Arkiv för Kids

Jobbflow nu och då

september 7, 2016 — 5 kommentarer

Det fanns en ljuv tid då kidsen gick på dagis. Du packade kanske in dom i förhatliga galonkläder och måste torka lite (mycket) grötkladd, men once de var klara var det bara att droppa av dom och satsa 100% på jobbet tills de skulle avhämtas.

Sen kom skola i kombo med eftis. Nån läseläxa eller enkel matteuppgift som tillägg, mer smörgåsar än gröt, men en mycket ostörd jobbdag följde ändå. 

Nu är det bara skola. Och barn med egna telefoner. Svåra läxor. Gå till kompis-frågor. Mellanmål slut-tjat. Försvunna eller efterglömda jumppapåsar. Svårt att passa tider.  Glömda bibbaböcker. Blablabla.

Mina jobbdagar är numer ostörda till ca 13-tiden. Sen börjar de ringa, de små liven. Hallå i luren bara. Och kan jag inte svara följer sjuttioelva meddelanden. Så söta, men ack så avbrytande.

Kom ihåg detta; dagisbarn ringer aldrig hem under dagen. Vissa saker utvecklas inte åt rätt håll. 

På tur

juli 24, 2016 — Lämna en kommentar


Efter fina festligheter på en 80-årsfest, packningsraivare deluxe och en lite sur krabbisdag (jösses, gled omkring som en surströmming i Ekenäs) lade sej lugnet ombord på segelbåten.


Vi fick bästa platsen i Kejsarhamnen.


Och av bästa tårtan på Farmors café. 

Nu fajtas våra barn, bara så ingen tror att detta är 100% idyll. 


Tills maskarna åker upp ur kylskåpet och de börjar meta. Igen. 


Mört. Har de lärt mej.

Met, klubb & byx

juli 21, 2016 — 4 kommentarer

Nu har de fått för sej – alldeles själva – att de ska fiska. Så de gräver mask, petar den på krokar, sitter på bryggan i timtal (med flytväst), drar upp fångst, lossar fiskarna från kroken, torkar händerna på byxorna och bär upp hinkvis med abborrar som de sen klubbar och kollar noganoga när J eller mofa rensar och byxar. Imorgon byxar de nog själva. 

Jag fick äran att ge logi åt masksamlingen för inatt. Det är ungefär vad jag duger till – och det gör mej så glad. Senast vi gick på Kungsgatan i Ekenäs såg de en butik som gjorde reklam för levande maskar. Lågt fniss och rullande ögon, sånt gräver man ju upp själv höhö. Kaxiga är de också. 

Läs gärna modersstoltheten mellan raderna. De är ren så mycket mer än jag nånsin kommer att bli. 

Hej firrar, hejdå firrar. 

Simkunnighet

juli 16, 2016 — Lämna en kommentar

Visste ni att Folkhälsans simskola fyller 80 år i år. Simskola är en så grymt bra grej på precis alla sätt (utom det att vår är belägen såpass långt från stugan att jag suttit 26H på en strand de senaste två veckorna, men vad gör man inte för sina små fiskar. Själv har jag mild vattenskräck och innehar noll simmärken men nog en helt okej simkunskap så länge jag får hålla huvudet ovanför ytan. Lång parentes slut). 

På dessa 26H tog kidsen olika märken och jag lyssnade på lokalt skvaller så öronen blossade och näsan brändes. Sen måste jag tjuva grenar av en silverpil och binda en kandidat-krans. Alla inblandade fick godkänt. 


Krans gjord av silverpil, grön ståltråd, prosecco och djupgående prat med bästis. 

Bonusbild på snälla hästar i vackert morgonljus.

Vad vi gör

juli 12, 2016 — 2 kommentarer

Kidsen har öppnat sin detektivbyrå för säsongen. Saldot hittills är en borttappad delfin och lite små grejs. I väntan på det stora mysteriet.

Detektiverna fann bla de lösa skruvarna från min bils bromsar. Är ännu också så arg att jag sjuder bara jag tänker på det.

Vi har pratat (och fotograferat) blommor & bin. Detta är ej ett bi! Jag ljuger eller förskönar inte den diskussionen.

Skamligt men sant. Jag har jobbat äckligt mycket. Så mycket att detta ändå inte kan kallas semester utan mer en annorlunda vardag på landet. Bilden ovan är inspiration till finsk jubileumsskumppa. Hoppeligen på alkoholbolaget under jubileumsåret. 

Medan jag jobbat har kids flugit drake. Bra sommarsyssla!

Och så har vi spelat minigolf i Tenala. Just passligt nio hål för allas tålamod.

En kväll blev jag artistiskt inspirerad (?) och fotade hästar.

 

Paddy är lika fin och lyssnar lika tålmodigt som alltid.

I helgen guppade vi lite segelbåt. I nåt skede dansade jag till Susanne Sonntags band mitt i Bromarfnatten. Det var kort och intensivt.

Och sen åt vi lyxmackor nästa dag.

Men allraallra mest hänger vi på simskolan och korvar oss in och ut ur sandiga & våta simdräkter. Räknar att jag sitter där under/på/inuti en filt över 3H per dag. Vissa saker ändras aldrig. 

Men så länge de tjoar lika glatt och kämpar lika ivrigt för femton olika simsätt och dyk så må de hållas. Jag är en så maintenance-mom just nu. Som sen jobbar kvällar. 

