Archives For Infall

En historia om Harri

oktober 27, 2017 — 2 kommentarer

Hej du gamla kompis, bloggen! Det har hänt en del sen sist, så jag tror jag behöver skriva av mej lite. Detta ska handla om en riktigt kul grej, men också om motvind i uppförsbacke. 

Vi börjar från början. Niklas och jag har gjort en barnbok ihop, den heter Harri i Helsingfors. Boken baserar sej på foton från Helsingfors, som Niklas tagit, och på en fiktiv figur Harri, som jag ritat in i fotona. 


Det här är Niklas.


Det här är ett uppslag ur boken. Så ni förstår idén. 

Boken gick i tryck 3.10 enligt planen. Pärmen gick tom en vecka tidigare enligt tryckeriets önskemål. Nån dag senare ringer min tryckerikontakt och berömmer boken som väldigt speciell – och att denna skulle funkka bra på bokmässan. Jag tycker det är ganska much att stövla in på bokmässa med en egenförlagd bok, men är inte svårflirtad och bokar en minimal monter. Den färdiga boken utlovas till dagen före mässan. 

Nu börjar några bråda veckor. Vi planerar monter, städar upp bokens hemsida, bokar releasefest, fixar rekvisita och har oss. 


Vi trycker bla själva varsin målarjacka till mässan.


Jag ritar en stor tintamaresk. Det här är sååå kul!

Mitt i allt detta har vi stor fönsterremppa hemma och så går min mamma och bryter armen. Jag jonglerar jobb, mässförberedelse, mammas hundar, barnens läxläsning och vårt inplastade hem med gott humör, snart får jag ju min egen bok! 

Varje vecka pratar jag med tryckeriet. Jo, allt ser bra ut. Boken kommer inte dagen före mässan som lovat, men utlovas levererad direkt dit på torsdag morgon. Okej, tänker jag. Inget att göra åt den saken. 

Men dagen före mässan (onsdag) är min kontakt ändå lite osäker. Jag plockar upp ett stort mässlakan hos honom i Hertonäs (boken trycks i Estland) och han ber mej ännu ringa honom på kvällen. Jag kör till mässcentret och börjar packa upp bilen.


Är mycket stolt över att allt gått så bra och kurvar förväntansfullt till min monter med all rekvisita.


Får massvis hjälp av min bästis Heidi och Lisa från Buu-klubben (!!) och det är bra fiilis ända ner i magen. 


Till sist är vår monter typ finast på mässan! Här får jag lite lyfta min egen svans, det visar sej behövas lite senare. Ser ni, vår gamla lådcykel är också med!

På kvällen ringer jag lite nervöst upp min tryckgubbe, som anar oråd med boken. Han säger att nu måste vi trycka upp en prototyp till mässans första dag, att tryckeriet i Estland inte går att nå. Men att boken nog kommer till fredag. 

På torsdag morgon kör jag tidigt i snöyra med sommardäck till Hertonäs. Tryckgubben har ren tryckt upp en del när jag hinner fram, och det visar sej att han glömt att sätta in hela bakpärmen på boken. Det finns inte tid kvar att trycka nytt, så jag trycker en tarra att limma på.


Nu visar klockan 40 minuter tills mässan börjar. Jag packar ca 60 prototyper och bakpärmstarror i bilen, och när de första besökarna äntrar mässan står jag och limmar på bakpärmar vid lådcykeln. Huh!


Är mycket stolt över min prototypsbok ändå och känner mej upprymd. Bara en dag av detta, sen kommer riktiga boken! Folk som köper min prototyp lovas ett äkta exemplar i posten, de verkar mkt nöjda med två böcker till ens pris. Jag får tom signera fler exemplar. 


Första dagen är rolig och vi fånar oss mycket med Buu-klubbs-Lisa som tittar förbi fler ggr. 

Fredag morgon känns allt så bra. Tryckeriets bil ringer mej på morgonen och vi bestämmer träff vid mässan 9:30. Jag tar snällt tåget pga sommardäcken och står ivrigt och väntar vid rätt dörr på rätt minut. Så kommer killen fram och ger mej detta.


Det ryms inte hundratals böcker i denna låda. 


