Archives For Hjärta

Hemester

februari 25, 2018 — Lämna en kommentar

Har hemestrat sportlov i vårt nya lande-hem. Såå glad att vi stannade exakt där all kosing landade förra året, alltså i stug-remppan, istället för att resa bort. Vädret levererade ju verkligen!

Räknade att jag skidat knappa 40 kilometer, bra där. Nu har jag packat in paket för en blivande 11-åring och nästa vecka inleds mina sista 8 vardagar som företagare. Gulp och hurra.

Bröööl

februari 15, 2018 — Lämna en kommentar

Eftersom penkkisbilarna kör runt hörnet från mitt kontor, stod jag där igen i år och kollade, vinkade och grät. Det gick bra tills kidsens halva skola kom och joinade mej. Hej på er. Svälj.

Nej, detta är inte stegen till en dans. Detta är framåtanda och ödmjukhet med bestämdhet och eftertanke. Och insikt, alltid denna ettriga krydda.

Efter nästan sju år som ensamföretagare har jag nu skrivit på det stora knegpappret: ett riktigt arbetsavtal. Okej, det är ett 1-årigt avtal – men denna inbitna företagare skulle nog inte ha klarat av att binda sej till mer just nu.

Detta betyder så enormt mycket! En semester från inkomststressen, en inrutad välmående vardag*, ett team, en gemenskap, tekniska lärdomar, resor – listan är lång. Det mest kostsamma är såklart min vardagsfrihet, men vad betyder det i den mängd nya lärdomar och möjligheter jag kommer att suga åt mej som en svamp. Bring it on!

Nu får jag göra BARA det jag vill göra allra allra mest, dvs designa etiketter och förpackningar. Tänk! Jag har knegat så envist för att komma hit på egen hand, att få göra just det inom min egen firma. Men vägen har varit gropig och denna chans uppenbarade sej som en kista guld under just min regnbåge.

Min firma kommer att stå kvar, men den servar inte på samma sätt som förr. Och det bästa, den finns kvar när jag kommer tillbaka. Win-win. Dessa sista veckor som företagarknegare trodde jag skulle bli sorgliga och tunga, men energin jag fått av att endorsa och framhäva andra i mitt ställe – den har varit så upplyftande!

Man måste kasta ut gammalt för att få plats med nytt, välja bort stort för att välja nytt ännu större och våga våga våga. Det här med att välja bort stort har kanske varit den största insikten hittills. Snäll-Pia måste sluta anta sej allt gammalt tillsammans med det nya. Den ekvationen slutar i överbelastning.

Så därav detta beslut. Jag tar två stora kliv framåt, men stiger samtidigt ödmjukt upp på en pall för att hinna se på utsikten. Aj aj, vad bra det ser ut härifrån.

En del av målbilden från förra året såg ut så:

IMG_2483

Vad som händer med årets målbild glasvitrinen lever ännu. Men den kommer antagligen att fyllas med många nya flaskor när den väl finns i verkligheten. Såna med promille, såna som jag ska göra ett år framöver. Jag hinner inte rädda den finska alkoholkulturen på ett år, men jag kan åtminstone göra den lite snyggare.

– – –

* kan möjligen vara en icke-existerande schimär?

My job is done

januari 28, 2018 — Lämna en kommentar

Vår 12-åring kom nyss hem från helgens målvaktsläger*. Jag försöker ta fram hundblicken (inte helt framgångsrikt) och frågar om hon saknat sin mamma?

Inte ett skit, kommer det från hjärtat.

Sen är hon tyst en stund innan hon ber om ursäkt. Jag smäller av mitt bredaste leende och svarar att hon må be om ursäkt för sitt språk, men annars var detta det bästa svaret jag kunde få.

Vårt viktigaste föräldrajobb är att göra oss onödiga för våra barn. Det går riktigt bra för tillfället. Trots att jag pyser över av känslor och kärlek (speciellt för kidsen), är jag samtidigt så rationell att jag inte riktigt kan det här med tårdrypande avsked eller olidlig saknad.