För att inte glömma att kidsen bakar en kladdkaka nästan varje dag. Balansen är härmed uppfylld. 

Nu börjar 10 dagar av hästjobb. Det här är åtminstone inte tråkigt. 

Alla kids på bilderna har gett sitt samtycke till denna publicering. Hästarna är mutade. Smörgåsarna och kakan är uppätna. 

Bullerbylove

juli 3, 2016 — Lämna en kommentar

Kom till landet via fin sommarteater på Raseborg. Se den.

Är mycket smutsig och zen. Hänger med bästisar som Allu & Selma. Plus mina kids! De har vuxit 17 cm under veckan som gått, åtminstone mentalt.

Får hela tiden kolla med dom hur mycket mat både hästar och hund ska ha, vilken tid ponnyn äter medicin, var vojlockarna är och om de sett mina kläder (som de bykat!!). De vet allt. 

Vårt lande, aka Bullerbyn, gör så smarta kids. Jag kan nu åldras och fördummas med ro i själen – med fingrarna klibbiga av praliner. 

Sen sist

juni 16, 2016 — Lämna en kommentar

… har jag knåpat små överraskningspåsar (eller varför inte kalla saker vid sitt rätta namn – knåpat MUTOR):

Och kommit på (i misstag) hur man formatterar text på whatsapp:

Mera tricks här.

Sjukt bra saldo på en och samma dag! 

En påse full av 

juni 15, 2016 — 2 kommentarer

Det goda föräldraskapet fortsätter. Har 1) mutat kidsen med chips så att jag själv fick gå på terrass och 2) köpt 9-åringens aversion mot att flyga ensam i helgen med en utlovad överraskningspåse för resan.

Chipsen gick ju lätt men den där överraskningspåsen? Det hjälpte dessutom föga att 11-åringen föreslog att lillsyrran sku flyga med cykelhjälm på huvudet ”ifall det sker en olycka”. Överraskningspåsen har plötsligt skyhöga förväntningar. Bokstavligen.

Ponnyklubben är inte riktigt vad den varit efter alla strapatser. Men vi kämpar på. Dagens hermokakka (ursäkta språket, men många ponnysar är benägna att bajsa så fort de får skrämselhicka) var grannens vårbrasa. Inte elden eller lågorna, utan röken och de små flagorna av aska som kom flygande. Hjälp! Små partiklar! Skydda er!

  

Jag heter Paddy och blir rädd för strunt. 

Vårens träning är på god väg, men än så länge har vi bara krystat fram tre hela galoppsprång. Det är svårt när det är svårt. Gissar att åldern också gjort Paddy mer försiktig, han vill nu vara bombsäker innan han vågar ge järnet.

På hemvägen stannade jag i Citymarket för lite hyllfotografering. Grav arbetsskada, kan knappt gå genom en matbutik utan att knäppa bilder. Men det här var första gången jag åkte på uppdrag enbart för att fota för ett kommande projekt. Om det är nåt jag går igång på så är det folks beteende i matbutiken. Alltså inte mitt knäppa knäppande av bilder, utan varför kunder väljer just en viss produkt. Vill starta egen gallupp-byrå. 

Meanwhile har våra kids spelat 6 fotbollsmatcher var. Ikväll var det så trötta att de slocknade innan sängen. Nästan. Men helt galet hurdan glädje och nytta det är av lagsport. Har fått sån insiktsfylla av det att jag själv smider planer på att bli del av ett lag. Tänka sej, den här ensamvargen. Mer om det senare.

Dagens största vill gå är Selah Sue‘s keikka på Nosturi på Valborgsmässoafton. Det kryper i hela min kropp av vill gå. Men vappafton? Svårt. Argh. För att citera mej själv (kornigt) ”det kommer fler tåg”. Men hjälp så störande jag kan låta. 

Är inte annars heller i världens bästa zen mode. Dels smider jag oväntade planer och dels vill jag bara krypa djupare in under täcket. Borde istället stryka businesskjortan och printa strikta avtal. Borde sluta använda ordet borde. 

Jag älskar biblioteket. Och det fina är att våra kids också gör det. De lånar och läser flitigt, vi har hemma en runda böcker hela tiden. 

Nu fick jag ett brev hem där det står att min dotter lånat en presentbox innehållande 3 olika Suneböcker och att dessa ej är återlämnade. Innan de återlämnas är hon i låneförbud. Jaha. Ingen har sett röken av nåt set Suneböcker, varken barnen eller jag. 

Vi har ett bra system där alla låneböcker förvaras på fönsterbrädet, ej i hyllan. På så sätt har vi alla koll på läget. Nåt set Suneböcker har garanterat inte huserat på det fönsterbrädet. 

Jag gick till bibban och försökte reda upp härvan. Killen bara förlängde lånetiden och sade att böckerna nog kommer fram – hos oss. Jag försökte envist fråga vad jag gör om de inte hittas, och jag skäms lite för att jag lät honom övertala mej att gå hem och leta. Som om jag inte litar på barnens ord. 

Fick ännu se hur böckerna ser ut. Noll igenkänning. De böckerna har nog aldrig varit hos oss. Vi är stensäkra. Så nu inväntar vi nästa brev och nytt låneförbud. Eller vad i hela sjuttsingen ska jag göra nu då? Gaah.