Nej, det ryms exakt tre. Få men helt knasigt fina. Jo, vi har tre olika färger på boken, bara för att det är roligt. Pajar dom vördnadsfullt, men ringer sen upp min kontakt. 

Han blir rätt så tyst när jag berättar att jag bara fått tre böcker. Han medger uppgivet att jag nog inte ska vänta mej fler färdiga böcker till hela mässan. Jaha. På måndag ska vi sen komma överens om kompensation. 


Vi fortsätter att väcka bra fiilis på mässan och jag visar stolt upp mina tre provexemplar. Tills detta händer.

​​

Tryckeriet har nog satt ihop böckerna, men aldrig bundit ihop insidorna. Så jag har tre färdiga böcker som faller sönder. 

Nu vill jag gråta lite. Till på köpet försvinner min röst, är nog ingen van mässpratare. Då kommer Niklas och tar över montern med fräsch kämpar-anda (bla anmäler han en viss Paavo-presidentkandidat till mässkontoret för osjysst beteende) och jag åker snällt tåget hem för hals-vila.


Så nu ligger jag hemma och suger på dessa och försöker hålla käft. Tänker att vi ändå har det galet roligt på mässan! Och att jag kommer att återuppstå likt en katapult imorgon.


Kolla nu! Så bra grej! 

Hitta denna på insta. Det här kommer att sluta bra! Vi ger för fanken inte upp! Kom och heja till bokmässan om ni vill, vi finns på avdelning 7h131 (intill Paavo). Om inte annat kan ni fnissa åt min krax-röst och peta på en äkta Harri-prototyp. 

Nytt försök

maj 31, 2017 — 2 kommentarer

Kanske jag bara rivstartar med ett klassiskt vad jag gjort-inlägg. Ritsch! Det blir siffertema.


Vår äldsta fyllde 12. Hon är numer bara 16 mm kortare än jag och ämnar växa förbi mej inom denna sommar. Vi får väl se. Finns det nån James Bonds skurkmaskin som töjer ut envisa föräldrar? 


Eftersom vi ordnade kalas måste vi städa. Utan att skryta så har vi städat kanske 4 gånger på ett år. Det är nåt med vår vardag som gör att vi grisar ner oss och helt enkelt inte orkar med detaljer som städning. Hade ju så gärna kommit hem till detta oftare, men att leva verklighet med riktigt damm är nog viktigare. 


Som sagt, när vi då inte vill städa så lever vi. Här inväntade jag en kär kompis på lunchskål eftersom hon nu befinner sej på andra sidan jordklotet på en verklig livsresa. Sånt som fått mej att fulgråta många ggr av lycka, kan inte ens fantisera vad hon då går igenom. Men det är hennes historia.


Att vi däremot fulgråtit av sorg hela familjen är en så mycket mer hemsk historia. Kidsens ponny måste avlivas mycket tidigare än vi trott. Ofattbart att han inte finns längre. Och äckligt hur detta drog mej ner i flera veckor före det hände. Har varit som en trög surströmming nästan hela maj, tur att denna skitmånad snart är slut. 


Tursamt nog fick jag ratta lite segelbåt utanför Helsingfors. Varje vår tror jag att jag inte kan ett jota om att segla. Och varje vår märker jag att jag kan lite mer än förra våren. Bra utveckling där. 


På tal om utveckling. Helt skräp är denna månad såklart inte. Fick plötsligt ett mail om att mina björksavsflaskor har nominerats för årets Pentawards. Jag kanske kan återkomma till det, finns mest stolthet i detta projekt och denna nominering. Ever. 


Annars har vi hängt mycket på landet. Ska flytta dit ut om bara nån vecka, på själavård och arbetsläger. Här har jag försökt fota ett rådjur, hitta det om ni orkar. 


Sen har jag burit ett enormt knippe silvriga heliumballonger längs Helsingfors gator. Bra terapi, alla man mötet blir ju så sjukt glada. Tilläggskommentar: känner du en 5-åring eller 55-åring eller 555- eller 5555-åring som vill fira med ballonger? Kommentera här, dessa är lediga nu. 5555-åringen går före i kön. 


