Archives For Jobb

Nej, detta är inte stegen till en dans. Detta är framåtanda och ödmjukhet med bestämdhet och eftertanke. Och insikt, alltid denna ettriga krydda.

Efter nästan sju år som ensamföretagare har jag nu skrivit på det stora knegpappret: ett riktigt arbetsavtal. Okej, det är ett 1-årigt avtal – men denna inbitna företagare skulle nog inte ha klarat av att binda sej till mer just nu.

Detta betyder så enormt mycket! En semester från inkomststressen, en inrutad välmående vardag*, ett team, en gemenskap, tekniska lärdomar, resor – listan är lång. Det mest kostsamma är såklart min vardagsfrihet, men vad betyder det i den mängd nya lärdomar och möjligheter jag kommer att suga åt mej som en svamp. Bring it on!

Nu får jag göra BARA det jag vill göra allra allra mest, dvs designa etiketter och förpackningar. Tänk! Jag har knegat så envist för att komma hit på egen hand, att få göra just det inom min egen firma. Men vägen har varit gropig och denna chans uppenbarade sej som en kista guld under just min regnbåge.

Min firma kommer att stå kvar, men den servar inte på samma sätt som förr. Och det bästa, den finns kvar när jag kommer tillbaka. Win-win. Dessa sista veckor som företagarknegare trodde jag skulle bli sorgliga och tunga, men energin jag fått av att endorsa och framhäva andra i mitt ställe – den har varit så upplyftande!

Man måste kasta ut gammalt för att få plats med nytt, välja bort stort för att välja nytt ännu större och våga våga våga. Det här med att välja bort stort har kanske varit den största insikten hittills. Snäll-Pia måste sluta anta sej allt gammalt tillsammans med det nya. Den ekvationen slutar i överbelastning.

Så därav detta beslut. Jag tar två stora kliv framåt, men stiger samtidigt ödmjukt upp på en pall för att hinna se på utsikten. Aj aj, vad bra det ser ut härifrån.

En del av målbilden från förra året såg ut så:

IMG_2483

Vad som händer med årets målbild glasvitrinen lever ännu. Men den kommer antagligen att fyllas med många nya flaskor när den väl finns i verkligheten. Såna med promille, såna som jag ska göra ett år framöver. Jag hinner inte rädda den finska alkoholkulturen på ett år, men jag kan åtminstone göra den lite snyggare.

– – –

* kan möjligen vara en icke-existerande schimär?

Goalz!

februari 9, 2018 — 2 kommentarer

Förändringsjunkien här hej. Hinner knappt berätta en sak så händer nästa.. Så jag berättar inget just nu annat än att SÄTT DINA GOALS TILL PAPPER!

Har coachat med världens bästa coach Maja en 10 ggrs session under 2017, och nu i januari en Goals for 2018-webinar, och det är heeelt sjukt hur saker händer om du vill att de ska hända. Smash!

Min coach tour 2017 slutade med en så bra pepp-illustration för förra hösten, och min Goal-webinar började med en ynka bild på en glasvitrin. Vad hände däremellan? Och vad händer nu?

Det berättar jag sen. Puss!

Glory

september 29, 2017 — 4 kommentarer

Hänt sen sist: Rest till Barcelona och kammat hem ett förpackningspris. Funderar om det börjar bli dags att fixa till nånsorts prishylla, kan inte bara ha dessa pokaler som brevpressar. Recap: här är London för 2 år sen och här är Frankfurt i vintras. 


Barcelonagalan var ju gudomlig för en lill-grafiker som jag. Och jag är mycket tagen av alla grattisar som rullat in efteråt. En italiensk snubbe ville börja jobba hos mej, han hade en work permit och var redo för flytt till Helsingfors. Avböjde artigt. En annan tävling vill att jag skulle delta hos dom också. Tackar troligen nej. 

