Arkiv för Jobb

Idag drog jag en sväng söderut till Tallinn på tryckeribesök. Det var som att släppa in Kalle i chokladfabriken, har en viss svaghet för tryckerier.

Fick gå runt och kolla ingående på alla maskiner, finlirade lite på färgen på två produkter och hann hem med en tidigare färja än tänkt. Som att vinna tid på lotto! Och ganska lyxigt att åka i business lounge.

Klarade tyvärr inte av skumpa kl. 14 på en fredag, men min bordsgranne tog min andel och satte halva resan bakom ett hav av tomma glas och masserade sina tinningar. Jag behöver lite jobba upp mej där.

Från terminalen gick jag genom Busholmen till kontoret och såg helt, för mej, nya sidor av min stad. Stor kärlek för denna fenomenala stad. Då hade jag nån timme innan kastat kärleksfulla blickar på Tallinns modiga arkitektur och tänkt att i Finland får man nog inte göra sådär. Tji på mej, på Busholmen finns det ju fast vad.

Glaslåda ovanpå gammalt hus, så coolt! Denna är knäppt ur ett estniskt taxifönster.

Denna är på bron bort från Busholmen, men likväl fint som bara vad. Mitt jobb skymtar litegrann längst i kanten till höger.

Jahapp, nu är jag ganska mör. Ska fredagsmysa som en tok och imorgon skrubba bort ett lager smuts från vårt hem. Det är totalt negligerat pga life. Yäk.

Vår vardag är så konstig. Ta nu igår då en häller ut en flaska karamellfärg på en vit matta, samma person häller sen på en flaska fairy och undrar varifrån allt skum kom ifrån, medan en annan flyger sin drone inomhus (fifan för det ljudet) och en tredje artigt frågar vem som kan laga middag före hens träning.

Den fjärde (möjligen jag) gjorde en u-sväng i tamburen och gick på välbehövligt kompishäng.

Jag har dessutom herpesrekord, tredje gången på tre veckor. Med denna takt hinner jag ha det 52 ggr på ett år. Förra rekordet låg på 12 ggr på ett år. Har beställt hem en laser-mackapär som lär göra under, vill inte börja äta mediciner konstant vid min låga ålder (hehe). Känns lite Star Wars, säger jag som aldrig sett en ända sån film.

På fredag får jag åka på min första arbetsresa i business klass. Det hade kännats riktigt high class, men jag ska bara åka färja till Tallinn. Känner ändå att jag ska avsluta flott med skumpa på vägen hem, det är ju fredag.

Inte min mening att lämna så dålig stämning här! Allt är nästan piano nu, eller åtminstone mycket mindre bumpy. Har firat med röda läppar och blommig klänning förra helgen och nu har vi påsklov. Sweet.

Livet på det stora alkoholföretaget är mycket spännande och mina egna projekt har också gjort en stor swoosch framåt. Alltid är ens mina livsval inte helt lyckade, men för första gången sen jag blev färdig 2002 (är mommo) så börjar yrkesstigen kännas riktigt bra. På tiden.

Så verkligen blomklänning och rött läppstift på det. Påsk på er!

Livet känns som en svettig och sur trasa i ansiktet just nu, är väl en helt normal fas i jobbebytarsvängen. Och min herpes, som sov skönhetssömn i två år, den har kommit tillbaka som en äcklig påminnelse av kroppens stressnivå.

Men jag förstår mer än förra veckan och det doftar vår (och lite hundskit) och snart får jag flyga på min första arbetsresa och lukta på äkta tryckfärg, och jösse påskhare så jag ska njuta av påsklov – och choklad.

Från att ha haft det så jämntjockt (lite för gött kanske) i många många år, börjar jag igen uppskatta livets kontraster. Kasta hit den där sura trasan bara! För nästan vad som helst doftar himmelrike efter det.

Hallå hallå bloggen! Har så mycket nytt i hjärnan att det inte riktigt lossnar nåt för detta forum. Går från ställe A till ställe B och glömmer bort vad saken gällde och finner mej strax borttappad i ställe C.