Bilden föreställer förresten en glad tant på kalas.

– – –

* asså huur coolt är det att bollförbundet ordnar målvaktsläger och 25 av 50 deltagare är tjejer?! Får sån glädjeknäpp i hjärtat av denna lilla fakta.

Fredagsklubberiklubbera

januari 25, 2018 — 4 kommentarer

Eftersom vi nu bokat in vårt andra möte måste detta ju vara officiellt; kidsen och jag har startat en fredagsklubb. Den går ut på att vi minst en (eller gärna alla) fredag i månaden träffas då skolan slutar och gör nåt kul.

Första gången gick vi på Happy Waffle (kolla bilden), nu andra gången ska vi handla godis i Robertin Herkku och sen gå och köpa några födelsedagspresent till kompisar. Sen nästa gång ska vi troligen fika på Brooklyn. Och så vidare! Hälsosamt och bra, hehe.

Träffarna är inte långa, jag hinner ännu gå tillbaka och jobba några timmar – eller om veckan varit bra kan vi alla ta helg sen. Ger mycket god fiilis! Må detta hålla på långt in i kidsens vuxen-ålder och min tant-ålder. Fika blir ju aldrig gammalt.

Harri hinner fram!

oktober 31, 2017 — 2 kommentarer


Idag satt jag på Fleuriste och grät som ett litet barn av lättnad över att böckerna kommer med första båten imorgon. Det tär på alla sinnen att ge sitt allt och ändå sväva i osäkerhet. Hela helgens kämp mynnade i ett skönt bröl.

Så nu kan vi fira releasefest!! Kolla här om du vill joina! 

38 och fabulös

augusti 7, 2017 — 2 kommentarer


 

Idag fyller jag 38 och vet ni, det är första gången på riktigt riktigt länge jag tyckt att det är askul att fylla år. Synd att det bara varar 24h. Jag har en kompis som kallar sin födelsedagsmånad för just födelsedagsmånaden, bara för att förlänga härligheten. Jag har mycket att lära mej där. 

Annars har jag funderat mej blå på sociala medier, på hur störigt & fantastiskt det kan vara och hur jag reagerar på poster så tydligt utgående från humör. Har också fått gå noga igenom sanning vs verklighet på tex instagram med mina kids. Fast det är nog mer jag som mantrar åt min egen napa, kidsen verkar ha sitt mycket mer på det klara än denna guldtant. Bra utveckling där.

Och på tal om kids. De har ännu sommarlov, de små lyckostarna. Och jag väntar hett på att skolan ska börja. Det är en sak att inleda familjevardag och en helt annan sak att inleda vuxenvardag med semestrande barn. Gaaah! 
Fast äntligen kan de tassa på stan och köpa sina gummin och pennor helt själv. Det där är ett romantiskt minne som är kul som enbart minne och kanskekanske ännu att haka på innan de ska börja ettan. Sen utvecklar de en snäv smak och jagar i oändlighet efter den perfekta tuschen. Boooring. 

Tillbaka till dagens viktigaste; min födelsedag. Om en timme är den slut och det är en evighet till nästa. Ännu en fin högtid i kappsäcken. 

Jag ritar bok, rastar hundar, bongar fridlysta finblommor och så bygger vi. Läs denna mening åtminstone fem ggr så kan ni min vecka. 

På tal om den fina blomman. Det är en orkidé, med ett fint namn som jag inte nu minns, och min mor blir alldeles rörd i hjärtat när vi hittar dylikt och så berättar hon om den själviska tanten på skogsstigen som en gång stolt visade upp sitt svampkorgsinnehåll till mamma – och allt mamma såg var att hon också plockat en av dessa fridlysta orkidéer. Min mamma är ännu också upprörd. 

Hon är så till den grad till sej över fridlysta växter att hon tom inväntar att nattviolen blommat klart på ett av våra hästbeten innan hon släpper in hästarna där. En fin egenskap tycker jag. 

Bildbevis på blomman:

Bildbevis på ritat:

Bildbevis på hundar:

Och bildbevis på bygge med ny hästtapet:

Nu ska jag börja om från början. Pust. 

