Archives For Möbelskuff

Evil parents

augusti 11, 2015 — Lämna en kommentar

Som jag skrev så ska våra kids få egna rum nu. Så långt är vi ganska schysta föräldrar. Men under processen har vi naturligt nog stött på massvis med gamla teckningar, skolböcker och ”konstverk”. Jag vill kalla det ”nyssykkän och pussukkan”, det ena mer ofärdigt än det andra.

Visst har jag hört om hjälteföräldrar som sorterar allt i näpna lådor med system och innehållsförteckning och koder. Men eftersom vi hellre lägger vår dyrbara tumistid på mer spännande saker, har vi tagit en svart sopsäck, fyllt den till bredden med konstverk och limmat på en stor bit målartejp med bäst-före-datum. Vi sträckte oss så långt att vi släpade upp den på vinden och gav kidsen tid tills 2030. Sen flyger alla säckar.

De får helt kallt själva sortera och sålla fram sina skatter. Jag spår att säckarna kommer att vara minst 10 till antalet då töserna flyttar hemifrån. Det bästa? De får med sej varje sjuttons säck. Jag lovar köra dom vart än de flyttar inom detta lands gränser — om de inte själva sållat bort innehållet före det förstås. Och sker inget före 2030 så får de istället sopsortera allt. No problemo. 

Ni kan gott skratta åt denna lösning. Vårt vindsförråd är ovanligt stor och (än så länge) tomt, så jag skrattar lite mer. Och vi föräldrar fick rummet med aptapeten i denna rumsrockad. Jag är mer än nöjd.  

  

  

PS1 den förälder som med handen på hjärtat kan svära att hen verkligen eeeeelskar ALLT hens lilla puttekajsa knåpat ihop med sina söta knubbiga händer, hen kan bosätta sej på nåt annat forum. Bör tilläggas att våra kids är extremt produktiva, men har ju tyvärr inget jämförelsetal. 

PS2 systemet bär redan frukt. Den yngre har en Claude Monet-fas och har hittills producerat kring 70 akvareller av näckrosor och broar. Hon har således fixat ramar och alldeles egenhändigt ramat in de två bästa. Vill man nåt riktigt mycket, fixar man det också. Ett fantastiskt motto. 

Firade födelsedag med råge. Ni vet när kräftorna är stora som humrar, barnen uppför Bolibompa-dans, du håller en 92-åring i handen hela kvällen, hälften av gänget skjuter med luftpistol bakom huset och hästarna löper amok i hagen. Visste inte jag, nämligen. Men oförglömligt blev det. 

Så nu när jag är äldre, klokare och snyggare tänker jag bli en hårding på att ta plats, vrålfeminist, skippa allt som heter dåligt samvete och bara flagga högt för alla systrar out there. Mången är så invaggad i patriarkat-systemet, men jag tänker att största delen ändå går att väcka, inklusive mej själv. Det märks att jag både mockat bajs och guppat segelbåt denna sommar, dvs jag har haft en ocean med konstruktiv betänketid. 

Vi kom till stan med J på tumis och nu har vi möblerat om likt hela havet stormar. Barnen ska få egna rum har vi tänkt. Osäkert om jag ännu gillar idén, fy fasiken ett sånt kaos som uppstår. Och blödighet! Har officiellt packat ner ett helt dockhus för vindsförvar. Tänker att nästa gång jag packar upp det har jag hoppeligen blivit mormor. Den insikten, voah! 

Vi tog nyss en paus och cyklade ner till Ärtholmsstranden. Som att vara utomlands! Sol, kall öl, palmer och glada människor. Det var kul ända tills en mås bokstavligen smattrade ner mej med bajs. Sannolikheten lär ligga nånstans på en gång per 30 år, så jag torde få vara ifred en god stund nu. Men aj! Det kom med sprut, som nån kastat en näve stenar typ. 

  
Obligatorisk kräftbild. Nu ska jag sortera 765 lådor med Friendslegon. 

Tillbaka i city

augusti 2, 2015 — 2 kommentarer

Hej blogi! Landa nyss i stan alldeles solo med en påse smutstvätt och en ny matta. Tassigt så mycket det gör med en ny matta och att komma hem efter båtliv, utedass och saltvattenstvål. Och helt ensam! Njöt just av att strosa runt i butiken och köpa exakt det jag hade lust för. Det blev både brokigt och smaskigt.

Och att köra längs Fredriksgatan och se att de målat dubbla gula spärrlinjer på mitten. DUBBLA! Nu kan ni inte skylla på dålig linje, nu finns de TVÅ som lyser lika gula som en bebis’ skid marks. Era bilist-ligister, ni som kör om som dårar trots spärrlinjen.

Slut på tant-rant. Bjussar på ett hörn av mattan, resten är belamrat av landeväskor:

  
Och ännu på ett tips från min matbutiksrunda — tidigare har jag rådiggat flädersaften, men denna vinner just nu:

  
Jag bloggar mattor, trafikregler och saft. Helt som om det blåste nya vindar här, hmm. Nä nu ska jag sova och vakna upp som en taggad grafiker imorgon. 