Jag klarar inte riktigt av alla dessa nya beslut så här nära inpå. Vill helst puppa mej lite och laya en hederlig flyer eller nåt. Tvätta lite fotbollskläder och kuska på ungar, värma makaronilåda och tjata på rådd. 

Jag är stolt och rakryggad som en giraff. Men även så ödmjuk att jag vill ställa mej bakom en lyktstolpe och i lugn och ro kika på vad alla andra sysslar med – och känna långt ner i giraffmagen vilket steg jag tar till näst. 

Här finns många steg att ta. 

Nu nåttag

augusti 9, 2017 — Lämna en kommentar

Känner att det blåser nya vindar här på kontoret. Har så många sen nåttag på min sen nåttag-lista att jag bara tog tag i en och fixade det. Känslan nu är mycket bra.

Mål: fokusera mest på förpackningsdesign.

Steg ett: fixa upp hemsidan enligt det.

Steg två: kontakta spännande klienter.

Näyttökuva 2017-08-09 kello 15.32.55

Sidan finns här, klicketiklick.

Karriär-Pia

augusti 1, 2017 — Lämna en kommentar

När jag var liten ville jag bli:

Dagistant eller djurskötare på cirkus när jag var riktigt liten, sen har jag noll minnen av mina ambitioner som tonåring. Gissar på journalist eftersom jag sen sökte in till Soc & kom. Kom som tur inte in. Kom inte in på unis engelska heller, varthän det månne burit?

Nu jobbar jag som/studerar jag till:

Nu jobbar jag som egenföretagande grafiker.

Det här har jag jobbat med under min karriär:

  • golvmoppare på hundhotell
  • kaffekokare
  • hästskötare
  • golfbansklippare
  • hästsäljare
  • barnvakt
  • majblomskoordinator
  • utställningskoordinator
  • redaktör
  • ridlärare
  • knivförsäljare
  • dekoratör
  • barista
  • saftpressare på torget
  • ad-assistent
  • grafiker
  • illustratör
  • doula
  • art director
  • grafisk formgivare
  • företagare & frilansgrafiker

Det bästa med mitt jobb eller utbildning är:

Att inget projekt är det andra likt, att jag är wannabe-expert på konstiga saker som jag layat böcker om, att jag får komma & gå hur jag vill, att en klarar sej mer än bra utan en högskoleexamen, att hitta kreativa lösningar på tråkigheter

Så här ser en vanlig dag ut på jobbet:

Finns ingen vanlig dag. Dricker mycket kaffe och hissar upp och ner på mitt motoriserade bord. Kunde få pris inom varierande arbetsställningar

Ett karriärsmål jag har:

Att få göra mest bara förpackningar. Jobbar stenhårt på det

Det här är min roll bland kollegorna/i klassrummet:

Ensam drottning på kullen! Eller om mitt kollektiv räknas så är jag hon som skäller ut svinaktiga eller orättvisa män, har tydligen ingen spärr där. 

Ett arbete jag inte skulle kunna ha:

Ett med klockkort och tidsrapportering. Jobbade med de fotbojorna i sex år. Kan ännu också ruta in min arbetsdag i femton minuters intervaller på sekunden och behöver sällan bokföra tider. Det sitter i märgen. 

Mitt drömjobb:

Att få designa en öl eller nån helt ny godis. Eller varför inte kosmetika eller 1 liter mjölk. Går omkring och tror att tex puder och vardagsmjölken kunde se helt annorlunda ut. 

 

Bild från internätets gömmor. Tom en potatis kan packas annorlunda. 

Jag har flyttat mitt kontor till landet, inte helt organiserat men det gick. Inklämt bland sadlar och polocrosse-mailor och min stackars lilla kontorsblomma som fick lite stryk på vägen. Hann dessutom gå en träningskurs mitt i flytten, går numer omkring som en hjulbent cowgirl.

Här finns tusen distraherande saker, som tex en tjock liten Paddy-häst.

Här finns dessutom underbart många människor att hänga med. Matbordet är fullsatt hela tiden.