GDA 2017

februari 11, 2017 — Lämna en kommentar


Hej från våning 15 i Frankfurt. Här ligger jag och fnissar åt alla tassiga minnen från igår. Det började med mingel på prisutdelningen, som skedde på det största mässområde jag sett. All förflyttning skedde via buss eller stående på rullband. 

Efter massa talande tyska gubbar fick vi posera för fotogtafer och hålla i en tom tavelram, I kid you not. Men eftersom kunden beställt hem priset per post fanns inget pris att hålla i. Skrattade extra mycket åt detta hela kvällen.

Vinnaren för Excellent Communications Design, ser ni? Kräver bara en liten touch av photoshop, hehe. 

Framför vinnarväggen. Svårt att få en bild utan tio andra vinnare.

Hade i misstag matchat armband med klänning.


Fick se massa fin design vinna pris.

Och en visuell show utan like.

Sen hoppade jag bokstavligen i stilettklackarna, bytte kläder och åkte vidare på galamiddag. 

Mycket viktig dokumentation. Sen censureras bilder på många berusade japaner, så vi hoppar direkt till hemkomst och mycket obskyra men glada bilder:

Jag tassar strumpfota på hotellet.

Min klänning. Och sug i blicken, obs.

Mycket stolt, nöjd & trött. Nu ska jag checka ut och kolla in Frankfurt innan jag flyger till hem söta hem.

Edit: sist men inte minst. Flaskdesignen som vann pris.

Form av Finn Spring, grafisk design av moi. 

En komma hem-lista

januari 13, 2017 — Lämna en kommentar

Tankar efter lång resa, borta från hemmets härd, vardag och ganska mycket; borta från barn. Ej så små barn, men inte helt stora heller (de är nästan 10 och mycket drygt 11). 

  1. Den frånvarande föräldern blir omåttligt populär efter hemkomst. Må detta pågå länge
  2. Kidsen är plötsligt ofantligt mycket mer självgående. Uppstår nya frågor om a) jag månne servat för bra eller om b) detta är på ett mer psykiskt plan. Hoppas alternativ b. Hursomhelst, njuuuter
  3. Föräldern som varit väck är gladare och lite galnare
  4. Föräldern som varit väck försöker inta en sydamerikansk mañana-mode. Leder till mindre stress och mycket av punkt 3
  5. Mañana-föräldern blir tålmodigare och mer konstruktiv i saker som läxhjälp, tröst och goda idéer. Det blir faktiskt mer som fenomenala idéer. Osäkert hur länge detta sitter i
  6. Alla saker delas härmed in i saker som korsat Anderna med äventyraren och saker som inte gjort det. Om nåt museum vill kontakta mej går det bra. Oftast är det skönt att komma hem till vanliga kläder, jag däremot pajar mina lortstyva ridbyxor och suckar tungt
  7. Tidsskillnad, även kallad jet lag. Detta är ingen bra sak, men ger lite behövlig egen tid i form av sömnlösa nätter då en kan fundera på dylika inlägg. Å andra sidan sov jag nyss 15 förbjudna minuter på soffan, kommer att få sömn nästa gång i februari
  8. Julpyntet finns kvar till en del. Förhatligt. Men eftersom punkterna 3., 4. och 5. så ordnas det en julpyntsjakt hemma hos oss strax (eller mañana, vilket som passar bättre)
  9. Sammanhållning inom la famiglia. Absence makes the heart grow fonder, som Lady Marian sade i sin rävskepnad i den bästa Robin Hood-versionen (den ritade av herr Disney)
  10. Tacksamheten till alla inblandade som gjorde äventyrer möjligt. Sappy Hollywood-tacktal här. Speciellt till den hemmavarande föräldern. 

Alla referenser i listan (äventyrare, galning, frånvarande, väck, fenomenal etc) gäller mej. Förutom i punkt 10, då är hemmavarande föräldern min man och klippa. Jag är (om möjligt) lite mer knäpp än tidigare. Utveckling går som tur oftast framåt.