Archives For Infall

Nytt försök

maj 31, 2017 — 2 kommentarer

Kanske jag bara rivstartar med ett klassiskt vad jag gjort-inlägg. Ritsch! Det blir siffertema.


Vår äldsta fyllde 12. Hon är numer bara 16 mm kortare än jag och ämnar växa förbi mej inom denna sommar. Vi får väl se. Finns det nån James Bonds skurkmaskin som töjer ut envisa föräldrar? 


Eftersom vi ordnade kalas måste vi städa. Utan att skryta så har vi städat kanske 4 gånger på ett år. Det är nåt med vår vardag som gör att vi grisar ner oss och helt enkelt inte orkar med detaljer som städning. Hade ju så gärna kommit hem till detta oftare, men att leva verklighet med riktigt damm är nog viktigare. 


Som sagt, när vi då inte vill städa så lever vi. Här inväntade jag en kär kompis på lunchskål eftersom hon nu befinner sej på andra sidan jordklotet på en verklig livsresa. Sånt som fått mej att fulgråta många ggr av lycka, kan inte ens fantisera vad hon då går igenom. Men det är hennes historia.


Att vi däremot fulgråtit av sorg hela familjen är en så mycket mer hemsk historia. Kidsens ponny måste avlivas mycket tidigare än vi trott. Ofattbart att han inte finns längre. Och äckligt hur detta drog mej ner i flera veckor före det hände. Har varit som en trög surströmming nästan hela maj, tur att denna skitmånad snart är slut. 


Tursamt nog fick jag ratta lite segelbåt utanför Helsingfors. Varje vår tror jag att jag inte kan ett jota om att segla. Och varje vår märker jag att jag kan lite mer än förra våren. Bra utveckling där. 


På tal om utveckling. Helt skräp är denna månad såklart inte. Fick plötsligt ett mail om att mina björksavsflaskor har nominerats för årets Pentawards. Jag kanske kan återkomma till det, finns mest stolthet i detta projekt och denna nominering. Ever. 


Annars har vi hängt mycket på landet. Ska flytta dit ut om bara nån vecka, på själavård och arbetsläger. Här har jag försökt fota ett rådjur, hitta det om ni orkar. 


Sen har jag burit ett enormt knippe silvriga heliumballonger längs Helsingfors gator. Bra terapi, alla man mötet blir ju så sjukt glada. Tilläggskommentar: känner du en 5-åring eller 55-åring eller 555- eller 5555-åring som vill fira med ballonger? Kommentera här, dessa är lediga nu. 5555-åringen går före i kön. 


Ja dessa ballonger användes som rekvisita på en fest som vi ordnade för skolans femteklassister. Så stiligt!


Idag cyklade jag med 100 stycken 3–4 klassister till Fölisön. Kan hända att jag krympte lite av ansvars-åga, men sträckte som tur på mej av pur stolthet och lättnad efteråt. Så dessa 16 mm som skiljer mej och min dotter är ännu på bordet. 

Sen ritar jag bok, layar viktiga dokument och skissar på siraper – pretty much same old. Städar inte. Skålar ibland, och försöker uppfostra de mest fantastiska av döttrar. Tittar på Djursjukhuset när jag inte kan sova och vakar för länge, som nu. 

Vi hörs snart igen, bloggen. 

Skills

oktober 4, 2016 — 2 kommentarer

Idag gick största delen av arbetsdagen till att jag bannade mej själv över hur dåligt jag kan editera film och ljud. Sågade riktigt ner mej själv i skorna och byggde samtidigt upp stressnivån till max. 

Sen hoppade jag i bilen, fräste till en skjutbana i Hyvinge, fick höra grundteorin i gevärsskytte och så skjöt jag på 15 lerduvor av vilka jag träffade fem. Poff poff poff poff poff.  Inget dåligt saldo för en nybörjare.

