan svara, så mycket skrattar jag.

Jag: älskling, så känns det för mej varje gång jag lagar mat! 

Sen går vi efter thai take away. 

  
Bilden föreställer alla trattar som den mer kulinariska föräldern tillreder som bäst. Tursamt nog är jag bortskämd med en gourmand till make. 

Känns lite som om jag detoxat, eller nåt. Började med att peta in 4 giga extraminne i min dator. Det krävde en skruvmejsel och lite fingerfärdighet. Sen tömde jag telefonen på 3500 bilder (hade lagrat dom annanstans innan). Så nu fungerar allt så otroligt mycket smidigare. Lättnad i nördformat.

Säger som min rumskollega när hon nyst: ”oj, där rök mitt närminne”.

Prosit.

Evil parents

augusti 11, 2015 — Lämna en kommentar

Som jag skrev så ska våra kids få egna rum nu. Så långt är vi ganska schysta föräldrar. Men under processen har vi naturligt nog stött på massvis med gamla teckningar, skolböcker och ”konstverk”. Jag vill kalla det ”nyssykkän och pussukkan”, det ena mer ofärdigt än det andra.

Visst har jag hört om hjälteföräldrar som sorterar allt i näpna lådor med system och innehållsförteckning och koder. Men eftersom vi hellre lägger vår dyrbara tumistid på mer spännande saker, har vi tagit en svart sopsäck, fyllt den till bredden med konstverk och limmat på en stor bit målartejp med bäst-före-datum. Vi sträckte oss så långt att vi släpade upp den på vinden och gav kidsen tid tills 2030. Sen flyger alla säckar.

De får helt kallt själva sortera och sålla fram sina skatter. Jag spår att säckarna kommer att vara minst 10 till antalet då töserna flyttar hemifrån. Det bästa? De får med sej varje sjuttons säck. Jag lovar köra dom vart än de flyttar inom detta lands gränser — om de inte själva sållat bort innehållet före det förstås. Och sker inget före 2030 så får de istället sopsortera allt. No problemo. 

Ni kan gott skratta åt denna lösning. Vårt vindsförråd är ovanligt stor och (än så länge) tomt, så jag skrattar lite mer. Och vi föräldrar fick rummet med aptapeten i denna rumsrockad. Jag är mer än nöjd.  

  

  

PS1 den förälder som med handen på hjärtat kan svära att hen verkligen eeeeelskar ALLT hens lilla puttekajsa knåpat ihop med sina söta knubbiga händer, hen kan bosätta sej på nåt annat forum. Bör tilläggas att våra kids är extremt produktiva, men har ju tyvärr inget jämförelsetal. 

PS2 systemet bär redan frukt. Den yngre har en Claude Monet-fas och har hittills producerat kring 70 akvareller av näckrosor och broar. Hon har således fixat ramar och alldeles egenhändigt ramat in de två bästa. Vill man nåt riktigt mycket, fixar man det också. Ett fantastiskt motto. 

– Mamma, vad önskar du dej till födelsedagen nästa vecka? 

Klassikern: hela året har jag suktat efter stuff, nu när jag verkligen får önska nåt hittar jag på nada. 

– öh.. snälla barn?

– VAH!! Ska vi få syskon?? 

Höhö. Det visade sej sen vara en vits lånad från Kalle Anka.