Archives For Jobb

Jag har flyttat mitt kontor till landet, inte helt organiserat men det gick. Inklämt bland sadlar och polocrosse-mailor och min stackars lilla kontorsblomma som fick lite stryk på vägen. Hann dessutom gå en träningskurs mitt i flytten, går numer omkring som en hjulbent cowgirl.

Här finns tusen distraherande saker, som tex en tjock liten Paddy-häst.

Här finns dessutom underbart många människor att hänga med. Matbordet är fullsatt hela tiden.

Lägg till att det kommer en massa folk med olika farkoster och färdmedel, och mammas hus är fullt med jordgubbar.

Sällan har det varit så här svårt att sitta organiserat och rakryggat inne på sommarkontoret och jobba.

 

Tacksamhet

juni 6, 2017 — Lämna en kommentar


Namaste från mina nya doijor.

Det är en massa stress-talk på mitt arbetsrum just nu. Fasiken, flera av mina låtsaskolleger mår nog inte så bra. Jag som haft någorlunda tungt med att säga nej och styra upp min arbetsbörda på ett fungerande sätt, sitter nu där i mina guldskor och ritar cyklande gubbar för brinnkära livet – och mår riktigt bra.
Kollegerna suckar och våndas och ändå lovar de helt utopistiska saker i telefonen (open office, det går inte att inte höra). Jag trodde att jag var helt kass på att säga nej, eller på att hålla mej ifrån branten av oskälig arbetsbörda – men nu verkar jag mest zen av hela bunten. 

I nästan ett år fick jag arbetsvägledning, nu får jag coaching för min förväntnings-angst. Och det är så guld värt! Den här nya coachingen får mej att inse guldkorn från arbetshandledningen jag fick, och jag plirar på mina tidigare uppgiftspapper och hittar nya insikter ännu många ggr om. 

Jag kommer fortsättningsvis att få dippar. Men jag har så sjukt bra verktyg att ta mej ur dom. Självsnällhet, ordning & reda (skojar inte), en veckoplan som jag nästan aldrig håller (passligt sträng men mycket förlåtande), bra musik, kryptiska to do-listor, en tom mailbox (det bästa denna förväntnings-angstare vet, jobbar på att komma ifrån denna drog) och nu till nästa en framtidsplan som jag har som hemläxa.

Ta emot hjälp om du får. Just då i stunden kanske du tror att du inte behöver det. Känn efter pånytt. Låt resultatet komma lite an efter. Och låt det ta tid. 

Harri

juni 5, 2017 — 2 kommentarer

Niklas och jag jobbar på en bok, ett projekt som pågått typ förevigt pga mej. Än kommer livet emellan, än jobbet, än kreativ ångest, än obeslutsamhet. Men nu ska den äntligen bli klar, o heliga höjdare. 

Jag gillar att rita, men är inte direkt nån vass illustratör. Mest gör jag grafiska grejer och etiketter till olika produkter, har liksom inte nån ritrutin. Helst ska det gå fort, och det ska vara roligt och synas som instant resultat. Sitter inte och filar på en och samma bild i timmar. Fastnar jag så droppar jag det nästan genast och tar itu med nåt annat istället. 

Om nån minns julbuset för 1,5 år sen så är det pretty exakt sånt som funkkar för mej – snabba resultat, stora drag och roligt på vägen. 

Nu angstade jag väääldigt länge med att en huvudkaraktär alltid måste se på pricken lika ut. Har ni nånsin läst en Kalle Anka där Kalle plötsligt är lite olik på nästa sida? Eller att Pippi haft kortare hår helt plötslig, mitt i boken om Pippi Långstrump? 

Den här tanken har jagat mej så mycket att jag nåttag på vägen måste ge upp. Det här projektet ska ju vara roligt, inte nån prestationsgrej där jag tävlar mot mej själv. Så min gubbe ser nu ut som han gör, än lite tjockare och än lite smalare, kortare och längre. Hans hårbena lever helt ett eget liv. Men han är ändå han. Min Harri. Nån kan säga att han är konstig, jag säger att han är konst. 

Och han kommer att bli klar. 

Möt Harri i färg, klar för tryck. Möjligen en lite yngre profilbild, möjligen tagen i går.

Möt dagens Harri i skissformat. Efter ett pass bodypump eller möjligen bara ur en helt ny vinkel. 