Lägg till att det kommer en massa folk med olika farkoster och färdmedel, och mammas hus är fullt med jordgubbar.

Sällan har det varit så här svårt att sitta organiserat och rakryggat inne på sommarkontoret och jobba.

 

Tacksamhet

juni 6, 2017 — Lämna en kommentar


Namaste från mina nya doijor.

Det är en massa stress-talk på mitt arbetsrum just nu. Fasiken, flera av mina låtsaskolleger mår nog inte så bra. Jag som haft någorlunda tungt med att säga nej och styra upp min arbetsbörda på ett fungerande sätt, sitter nu där i mina guldskor och ritar cyklande gubbar för brinnkära livet – och mår riktigt bra.
Kollegerna suckar och våndas och ändå lovar de helt utopistiska saker i telefonen (open office, det går inte att inte höra). Jag trodde att jag var helt kass på att säga nej, eller på att hålla mej ifrån branten av oskälig arbetsbörda – men nu verkar jag mest zen av hela bunten. 

I nästan ett år fick jag arbetsvägledning, nu får jag coaching för min förväntnings-angst. Och det är så guld värt! Den här nya coachingen får mej att inse guldkorn från arbetshandledningen jag fick, och jag plirar på mina tidigare uppgiftspapper och hittar nya insikter ännu många ggr om. 

Jag kommer fortsättningsvis att få dippar. Men jag har så sjukt bra verktyg att ta mej ur dom. Självsnällhet, ordning & reda (skojar inte), en veckoplan som jag nästan aldrig håller (passligt sträng men mycket förlåtande), bra musik, kryptiska to do-listor, en tom mailbox (det bästa denna förväntnings-angstare vet, jobbar på att komma ifrån denna drog) och nu till nästa en framtidsplan som jag har som hemläxa.

Ta emot hjälp om du får. Just då i stunden kanske du tror att du inte behöver det. Känn efter pånytt. Låt resultatet komma lite an efter. Och låt det ta tid. 

Harri

juni 5, 2017 — 2 kommentarer

Niklas och jag jobbar på en bok, ett projekt som pågått typ förevigt pga mej. Än kommer livet emellan, än jobbet, än kreativ ångest, än obeslutsamhet. Men nu ska den äntligen bli klar, o heliga höjdare. 

Jag gillar att rita, men är inte direkt nån vass illustratör. Mest gör jag grafiska grejer och etiketter till olika produkter, har liksom inte nån ritrutin. Helst ska det gå fort, och det ska vara roligt och synas som instant resultat. Sitter inte och filar på en och samma bild i timmar. Fastnar jag så droppar jag det nästan genast och tar itu med nåt annat istället. 

Om nån minns julbuset för 1,5 år sen så är det pretty exakt sånt som funkkar för mej – snabba resultat, stora drag och roligt på vägen. 

Nu angstade jag väääldigt länge med att en huvudkaraktär alltid måste se på pricken lika ut. Har ni nånsin läst en Kalle Anka där Kalle plötsligt är lite olik på nästa sida? Eller att Pippi haft kortare hår helt plötslig, mitt i boken om Pippi Långstrump? 

Den här tanken har jagat mej så mycket att jag nåttag på vägen måste ge upp. Det här projektet ska ju vara roligt, inte nån prestationsgrej där jag tävlar mot mej själv. Så min gubbe ser nu ut som han gör, än lite tjockare och än lite smalare, kortare och längre. Hans hårbena lever helt ett eget liv. Men han är ändå han. Min Harri. Nån kan säga att han är konstig, jag säger att han är konst. 

Och han kommer att bli klar. 

Möt Harri i färg, klar för tryck. Möjligen en lite yngre profilbild, möjligen tagen i går.

Möt dagens Harri i skissformat. Efter ett pass bodypump eller möjligen bara ur en helt ny vinkel. 

Inte nog med att det är svårt att få till en karaktär, han cyklar hela tiden. Milslångt utanför min comfort zone. 

