Archives For Hurra!

Nej, detta är inte stegen till en dans. Detta är framåtanda och ödmjukhet med bestämdhet och eftertanke. Och insikt, alltid denna ettriga krydda.

Efter nästan sju år som ensamföretagare har jag nu skrivit på det stora knegpappret: ett riktigt arbetsavtal. Okej, det är ett 1-årigt avtal – men denna inbitna företagare skulle nog inte ha klarat av att binda sej till mer just nu.

Detta betyder så enormt mycket! En semester från inkomststressen, en inrutad välmående vardag*, ett team, en gemenskap, tekniska lärdomar, resor – listan är lång. Det mest kostsamma är såklart min vardagsfrihet, men vad betyder det i den mängd nya lärdomar och möjligheter jag kommer att suga åt mej som en svamp. Bring it on!

Nu får jag göra BARA det jag vill göra allra allra mest, dvs designa etiketter och förpackningar. Tänk! Jag har knegat så envist för att komma hit på egen hand, att få göra just det inom min egen firma. Men vägen har varit gropig och denna chans uppenbarade sej som en kista guld under just min regnbåge.

Min firma kommer att stå kvar, men den servar inte på samma sätt som förr. Och det bästa, den finns kvar när jag kommer tillbaka. Win-win. Dessa sista veckor som företagarknegare trodde jag skulle bli sorgliga och tunga, men energin jag fått av att endorsa och framhäva andra i mitt ställe – den har varit så upplyftande!

Man måste kasta ut gammalt för att få plats med nytt, välja bort stort för att välja nytt ännu större och våga våga våga. Det här med att välja bort stort har kanske varit den största insikten hittills. Snäll-Pia måste sluta anta sej allt gammalt tillsammans med det nya. Den ekvationen slutar i överbelastning.

Så därav detta beslut. Jag tar två stora kliv framåt, men stiger samtidigt ödmjukt upp på en pall för att hinna se på utsikten. Aj aj, vad bra det ser ut härifrån.

En del av målbilden från förra året såg ut så:

IMG_2483

Vad som händer med årets målbild glasvitrinen lever ännu. Men den kommer antagligen att fyllas med många nya flaskor när den väl finns i verkligheten. Såna med promille, såna som jag ska göra ett år framöver. Jag hinner inte rädda den finska alkoholkulturen på ett år, men jag kan åtminstone göra den lite snyggare.

– – –

* kan möjligen vara en icke-existerande schimär?

Fredagsklubberiklubbera

januari 25, 2018 — 4 kommentarer

Eftersom vi nu bokat in vårt andra möte måste detta ju vara officiellt; kidsen och jag har startat en fredagsklubb. Den går ut på att vi minst en (eller gärna alla) fredag i månaden träffas då skolan slutar och gör nåt kul.

Första gången gick vi på Happy Waffle (kolla bilden), nu andra gången ska vi handla godis i Robertin Herkku och sen gå och köpa några födelsedagspresent till kompisar. Sen nästa gång ska vi troligen fika på Brooklyn. Och så vidare! Hälsosamt och bra, hehe.

Träffarna är inte långa, jag hinner ännu gå tillbaka och jobba några timmar – eller om veckan varit bra kan vi alla ta helg sen. Ger mycket god fiilis! Må detta hålla på långt in i kidsens vuxen-ålder och min tant-ålder. Fika blir ju aldrig gammalt.