På vägen hem masserade jag min sjuka gevärsaxel i alla trafikljus – och fortsatte att banna mina editeringsskills. Typ ”imorgon Pia skärper du dej, du måste fixa detta du din nolla”. Huj. Har ju inga snälla tankar i kroppen. 

Hemma kastade jag mej på soffan och fann mej stirrandes på ett par armstödsskydd som jag och symaskinen svängde ihop igår kväll, sådär bara. Klipp, surr, trådtrassel och lite vin. Som nya, och helt utan förhandskunskaper – bara bra feeling. 

Det är ju helt tassigt hur mycket jag kan. Oftast behövs bara mycket feelingen först, och det hjälper ju så otroligt mycket om jag verkligen tror på mej själv. Så imorgon kommer jag att vakna upp med mer självförtroende än självaste Coppola och klippa ihop ett mästerverk. Hehe.

Har tyvärr inga skyttebilder. Men tänk er en adrenalinstinn loppa i rutig skjorta (tänkte att så klär man sej nog på en skjutbana – och jag hade rätt). 

Vad jag försöker säga är att varför en (jag) alltid ska fokusera på nederlag när det finns så mycket saker en (jag) kan riktigt bra. Och att tålamod är en skill jag totalt saknar. 

Met, klubb & byx

juli 21, 2016 — 4 kommentarer

Nu har de fått för sej – alldeles själva – att de ska fiska. Så de gräver mask, petar den på krokar, sitter på bryggan i timtal (med flytväst), drar upp fångst, lossar fiskarna från kroken, torkar händerna på byxorna och bär upp hinkvis med abborrar som de sen klubbar och kollar noganoga när J eller mofa rensar och byxar. Imorgon byxar de nog själva. 

Jag fick äran att ge logi åt masksamlingen för inatt. Det är ungefär vad jag duger till – och det gör mej så glad. Senast vi gick på Kungsgatan i Ekenäs såg de en butik som gjorde reklam för levande maskar. Lågt fniss och rullande ögon, sånt gräver man ju upp själv höhö. Kaxiga är de också. 

Läs gärna modersstoltheten mellan raderna. De är ren så mycket mer än jag nånsin kommer att bli. 

Hej firrar, hejdå firrar. 

Försummmm.. mm..

april 3, 2016 — 4 kommentarer

Sorry, försummar blogg pga återupptagen ridning och ett kul bokprojekt. Halleluja som jag väntat på ridandet och hur underbart det är. Fast Paddy (hästen alltså) är sämre i balansen än jag hoppats, men inget lite motion och muskelstyrka inte kan råda bot på. Vi kämpar.

  

Säg inte åt Paddy, men han har nog blivit liiiite lönnfet. Beskar bilden till hans fördel. 

Och ja allt annat som bara surrar och sker, vardag i denna familj är på nåt sätt ändå aldrig normalläge. Mer framåtsträvande upptågspack får man leta efter. Inte ens mastodontfeber eller glipande halsont sätter stopp på kidsen, de som i slutändan behöver mest vila är vi föräldrar. 

  
Försöker dessutom illustrera och färglägga ett större projekt med ledorden struktur och ordning. Har färgkartor och minneslappar och whatnot. Om en cykel är blå på första sidan så måste den väl vara blå även på sid tre. I smyg vill jag byta färg på den på varje sida. Rebell. 

Ända sen det där julbusprojektet har min kreativa hjärna sparkat igång på allvar och två år av konstig prestationsdvala och spärr har gått om. Hade största insikten där uppe på en alptopp. Jag är fasiken riktigt jäkla bra bara jag tillåter mitt spontan-jag gå bananas först, innan rationella-jaget tar över och rensar bort de delar som inte behövs (eller helt ärligt, inte går att förverkliga). 

Min kompis brukar säga att idéer inte längre är just idéer om de tänks för långt innan de ser dagsljus. 

Jag kan utföra stordåd. Vissa stordåd tar bara lite längre än andra. Vissa går på två sekunder. Man vet aldrig förrän man försökt. 

Kliché-hej.