Ja dessa ballonger användes som rekvisita på en fest som vi ordnade för skolans femteklassister. Så stiligt!


Idag cyklade jag med 100 stycken 3–4 klassister till Fölisön. Kan hända att jag krympte lite av ansvars-åga, men sträckte som tur på mej av pur stolthet och lättnad efteråt. Så dessa 16 mm som skiljer mej och min dotter är ännu på bordet. 

Sen ritar jag bok, layar viktiga dokument och skissar på siraper – pretty much same old. Städar inte. Skålar ibland, och försöker uppfostra de mest fantastiska av döttrar. Tittar på Djursjukhuset när jag inte kan sova och vakar för länge, som nu. 

Vi hörs snart igen, bloggen. 

Skills

oktober 4, 2016 — 2 kommentarer

Idag gick största delen av arbetsdagen till att jag bannade mej själv över hur dåligt jag kan editera film och ljud. Sågade riktigt ner mej själv i skorna och byggde samtidigt upp stressnivån till max. 

Sen hoppade jag i bilen, fräste till en skjutbana i Hyvinge, fick höra grundteorin i gevärsskytte och så skjöt jag på 15 lerduvor av vilka jag träffade fem. Poff poff poff poff poff.  Inget dåligt saldo för en nybörjare.

På vägen hem masserade jag min sjuka gevärsaxel i alla trafikljus – och fortsatte att banna mina editeringsskills. Typ ”imorgon Pia skärper du dej, du måste fixa detta du din nolla”. Huj. Har ju inga snälla tankar i kroppen. 

Hemma kastade jag mej på soffan och fann mej stirrandes på ett par armstödsskydd som jag och symaskinen svängde ihop igår kväll, sådär bara. Klipp, surr, trådtrassel och lite vin. Som nya, och helt utan förhandskunskaper – bara bra feeling. 

Det är ju helt tassigt hur mycket jag kan. Oftast behövs bara mycket feelingen först, och det hjälper ju så otroligt mycket om jag verkligen tror på mej själv. Så imorgon kommer jag att vakna upp med mer självförtroende än självaste Coppola och klippa ihop ett mästerverk. Hehe.

Har tyvärr inga skyttebilder. Men tänk er en adrenalinstinn loppa i rutig skjorta (tänkte att så klär man sej nog på en skjutbana – och jag hade rätt). 

Vad jag försöker säga är att varför en (jag) alltid ska fokusera på nederlag när det finns så mycket saker en (jag) kan riktigt bra. Och att tålamod är en skill jag totalt saknar. 

Met, klubb & byx

juli 21, 2016 — 4 kommentarer

Nu har de fått för sej – alldeles själva – att de ska fiska. Så de gräver mask, petar den på krokar, sitter på bryggan i timtal (med flytväst), drar upp fångst, lossar fiskarna från kroken, torkar händerna på byxorna och bär upp hinkvis med abborrar som de sen klubbar och kollar noganoga när J eller mofa rensar och byxar. Imorgon byxar de nog själva. 

Jag fick äran att ge logi åt masksamlingen för inatt. Det är ungefär vad jag duger till – och det gör mej så glad. Senast vi gick på Kungsgatan i Ekenäs såg de en butik som gjorde reklam för levande maskar. Lågt fniss och rullande ögon, sånt gräver man ju upp själv höhö. Kaxiga är de också. 

Läs gärna modersstoltheten mellan raderna. De är ren så mycket mer än jag nånsin kommer att bli. 

Hej firrar, hejdå firrar. 

Försummmm.. mm..

april 3, 2016 — 4 kommentarer

Sorry, försummar blogg pga återupptagen ridning och ett kul bokprojekt. Halleluja som jag väntat på ridandet och hur underbart det är. Fast Paddy (hästen alltså) är sämre i balansen än jag hoppats, men inget lite motion och muskelstyrka inte kan råda bot på. Vi kämpar.

  

Säg inte åt Paddy, men han har nog blivit liiiite lönnfet. Beskar bilden till hans fördel. 

Och ja allt annat som bara surrar och sker, vardag i denna familj är på nåt sätt ändå aldrig normalläge. Mer framåtsträvande upptågspack får man leta efter. Inte ens mastodontfeber eller glipande halsont sätter stopp på kidsen, de som i slutändan behöver mest vila är vi föräldrar. 