Tappade min mössa idag på vägen till posten (tack du supersnällis som hängt den på en stolpe) och låste ut mej. Det är nivån just nu.

Min kund skrev så klokt. Nya uppgifter blir mer och mer utmanande med åren, har jag märkt. Man vänjer sig liksom vid att vara kompetent och att inte vara det är förvirrande. Det gäller bara att acceptera att man inte kan kunna allt genast.

Är just nu tassigt bra på att prioritera, både bort och via genvägar. Så idag åt vi hämtpizza och istället hann jag jumppa. Två bra där (dagens största anti-tack till du bekanta som utbrast hur ohälsosamt vi äter när du såg min pizzakartong. Du är minus).

Nu måste jag tanka sömn. Fredag har igen en helt ny mening i mitt liv. Ganska så pepp!

På dagens to do list fanns att tömma mitt arbetsrum. Hade en så fin plan på hur jag skulle bygga hyllor i förrådet, packa allt så fiffigt, kurva efter en paketkärra, skuffa in allt sorterat och snyggt i förrådet och sen landa i soffan med en välförtjänt flyttpizza.

Nå. Jag lyckades få ena hjulet på paketkärran att explodera så att både mina och det yngre barnets trumhinnor tänkte ryka på kuppen. När chocken lättat fick jag ta en extra vända via K-rauta efter ett nytt hjul, byta det med pappa och sen börja om.

När vi äntligen kom till arbetsrummet smällde jag hastigt upp fem flyttlådor och började kasta in allt. Hann inte sortera så noga, vi hade ren förlorat en massa tid på hjulexplosionen. När jag skulle bära iväg med lådorna insåg jag att jag lämnat bort en viktig fas – att tejpa lådornas botten.

Nu finns fem konstigt formade och ihoptejpade paffknyten inklämda i förrådet tillsammans med en obyggd hylla. En hel hög med bråte finns ännu kvar på arbetsrummet. Men jag är mätt och snäll i magen.

Mängden av avundsgrupt grämande av hur långt ifrån målbilden jag landade är bottenlös. Men tröstar mej med att jag sen årsskiftet fått ha en sån superväxel i gällande prestation. Det är galet hur jag måstat prestera i 1000 km/h – om ett däck nu exploderat och mina grejor är fulare ihoptejpade än en misslyckad plastikoperation – so be it.

Rodde i land mitt drömjobb, och har nu tömt sju år av företagande in i ett förråd på en eftermiddag. Jag hinner gå och bygga den där hyllan nån annan dag och snyggt sortera in en massa erfarenheter och minnen. Jag hinner tömma resten av arbetsrummet under veckan. Allt behöver inte ske på en gång. Hiljaa hyvää tulee.

Dagens citat (jag till barnet): se nu, vuxna kan visst klåpa.

Mina flyttlådeknyten kunde också behöva lite filter.

Här kommer jag

februari 27, 2018 — 3 kommentarer

Igår köpte jag 8 st små tetran med kaffemjölk till kontoret. Idag finns det 7 kvar. Imorgon finns det 6 kvar. Ni förstår mönstret.

Mest funderar jag nu på hurdan jag kommer att vara som anställd på det nya jobber. Förr i tiden var jag mycket kuvad och ängslig, dö-rädd för klockkortet och med knivskarp expertis på att fylla i tidsrapporter. En liten mygga i en macho reklamvärld.

Nu har jag fått chefa över mej själv (en sån slacker, den där Pia) i sju långa år. Kommit och gått som jag velat, betalat ut bonusar och tagit en cigarr och konjak på lunchen. Glidit fram. Rutit till. Och jobbat mer än nånsin.

Nu gäller det att vända detta till min fördel, göra det lika självsäkert som en man. Inte vara en underkastad myra, utan en power-tant. Ta med det bästa av det bästa. Där med basta.

Nej, detta är inte stegen till en dans. Detta är framåtanda och ödmjukhet med bestämdhet och eftertanke. Och insikt, alltid denna ettriga krydda.

