Archives For Mat

Korvsås

juni 1, 2017 — 2 kommentarer

Tider som dessa: nalkande sommarsemestrar, skolavslutningar och avsked, gör att folk ger mej den förödande och äckligt sugiga  måste få gjort innan semestern-blicken. De skriver övertygande mail om att detta fixar du på noll tid, du är ju så duktig. Åh fy, hatar det uttrycket.  Jag försöker vara snäll, bestämd och konstruktiv, men går ändå omkring med en äcklig boll av ouppnådda förväntningar i min mage. 

Den bollen får mej att stirra surt och ganska uppgivet på vår vardag och speciellt mina barn och så kan jag tänka kusliga tankar om att deras lakan skulle nog kunna manglas (har noll mangel), öronen tvättas (logiskt, de är ju typ vuxna) och att deras magar borde fyllas med riktig mat. Så de mår sådär präktigt som barn gör i typ Bullerbyn. Så är en osynlig förväntning liksom borta. 

Total idioti.

Bör tilläggas: är jag bekymmerslös och fri i sinnet går jag nog till Tamarin efter en curryhöna och sitter skrattande i matbordet och diskuterar saker som fotboll, kompisar och de bästa musical.ly videona. 

Men nu står jag här och steker korvsås, ty korvsås är jag riktigt okej på och det känns sådär gediget och hemlagat och bra för små barnamagar. Och så har jag så dålig fiilis och så undrar jag om Bullerby-föräldrar alltid har förväntningsbollen i sin mage.

Korvsås ska ha massvis med lök och saltgurka. Hej pruttar, hörs imorgon. 

Och så äter vi och barnen smaskar glatt – ty mor har gjort ätlig hemmamat, och jag äter och känner att fasiken korvsås är ju så gott. Bästa terapimaten. Och så inser jag att Bullerby-föräldrar nog är just så kloka och gedigna att de kokar terapimat med generationer av visdom i bakfickan. För att inte ge plats åt förväntningsbollen.

Jag får coaching för mina förväntningsproblem. Aj behövs det mycket? 

Två bra om mat

januari 26, 2016 — Lämna en kommentar

Igår hade vi lyxen att hela grande famiglia + gäster laga mat tillsammans på Team Kitchen på Fabiansgatan. Jestas så de får en att känna sej som en virtuos! Så nu gäller det bara att upprätthålla denna vibe och inte falla in i mac-n-cheese-diket igen. Oh well. 

En annan bra grej är Wolt-appen. En cityfamilj som vi kan lätt rädda vardagen med att klicka hem några portioner mat och i realtid följa med när det är klart och sen plocka upp det på vägen hem. Dyrt kan nån tycka, men vi klarar oss splendid på två portioner på oss fyra pers — och humöret hålls på plus. Värdefullt som guld.

Wraps made by me (och mamma och bror och min Neiti Numero, för att rättvist dela på credsen).

Såttkocken

oktober 26, 2015 — 4 kommentarer

Vi går hem från eftis med 8-åringen och funderar samtidigt på kvällens middag.

Hon: kan vi laga nåt helt nytt? Nåt som vi inte riktigt vet vad det blir, lite som en överraskning till slut? Det skulle vara så spännande!

Det tar mej ett helt kvarter innan jag kan svara, så mycket skrattar jag.

Jag: älskling, så känns det för mej varje gång jag lagar mat! 

Sen går vi efter thai take away. 

  
Bilden föreställer alla trattar som den mer kulinariska föräldern tillreder som bäst. Tursamt nog är jag bortskämd med en gourmand till make. 

Finsmak

oktober 5, 2015 — 2 kommentarer

  
När jag gick på riktigt fin gala därborta i landet med många kungligheter och fantastisk arkitektur, då jag satt i en vacker art deco-sal iklädd min svarta jump suit och guldklackar, med lite bubbel i magen och en guldpokal under armen. Då funderade jag vad en (enligt inbjudan) walking dinner kan betyda? Det visade sej vara det vi i Finland kallar för nakit ja muusi ur en liten skål. Aha!

(jag åt fyra och staplade skålarna på grannens bord, min drinkfyllda lekamen tackade mej senare)

Ballt

mars 22, 2015 — 8 kommentarer

Ett besök på ett kallt StrEat Helsinki senare och jag har ätit oxtestiklar. Eller Rocky Mountain Oysters, som de kallades. 

Oxtestiklar. Försök säga säga det fortfort och många ggr efter varandra. Smaken var inte så spännande, krävde både sweet chili- och bbq-sås. Men helt saftigt och kidsen åt faktiskt också, efter lite himlande med ögonen. 

Och nu känns det alldeles fel att använda adjektiv som saftigt. Vi pratar ändå oxballar här. De är (var) av storleken min knytnäve om nån är nyfiken. Och jag sitter på fingrarna här, det här inlägget kunde bli så mycket bedrövligare än så här. 

Men jo, nu är det gjort. Fasiken att jag inte fotade. 

Blogg93: grekburgare

mars 13, 2015 — 6 kommentarer

IMG_3909

IMG_3902

Väldigt sällan vill jag verkligen laga mat. Då gör jag det fortfort och inte så omtänkt och slutresultatet lider. Men en rätt som både går fort och alltid lyckas är grekburgarna.

Ta detta:

1 pkt malet kött
gul lök enligt smak
fetaost (eller salladsost)
oliver
2 ägg

grekisk jugge
gurka
salt, peppar, olivolja
vitlök (kan lämnas bort)

bröd (färskt smakar ju bäst, men även lite äldre går, då brukar jag rosta det en omgång)

Valfria grönsaker och eller sallad

Gör så här:

1) Hacka lök, oliver och osten riktigt grovt. Som ni ser på stekpannebilden så kör jag supergrovt. Vispa upp 2 ägg och mosa i kött och hacket. Du ska tänka att det här kommer aldrig att bli biffar, då blir det rätt. Jag kryddar inte, oliverna och osten gör jobbet åt dej. Låt stå medan du gör tzatziki.

2) Riv gurkan. Jag river mej alltid i tummen, undvik det. Om du vill ha vitlök också, riv den med. Krama ur gurksaften och blanda med juggen. Smaksätt med salt och peppar enligt smak. Sist ringlar du på olivolja och vänder bara lätt in det i såsen. Olivoljan ska synas tycker jag. Låt stå medan du steker biffarna.

3) försök göra biffar av köttet. De ska knappt se ut som biffar. Stek i etapper så att de får fin yta, här går det inte att trycka alla i pannan på en gång eftersom de är så sköra till en början. Vips blir de ändå biffiga, promise. Om du vill ha lite mer well done så ryms alla i stekpannan till sist.

4) skär brödet och rosta det vid behov. Skär upp grönsaker eller skölj en ask körsbärstomater och ställ på bordet.

5) alla får bygga enligt smak och tycke, jag kör bröd – tzatziki – biff och grönsaker på sidan.