Svin åt pärlor

januari 26, 2016 — 4 kommentarer

Tänkte ej blogga bröst eller väder utan istället kompa Nadia om fishy marknadsföring på bloggar. Nu har jag aldrig ens fått ett erbjudande om samarbete — allt här är så äkta, oköpt och oskuldsfullt som det bara kan bli. 

Med det sagt så vet jag ju inte ens hur jag skulle reagera på nåt dylikt. Ids inte verka änglalik och skriva aldrig i livet, men kan sätta ärlighetskåpan på och medge att jag inte ens marknadsför denna blogg. Så varför då marknadsföra nåt grejs. 

Denna blogg kommer aldrig att få en egen facebooksida eller komma upp på nån blogglista. Det är nu bara för mysigt som det är nu för att jag ska börja ropa om det på torget. Dessutom känns det just nu som noll prestationskrav här. Det är så förhatligt med krav på allt annat, så lika bra att ligga lågt istället.

Annars går det. Såg en fantastisk kvinna komma springande på gasellben i snömodden. Intog en kaxig min och drog min bästa referat-röst: här kommer fru F in på slutrakan med vinnande steg. Publiken hurrar som aldrig förr. Kommer hon att slå alla tiders rekord? Gastkramande spännande …

Varpå kvinnan sprang ännu hårdare. Inte för att mitt referat var så otroligt inspirerande, utan för att det inte alls var min kompis Fua. Nehepp. 8 gånger av 10 slår mina skämtförsök så åt pipan att de bara blir genant. Ändå fortsätter jag att roa/skrämma folk i min omgivning. 

De där 2 gångerna av 10 är så roliga och spot on att ni hade kissat på er. Så jag fortsätter.

Men jo nej. Här refereras varken smörjor eller kläder på ett skumt sätt. Bara stackars främlingar på gatan. Och inte ens det särskilt bra. 

  
Som avslutning bjussar jag på en bild av Tavastvägen i fredagsrusning. Fast det ser mer ut som en festlig augustinatt. 

Hej!

november 18, 2015 — 17 kommentarer

specsKolla bågarna! De är mörkblå och mina nya kompisar. Funkar suveränt för både sakligt beteende och knas.

(annars är barnet ännu sjukt, jag ligger ännu också efter och det är så tråkigt att fakturera att det växer mossa på min kalkylator)

Priset en får betala för att en kommit sist hem av alla: här ligger jag i en kort barnsäng. Tur att jag själv inte når upp till standarden av EU-vuxenstorlek. 

Å andra sidan gick jag just på fest i barnets fladdermusdräkt. Minns ni den?  Så här satt (sitter) den på mej, medan den såg ut så här på barnet då när hon var hälften mindre än hon är nu. Det må tjafsas om halloween och konsument-hets, hos oss lever varje dräkt ett välanvänt liv. 

Bikt

oktober 13, 2015 — 4 kommentarer

I min kreativa boost köpte jag 62 fonter. Osäkert om det klassas som normalt? Gissar nej.

Hann inte ens testa alla, blir ju som julafton att gå på jobb imorgon. 

Bullisar mm

oktober 4, 2015 — Lämna en kommentar

Kanelbulledagen till ära ska ni få ett citat av les kids

— vår mamma är en riktig bullatant! Ja alltså hon bakar inte, hon äter dom

Glufs!

  
Dessa bullisar* bakades först av kidsen, sen av mej. Så går det då man (jag) lovat bullbak alldeles för sent på kvällen. Fick på hedersknyffelsord lova att de finns kvar ännu imorgon. Är litelite bakis efter en brakfest igår, osäkert om jag kan hålla mitt löfte. 

Glufs!

  
Och på tal om bakis. Jag är ju aldrig det nuförtiden och nu har jag kört megarojs två helger på raken. Idag fick jag stå och huttra & småskämmas, först på ridplan och sen i en futiskupla. Och nu bakar jag ännu bulla. 

Glufs!
* bullisar är bara bulla, inget kanel & annat mojs