Efter nästan sju år som ensamföretagare har jag nu skrivit på det stora knegpappret: ett riktigt arbetsavtal. Okej, det är ett 1-årigt avtal – men denna inbitna företagare skulle nog inte ha klarat av att binda sej till mer just nu.

Detta betyder så enormt mycket! En semester från inkomststressen, en inrutad välmående vardag*, ett team, en gemenskap, tekniska lärdomar, resor – listan är lång. Det mest kostsamma är såklart min vardagsfrihet, men vad betyder det i den mängd nya lärdomar och möjligheter jag kommer att suga åt mej som en svamp. Bring it on!

Nu får jag göra BARA det jag vill göra allra allra mest, dvs designa etiketter och förpackningar. Tänk! Jag har knegat så envist för att komma hit på egen hand, att få göra just det inom min egen firma. Men vägen har varit gropig och denna chans uppenbarade sej som en kista guld under just min regnbåge.

Min firma kommer att stå kvar, men den servar inte på samma sätt som förr. Och det bästa, den finns kvar när jag kommer tillbaka. Win-win. Dessa sista veckor som företagarknegare trodde jag skulle bli sorgliga och tunga, men energin jag fått av att endorsa och framhäva andra i mitt ställe – den har varit så upplyftande!

Man måste kasta ut gammalt för att få plats med nytt, välja bort stort för att välja nytt ännu större och våga våga våga. Det här med att välja bort stort har kanske varit den största insikten hittills. Snäll-Pia måste sluta anta sej allt gammalt tillsammans med det nya. Den ekvationen slutar i överbelastning.

Så därav detta beslut. Jag tar två stora kliv framåt, men stiger samtidigt ödmjukt upp på en pall för att hinna se på utsikten. Aj aj, vad bra det ser ut härifrån.

En del av målbilden från förra året såg ut så:

IMG_2483

Vad som händer med årets målbild glasvitrinen lever ännu. Men den kommer antagligen att fyllas med många nya flaskor när den väl finns i verkligheten. Såna med promille, såna som jag ska göra ett år framöver. Jag hinner inte rädda den finska alkoholkulturen på ett år, men jag kan åtminstone göra den lite snyggare.

– – –

* kan möjligen vara en icke-existerande schimär?

Goalz!

februari 9, 2018 — 2 kommentarer

Förändringsjunkien här hej. Hinner knappt berätta en sak så händer nästa.. Så jag berättar inget just nu annat än att SÄTT DINA GOALS TILL PAPPER!

Har coachat med världens bästa coach Maja en 10 ggrs session under 2017, och nu i januari en Goals for 2018-webinar, och det är heeelt sjukt hur saker händer om du vill att de ska hända. Smash!

Min coach tour 2017 slutade med en så bra pepp-illustration för förra hösten, och min Goal-webinar började med en ynka bild på en glasvitrin. Vad hände däremellan? Och vad händer nu?

Det berättar jag sen. Puss!

Glory

september 29, 2017 — 4 kommentarer

Hänt sen sist: Rest till Barcelona och kammat hem ett förpackningspris. Funderar om det börjar bli dags att fixa till nånsorts prishylla, kan inte bara ha dessa pokaler som brevpressar. Recap: här är London för 2 år sen och här är Frankfurt i vintras. 


Barcelonagalan var ju gudomlig för en lill-grafiker som jag. Och jag är mycket tagen av alla grattisar som rullat in efteråt. En italiensk snubbe ville börja jobba hos mej, han hade en work permit och var redo för flytt till Helsingfors. Avböjde artigt. En annan tävling vill att jag skulle delta hos dom också. Tackar troligen nej. 

Jag klarar inte riktigt av alla dessa nya beslut så här nära inpå. Vill helst puppa mej lite och laya en hederlig flyer eller nåt. Tvätta lite fotbollskläder och kuska på ungar, värma makaronilåda och tjata på rådd. 

Jag är stolt och rakryggad som en giraff. Men även så ödmjuk att jag vill ställa mej bakom en lyktstolpe och i lugn och ro kika på vad alla andra sysslar med – och känna långt ner i giraffmagen vilket steg jag tar till näst. 

Här finns många steg att ta.