  
Försöker dessutom illustrera och färglägga ett större projekt med ledorden struktur och ordning. Har färgkartor och minneslappar och whatnot. Om en cykel är blå på första sidan så måste den väl vara blå även på sid tre. I smyg vill jag byta färg på den på varje sida. Rebell. 

Ända sen det där julbusprojektet har min kreativa hjärna sparkat igång på allvar och två år av konstig prestationsdvala och spärr har gått om. Hade största insikten där uppe på en alptopp. Jag är fasiken riktigt jäkla bra bara jag tillåter mitt spontan-jag gå bananas först, innan rationella-jaget tar över och rensar bort de delar som inte behövs (eller helt ärligt, inte går att förverkliga). 

Min kompis brukar säga att idéer inte längre är just idéer om de tänks för långt innan de ser dagsljus. 

Jag kan utföra stordåd. Vissa stordåd tar bara lite längre än andra. Vissa går på två sekunder. Man vet aldrig förrän man försökt. 

Kliché-hej.

Svin åt pärlor

januari 26, 2016 — 4 kommentarer

Tänkte ej blogga bröst eller väder utan istället kompa Nadia om fishy marknadsföring på bloggar. Nu har jag aldrig ens fått ett erbjudande om samarbete — allt här är så äkta, oköpt och oskuldsfullt som det bara kan bli. 

Med det sagt så vet jag ju inte ens hur jag skulle reagera på nåt dylikt. Ids inte verka änglalik och skriva aldrig i livet, men kan sätta ärlighetskåpan på och medge att jag inte ens marknadsför denna blogg. Så varför då marknadsföra nåt grejs. 

Denna blogg kommer aldrig att få en egen facebooksida eller komma upp på nån blogglista. Det är nu bara för mysigt som det är nu för att jag ska börja ropa om det på torget. Dessutom känns det just nu som noll prestationskrav här. Det är så förhatligt med krav på allt annat, så lika bra att ligga lågt istället.

Annars går det. Såg en fantastisk kvinna komma springande på gasellben i snömodden. Intog en kaxig min och drog min bästa referat-röst: här kommer fru F in på slutrakan med vinnande steg. Publiken hurrar som aldrig förr. Kommer hon att slå alla tiders rekord? Gastkramande spännande …

Varpå kvinnan sprang ännu hårdare. Inte för att mitt referat var så otroligt inspirerande, utan för att det inte alls var min kompis Fua. Nehepp. 8 gånger av 10 slår mina skämtförsök så åt pipan att de bara blir genant. Ändå fortsätter jag att roa/skrämma folk i min omgivning. 

De där 2 gångerna av 10 är så roliga och spot on att ni hade kissat på er. Så jag fortsätter.

Men jo nej. Här refereras varken smörjor eller kläder på ett skumt sätt. Bara stackars främlingar på gatan. Och inte ens det särskilt bra. 

  
Som avslutning bjussar jag på en bild av Tavastvägen i fredagsrusning. Fast det ser mer ut som en festlig augustinatt. 

Hej!

november 18, 2015 — 17 kommentarer

specsKolla bågarna! De är mörkblå och mina nya kompisar. Funkar suveränt för både sakligt beteende och knas.

(annars är barnet ännu sjukt, jag ligger ännu också efter och det är så tråkigt att fakturera att det växer mossa på min kalkylator)

Priset en får betala för att en kommit sist hem av alla: här ligger jag i en kort barnsäng. Tur att jag själv inte når upp till standarden av EU-vuxenstorlek. 

Å andra sidan gick jag just på fest i barnets fladdermusdräkt. Minns ni den?  Så här satt (sitter) den på mej, medan den såg ut så här på barnet då när hon var hälften mindre än hon är nu. Det må tjafsas om halloween och konsument-hets, hos oss lever varje dräkt ett välanvänt liv. 

Bikt

oktober 13, 2015 — 4 kommentarer

I min kreativa boost köpte jag 62 fonter. Osäkert om det klassas som normalt? Gissar nej.

Hann inte ens testa alla, blir ju som julafton att gå på jobb imorgon.