Archives For Harri i Helsingfors

Harri hinner fram!

oktober 31, 2017 — 2 kommentarer


Idag satt jag på Fleuriste och grät som ett litet barn av lättnad över att böckerna kommer med första båten imorgon. Det tär på alla sinnen att ge sitt allt och ändå sväva i osäkerhet. Hela helgens kämp mynnade i ett skönt bröl.

Så nu kan vi fira releasefest!! Kolla här om du vill joina! 

En historia om Harri

oktober 27, 2017 — 2 kommentarer

Hej du gamla kompis, bloggen! Det har hänt en del sen sist, så jag tror jag behöver skriva av mej lite. Detta ska handla om en riktigt kul grej, men också om motvind i uppförsbacke. 

Vi börjar från början. Niklas och jag har gjort en barnbok ihop, den heter Harri i Helsingfors. Boken baserar sej på foton från Helsingfors, som Niklas tagit, och på en fiktiv figur Harri, som jag ritat in i fotona. 


Det här är Niklas.


Det här är ett uppslag ur boken. Så ni förstår idén. 

Boken gick i tryck 3.10 enligt planen. Pärmen gick tom en vecka tidigare enligt tryckeriets önskemål. Nån dag senare ringer min tryckerikontakt och berömmer boken som väldigt speciell – och att denna skulle funkka bra på bokmässan. Jag tycker det är ganska much att stövla in på bokmässa med en egenförlagd bok, men är inte svårflirtad och bokar en minimal monter. Den färdiga boken utlovas till dagen före mässan. 

Nu börjar några bråda veckor. Vi planerar monter, städar upp bokens hemsida, bokar releasefest, fixar rekvisita och har oss. 


Vi trycker bla själva varsin målarjacka till mässan.


Jag ritar en stor tintamaresk. Det här är sååå kul!

Mitt i allt detta har vi stor fönsterremppa hemma och så går min mamma och bryter armen. Jag jonglerar jobb, mässförberedelse, mammas hundar, barnens läxläsning och vårt inplastade hem med gott humör, snart får jag ju min egen bok! 

Varje vecka pratar jag med tryckeriet. Jo, allt ser bra ut. Boken kommer inte dagen före mässan som lovat, men utlovas levererad direkt dit på torsdag morgon. Okej, tänker jag. Inget att göra åt den saken. 

Men dagen före mässan (onsdag) är min kontakt ändå lite osäker. Jag plockar upp ett stort mässlakan hos honom i Hertonäs (boken trycks i Estland) och han ber mej ännu ringa honom på kvällen. Jag kör till mässcentret och börjar packa upp bilen.


Är mycket stolt över att allt gått så bra och kurvar förväntansfullt till min monter med all rekvisita.


Får massvis hjälp av min bästis Heidi och Lisa från Buu-klubben (!!) och det är bra fiilis ända ner i magen. 


Till sist är vår monter typ finast på mässan! Här får jag lite lyfta min egen svans, det visar sej behövas lite senare. Ser ni, vår gamla lådcykel är också med!

På kvällen ringer jag lite nervöst upp min tryckgubbe, som anar oråd med boken. Han säger att nu måste vi trycka upp en prototyp till mässans första dag, att tryckeriet i Estland inte går att nå. Men att boken nog kommer till fredag. 

På torsdag morgon kör jag tidigt i snöyra med sommardäck till Hertonäs. Tryckgubben har ren tryckt upp en del när jag hinner fram, och det visar sej att han glömt att sätta in hela bakpärmen på boken. Det finns inte tid kvar att trycka nytt, så jag trycker en tarra att limma på.


Nu visar klockan 40 minuter tills mässan börjar. Jag packar ca 60 prototyper och bakpärmstarror i bilen, och när de första besökarna äntrar mässan står jag och limmar på bakpärmar vid lådcykeln. Huh!


Är mycket stolt över min prototypsbok ändå och känner mej upprymd. Bara en dag av detta, sen kommer riktiga boken! Folk som köper min prototyp lovas ett äkta exemplar i posten, de verkar mkt nöjda med två böcker till ens pris. Jag får tom signera fler exemplar. 


Första dagen är rolig och vi fånar oss mycket med Buu-klubbs-Lisa som tittar förbi fler ggr. 

Fredag morgon känns allt så bra. Tryckeriets bil ringer mej på morgonen och vi bestämmer träff vid mässan 9:30. Jag tar snällt tåget pga sommardäcken och står ivrigt och väntar vid rätt dörr på rätt minut. Så kommer killen fram och ger mej detta.


Det ryms inte hundratals böcker i denna låda. 


Nej, det ryms exakt tre. Få men helt knasigt fina. Jo, vi har tre olika färger på boken, bara för att det är roligt. Pajar dom vördnadsfullt, men ringer sen upp min kontakt. 

Han blir rätt så tyst när jag berättar att jag bara fått tre böcker. Han medger uppgivet att jag nog inte ska vänta mej fler färdiga böcker till hela mässan. Jaha. På måndag ska vi sen komma överens om kompensation. 


Vi fortsätter att väcka bra fiilis på mässan och jag visar stolt upp mina tre provexemplar. Tills detta händer.

​​

Tryckeriet har nog satt ihop böckerna, men aldrig bundit ihop insidorna. Så jag har tre färdiga böcker som faller sönder. 

Nu vill jag gråta lite. Till på köpet försvinner min röst, är nog ingen van mässpratare. Då kommer Niklas och tar över montern med fräsch kämpar-anda (bla anmäler han en viss Paavo-presidentkandidat till mässkontoret för osjysst beteende) och jag åker snällt tåget hem för hals-vila.