Inte nog med att det är svårt att få till en karaktär, han cyklar hela tiden. Milslångt utanför min comfort zone. 

Nytt försök

maj 31, 2017 — 2 kommentarer

Kanske jag bara rivstartar med ett klassiskt vad jag gjort-inlägg. Ritsch! Det blir siffertema.


Vår äldsta fyllde 12. Hon är numer bara 16 mm kortare än jag och ämnar växa förbi mej inom denna sommar. Vi får väl se. Finns det nån James Bonds skurkmaskin som töjer ut envisa föräldrar? 


Eftersom vi ordnade kalas måste vi städa. Utan att skryta så har vi städat kanske 4 gånger på ett år. Det är nåt med vår vardag som gör att vi grisar ner oss och helt enkelt inte orkar med detaljer som städning. Hade ju så gärna kommit hem till detta oftare, men att leva verklighet med riktigt damm är nog viktigare. 


Som sagt, när vi då inte vill städa så lever vi. Här inväntade jag en kär kompis på lunchskål eftersom hon nu befinner sej på andra sidan jordklotet på en verklig livsresa. Sånt som fått mej att fulgråta många ggr av lycka, kan inte ens fantisera vad hon då går igenom. Men det är hennes historia.


Att vi däremot fulgråtit av sorg hela familjen är en så mycket mer hemsk historia. Kidsens ponny måste avlivas mycket tidigare än vi trott. Ofattbart att han inte finns längre. Och äckligt hur detta drog mej ner i flera veckor före det hände. Har varit som en trög surströmming nästan hela maj, tur att denna skitmånad snart är slut. 


Tursamt nog fick jag ratta lite segelbåt utanför Helsingfors. Varje vår tror jag att jag inte kan ett jota om att segla. Och varje vår märker jag att jag kan lite mer än förra våren. Bra utveckling där. 


På tal om utveckling. Helt skräp är denna månad såklart inte. Fick plötsligt ett mail om att mina björksavsflaskor har nominerats för årets Pentawards. Jag kanske kan återkomma till det, finns mest stolthet i detta projekt och denna nominering. Ever. 


Annars har vi hängt mycket på landet. Ska flytta dit ut om bara nån vecka, på själavård och arbetsläger. Här har jag försökt fota ett rådjur, hitta det om ni orkar. 


Sen har jag burit ett enormt knippe silvriga heliumballonger längs Helsingfors gator. Bra terapi, alla man mötet blir ju så sjukt glada. Tilläggskommentar: känner du en 5-åring eller 55-åring eller 555- eller 5555-åring som vill fira med ballonger? Kommentera här, dessa är lediga nu. 5555-åringen går före i kön. 


Ja dessa ballonger användes som rekvisita på en fest som vi ordnade för skolans femteklassister. Så stiligt!


Idag cyklade jag med 100 stycken 3–4 klassister till Fölisön. Kan hända att jag krympte lite av ansvars-åga, men sträckte som tur på mej av pur stolthet och lättnad efteråt. Så dessa 16 mm som skiljer mej och min dotter är ännu på bordet. 

Sen ritar jag bok, layar viktiga dokument och skissar på siraper – pretty much same old. Städar inte. Skålar ibland, och försöker uppfostra de mest fantastiska av döttrar. Tittar på Djursjukhuset när jag inte kan sova och vakar för länge, som nu. 

Vi hörs snart igen, bloggen. 

Grafikerhämnd

februari 14, 2017 — 4 kommentarer

Gammal grafikerföretagarregel: så fort du gör nåt lite kul eller lämnar officen för lite spritt, så straffas du genast. Har varit i Finland sen lördag kväll, har spenderat mest tid sen dess på the office. Tuuuur att jag har så trevliga kunder att jag gladeligen kämpar lite extra. Och en förstående familj framförallt. 

Min arbetsrumskollega postade detta på Facebook, tycker det var galet kul. Bra att ha i bakfickan om nån börjar piss me off, haha. 

Kanske världen är full med 1 mm stora Pteranodon, vad vet jag? Kanske just det där lilla rosket på ditt visitkort? 

GDA 2017

februari 11, 2017 — Lämna en kommentar


Hej från våning 15 i Frankfurt. Här ligger jag och fnissar åt alla tassiga minnen från igår. Det började med mingel på prisutdelningen, som skedde på det största mässområde jag sett. All förflyttning skedde via buss eller stående på rullband. 