Nytt försök

maj 31, 2017 — 2 kommentarer

Kanske jag bara rivstartar med ett klassiskt vad jag gjort-inlägg. Ritsch! Det blir siffertema.


Vår äldsta fyllde 12. Hon är numer bara 16 mm kortare än jag och ämnar växa förbi mej inom denna sommar. Vi får väl se. Finns det nån James Bonds skurkmaskin som töjer ut envisa föräldrar? 


Eftersom vi ordnade kalas måste vi städa. Utan att skryta så har vi städat kanske 4 gånger på ett år. Det är nåt med vår vardag som gör att vi grisar ner oss och helt enkelt inte orkar med detaljer som städning. Hade ju så gärna kommit hem till detta oftare, men att leva verklighet med riktigt damm är nog viktigare. 


Som sagt, när vi då inte vill städa så lever vi. Här inväntade jag en kär kompis på lunchskål eftersom hon nu befinner sej på andra sidan jordklotet på en verklig livsresa. Sånt som fått mej att fulgråta många ggr av lycka, kan inte ens fantisera vad hon då går igenom. Men det är hennes historia.


Att vi däremot fulgråtit av sorg hela familjen är en så mycket mer hemsk historia. Kidsens ponny måste avlivas mycket tidigare än vi trott. Ofattbart att han inte finns längre. Och äckligt hur detta drog mej ner i flera veckor före det hände. Har varit som en trög surströmming nästan hela maj, tur att denna skitmånad snart är slut. 


Tursamt nog fick jag ratta lite segelbåt utanför Helsingfors. Varje vår tror jag att jag inte kan ett jota om att segla. Och varje vår märker jag att jag kan lite mer än förra våren. Bra utveckling där. 


På tal om utveckling. Helt skräp är denna månad såklart inte. Fick plötsligt ett mail om att mina björksavsflaskor har nominerats för årets Pentawards. Jag kanske kan återkomma till det, finns mest stolthet i detta projekt och denna nominering. Ever. 


Annars har vi hängt mycket på landet. Ska flytta dit ut om bara nån vecka, på själavård och arbetsläger. Här har jag försökt fota ett rådjur, hitta det om ni orkar. 


Sen har jag burit ett enormt knippe silvriga heliumballonger längs Helsingfors gator. Bra terapi, alla man mötet blir ju så sjukt glada. Tilläggskommentar: känner du en 5-åring eller 55-åring eller 555- eller 5555-åring som vill fira med ballonger? Kommentera här, dessa är lediga nu. 5555-åringen går före i kön. 


Ja dessa ballonger användes som rekvisita på en fest som vi ordnade för skolans femteklassister. Så stiligt!


Idag cyklade jag med 100 stycken 3–4 klassister till Fölisön. Kan hända att jag krympte lite av ansvars-åga, men sträckte som tur på mej av pur stolthet och lättnad efteråt. Så dessa 16 mm som skiljer mej och min dotter är ännu på bordet. 

Sen ritar jag bok, layar viktiga dokument och skissar på siraper – pretty much same old. Städar inte. Skålar ibland, och försöker uppfostra de mest fantastiska av döttrar. Tittar på Djursjukhuset när jag inte kan sova och vakar för länge, som nu. 

Vi hörs snart igen, bloggen. 

Grafikerhämnd

februari 14, 2017 — 4 kommentarer

Gammal grafikerföretagarregel: så fort du gör nåt lite kul eller lämnar officen för lite spritt, så straffas du genast. Har varit i Finland sen lördag kväll, har spenderat mest tid sen dess på the office. Tuuuur att jag har så trevliga kunder att jag gladeligen kämpar lite extra. Och en förstående familj framförallt. 

Min arbetsrumskollega postade detta på Facebook, tycker det var galet kul. Bra att ha i bakfickan om nån börjar piss me off, haha. 

Kanske världen är full med 1 mm stora Pteranodon, vad vet jag? Kanske just det där lilla rosket på ditt visitkort?