Så nu ligger jag hemma och suger på dessa och försöker hålla käft. Tänker att vi ändå har det galet roligt på mässan! Och att jag kommer att återuppstå likt en katapult imorgon.


Kolla nu! Så bra grej! 

Hitta denna på insta. Det här kommer att sluta bra! Vi ger för fanken inte upp! Kom och heja till bokmässan om ni vill, vi finns på avdelning 7h131 (intill Paavo). Om inte annat kan ni fnissa åt min krax-röst och peta på en äkta Harri-prototyp. 

Ända tills basta

oktober 1, 2017 — Lämna en kommentar

Så kom oktober. Den här hösten är en riktig get shit done-tid för mej. Inte nog med att firman satsar på marknadsföring, nu går den där barnboken, som stretchat till ett 3 års projekt, också i tryck. 

Nog med flummande och livsfilosoferande, bara att göra. Om det är nåt jag lärt mej av all arbetshandledning och coachning är att det är skitenkelt att sätta upp mål och säga att så blir det, basta. Det är en helt annan femma att göra det ända till basta. 

Men tänker ändå inte ge mej ris för all denna tid, ty jag har gått från insikt till insikt på resan. Och boken hade verkligen inte blivit vad den är idag om vi kokat ihop den på momangen. Då jag pusslade ihop det sista uppslaget kände jag en sån självklarhet i hur det skulle sluta. Allt har fått mogna till sin fulla rätt. No regrets. 

Okej, lite kan vi fnissa åt att Helsingfors hunnit ändra ganska mycket sen bilderna togs (den baserar sej på Niklas foton), men who cares. Om den handlar om en liten tassig gubbe i Helsingfors så må det se ut just som han ser det. Historien bär ändå. 

Nästa shit to get done är sen en egen fotobok om mitt äventyr över Anderna. Medan jag sätter ihop den ska jag att göra en egen blogg-mapp och sen dyker även den resan upp här på bloggen. I sinom tid. 

 

Boken har såklart en lådcykel, om nån nu minns mina äventyr med den. 

Jag ritar bok, rastar hundar, bongar fridlysta finblommor och så bygger vi. Läs denna mening åtminstone fem ggr så kan ni min vecka. 

På tal om den fina blomman. Det är en orkidé, med ett fint namn som jag inte nu minns, och min mor blir alldeles rörd i hjärtat när vi hittar dylikt och så berättar hon om den själviska tanten på skogsstigen som en gång stolt visade upp sitt svampkorgsinnehåll till mamma – och allt mamma såg var att hon också plockat en av dessa fridlysta orkidéer. Min mamma är ännu också upprörd. 

Hon är så till den grad till sej över fridlysta växter att hon tom inväntar att nattviolen blommat klart på ett av våra hästbeten innan hon släpper in hästarna där. En fin egenskap tycker jag. 

Bildbevis på blomman:

Bildbevis på ritat:

Bildbevis på hundar:

Och bildbevis på bygge med ny hästtapet:

Nu ska jag börja om från början. Pust. 

Harri

juni 5, 2017 — 2 kommentarer

Niklas och jag jobbar på en bok, ett projekt som pågått typ förevigt pga mej. Än kommer livet emellan, än jobbet, än kreativ ångest, än obeslutsamhet. Men nu ska den äntligen bli klar, o heliga höjdare. 

Jag gillar att rita, men är inte direkt nån vass illustratör. Mest gör jag grafiska grejer och etiketter till olika produkter, har liksom inte nån ritrutin. Helst ska det gå fort, och det ska vara roligt och synas som instant resultat. Sitter inte och filar på en och samma bild i timmar. Fastnar jag så droppar jag det nästan genast och tar itu med nåt annat istället. 

Om nån minns julbuset för 1,5 år sen så är det pretty exakt sånt som funkkar för mej – snabba resultat, stora drag och roligt på vägen. 

Nu angstade jag väääldigt länge med att en huvudkaraktär alltid måste se på pricken lika ut. Har ni nånsin läst en Kalle Anka där Kalle plötsligt är lite olik på nästa sida? Eller att Pippi haft kortare hår helt plötslig, mitt i boken om Pippi Långstrump? 

Den här tanken har jagat mej så mycket att jag nåttag på vägen måste ge upp. Det här projektet ska ju vara roligt, inte nån prestationsgrej där jag tävlar mot mej själv. Så min gubbe ser nu ut som han gör, än lite tjockare och än lite smalare, kortare och längre. Hans hårbena lever helt ett eget liv. Men han är ändå han. Min Harri. Nån kan säga att han är konstig, jag säger att han är konst. 

Och han kommer att bli klar. 

Möt Harri i färg, klar för tryck. Möjligen en lite yngre profilbild, möjligen tagen i går.

Möt dagens Harri i skissformat. Efter ett pass bodypump eller möjligen bara ur en helt ny vinkel. 

Inte nog med att det är svårt att få till en karaktär, han cyklar hela tiden. Milslångt utanför min comfort zone. 

Rita nu sen

juni 11, 2016 — Lämna en kommentar

Alltid litelite utanför comfort zone. Ständigt känna lite motstånd, om jag så vill eller inte. Lite som hyss, det bara blir (källa: Emil). Så även nu, att hitta på ett projekt där jag måste rita cyklar. Cyklar. Det är ju så jäkla svårt. Men min regel om att charmen sitter i att det inte är helt rätt, den håller. Och att less is more. Förenklat är vackert.

Har ni sett dessa? Mina cyklar skulle ha velat vara med.

Ikväll bidde det en cykel som är kastad på marken. Med en öl så gick det. Den här ska ännu redigeras och färgläggas och droppas in i en annan bild.

cykel1-01Det är sen förkastligt att dricka och rita. Men ibland behövs lite mod.