Efter massa talande tyska gubbar fick vi posera för fotogtafer och hålla i en tom tavelram, I kid you not. Men eftersom kunden beställt hem priset per post fanns inget pris att hålla i. Skrattade extra mycket åt detta hela kvällen.

Vinnaren för Excellent Communications Design, ser ni? Kräver bara en liten touch av photoshop, hehe. 

Framför vinnarväggen. Svårt att få en bild utan tio andra vinnare.

Hade i misstag matchat armband med klänning.


Fick se massa fin design vinna pris.

Och en visuell show utan like.

Sen hoppade jag bokstavligen i stilettklackarna, bytte kläder och åkte vidare på galamiddag. 

Mycket viktig dokumentation. Sen censureras bilder på många berusade japaner, så vi hoppar direkt till hemkomst och mycket obskyra men glada bilder:

Jag tassar strumpfota på hotellet.

Min klänning. Och sug i blicken, obs.

Mycket stolt, nöjd & trött. Nu ska jag checka ut och kolla in Frankfurt innan jag flyger till hem söta hem.

Edit: sist men inte minst. Flaskdesignen som vann pris.

Form av Finn Spring, grafisk design av moi. 

Jag skaaaa skriva om resan, i detalj. Men det här med företagande och att åka iväg på prisgala tar ju lite tid, host host. Speciellt som jag idag fick veta att jag ryms in på galamiddagen (som tidigare varit full) och att det är dresscode långklänning. Bäddat för klädkris deluxe.

Allt långt jag äger är somriga maxiklänningar eller årsfestklänningar som typ krympt. Så kompromiss: hakvlång svart kreation med stilettklackar och lite bling bling. Låga guldskor att dansa i senare. Ska försöka mej på bildbevis sen.

Mitt i klädkrisen då jag stod och provade klänning OCH kappa (mycket viktigt att känna efter ända till yttersta lagret), kommer 9-åringen och slår spiken i kistan. Du ser ut som Sherlock Holmes. Och jag som kände mej mer som Edda Magnason som Monica Z. Tack.

Det är ren ganska knepigt att packa för resa med långklänningsmiddag. Det är ännu mer knepigt att måsta åka från ett svinkallt Helsingfors till ett inte så kallt Frankfurt iklädd kappa. Jag tänker gömma en tunn dunjacka under, tur att detektivkappan är vid.

Och ursäkta mina förhastade slutsatser, bloggar på som om denna resa är helt självklar. Jag ska åka till Frankfurt på German Design Awards och ta emot en pris för mina vattenflaskor. Denna gång är det ingen hemlis om vad det blir för pris. Förra gången gick det så här i London

Innerst inne känner jag mej som Edda Magnason. Utåt mer som Sherlock Holmes. 

Som en riktigt god företagare fick jag värsta sjukan på fredag eftermiddag. Bye bye soligt vinterveckoslut och kul program, istället pyjamas, upphöjd säng och Netflix. Och så tillräckligt okej på måndag morgon för att börja jobba igen. Skolboksexemplar.

Såna här bilder hittas ofta i min telefon, straffet för att jag somnat på soffan. Alla galna selfies som också uppenbarar sej är tyvärr censurerade. Tack bara, familjen.

Idag har jag ordnat photoshoot för mina björksavsflaskor. Min jakt på is inför shooten slutade med is från Stockas fiskdisk, fick heligt lova att vi inte skulle dricka den. Så ni kan tänka er hur det luktade.. men vad gör man inte för lite snygga pics. 

De riktiga bilderna kan jag visa senare, den här är bara mitt knäppande back stage. 

Mitt i isjakten hittade jag dessa på Stocka. De har så bra täckning på mina produkter, tror nästan allt jag nånsin gjort finns på Herkkun (minus alkoholen). Bra pick me up om jag känner nedstämdhet, som tex efter en snorhelg deluxe. 

Hej från under jobblavinen, försöker hitta upp till ytan ännu denna vecka. Men här nere är det varmt och mysigt, resfebern värmer och julmusiken skrålar. Fyra dagar till semester, fem dagar till jul, åtta dagar till avfärd.

Metamorfos

december 11, 2016 — Lämna en kommentar


Saker att glädjas över: att denna cider inom okänd tid finns på Alko. Bildtexten lyder från skärm till verklighet. 

PS 3dje advent redan. Har litelite julångest faktiskt.