Äntligen

april 16, 2015 — Lämna en kommentar

Oftast är jag handlingens kvinna. Kass tålamod och myror i brallan, den riktigt störande varianten. Så det har gnagat sakta hål på mitt sinne att beslutet om min kontorsflytt velats fram och tillbaka sen januari. Näj då, ingen större flytt, lugn bara. Inom samma kollektiv men till the dream place, absolut bästa platsen på min skala. Vem kan vänta lugnt på sånt?

Hyresvärden har sagt nej och villkor så tusan och nya hyresgäster har lovat luftslott och det har varit en sån nervförstörare! Varannan vecka har jag varit lugn och krass och aktivt glömt bort det. Varannan vecka har jag suttit på drömplatsen i smyg om kvällarna när alla andra gått hem. Smekt bordet och viskat ”snart, snart”. 

Gaaah! Så idag när det äntligen stod klart tog jag mitt pick och pack och stormade dit. Väntade inte ens till hyresvärden talat till punkt, han kunde ju ännu ändra sej. Balanserade mina vinflaskor och smörpaket dit på en gång och visslade lyckligt. Det skulle gälla först från maj fick jag höra sen, jag gissa ju att det fanns nån hållhake. För sent, nu borrade jag ren ner bopålarna. Djupt.

Bild vid dagsljus imorgon. 

Bli nu inte rädda eller förvånade: Jag trooor jag ska flytta kontoret igen. Den här gången blir det dock inom samma kollektiv, bara ett litet ynka rumsbyte. Det räknas knappast. Men om jag hittils haft kontor de luxe så skulle jag nu få kontor magnifique.

Antingen är jag aldrig nöjd eller så jobbar jag upp mej. Snart sitter jag i en penthouse med balkonger & terrasser. Eller vänta, det gjorde jag ju redan i Hagalund. Jag är antagligen aldrig nöjd, en så deprimerande tanke.

Bitter sweet

september 19, 2014 — Lämna en kommentar

Så kom fredagen då jag riktigt skulle känna att jag fått massvis gjort. Den känslan är långt borta. Det kan eventuellt bero på förlagsfesten igår eller så har jag verkligen inte knegat på tillräckligt hårt för min egen standard. En urbota dum standard. Ofta då jag prisar detta ensamföretagande till skyarna glömmer jag bort att nämna att jag själv min värsta fiende.

Om du nån gång funderar på att bli företagare, läs noga. Inget utbildar dej så väl inom självkännedom och -insikt som detta. Du finner din mörkaste demon, ditt vackraste skimmer och din inre röst (seriöst, du måste ha NÅN att prata med). Du går via fult hat till gränslös kärlek – till dej själv. Det är j*kligt ensamt på den stigen, men du lär dej att vika av till grannen vid behov. Och du ser dina resultat med helt nya ögon! Bitter sweet är vad det är.

Efter många års övning har jag numer den fantastiska förmågan att lämna kneget på kontoret. Så ikväll när jag & kids gasar västerut kommer jag att joddla glatt. Vi ska gnugga in oss i hästlurv och ha pyjamas party med min mamma, finns inget bättre. Ett bra slut på en tung vecka.

Ni ska få ett suddigt pausstilleben så länge. Jag har tydligen en ny hobby och den går under temat ju gamylare dess bättre. Eftersom här redan syns krejsimönstrat, designglas, torkade blommor (jeez) och arvegods så tar vi plysch, päls och fransar nästa gång. Always leave them wanting more.

kuva-3

Det tar sej

augusti 23, 2014 — 2 kommentarer

För ett år sen hade vi nyss flyttat in i nya hemmet, och precis som med alla flyttar (åtminstone våra), blir allt så håsigt. Fort fort ska allt packas upp och skåpen fylls i en ganska random ordning. Bara skräpet inte syns så är det godkänt

Nu börjar jag äntligen känna att stuffet börjar hitta bättre platser. Som tex en hel bokhylla och en liten pralinätar-soffa. Smäck! Så satt de bara äntligen rätt. Dessutom börjar kidsen komma ut ur den värsta spara-allt-åldern, ni vet den då man inte ens får kasta bort ett karkkipapper.

Det är inte bara möbler och saker som faller på plats nu. Minns ni den bautamängd kakel vi plötsligt hade som extra? 12 lådor sålde jag genast och de resterande 28 ska äntligen få komma till ett eget hem där de uppskattas. Sicken lättnad.

Blir inga mörka bilder just nu, saknar all förmåga att fota inredning uttänkt och balanserat. Så här såg det ut i köket i vintras nåttag:

IMG_5011.JPG

Äh, jag har säkert haft samma bild sjutton ggr.

Helgplaner

augusti 22, 2014 — 4 kommentarer

Som bäst står jag på det fina, nya kontoret vid mitt high tec justerbara skrivbord (WOW) och känner mej hälsosam. No more sitta ner resten av livet.  På tal om själva kontoret. Här är så fint & kiva på alla sätt. Känns som mycket påtaglig livskvalitet och förändringen var nu inte sååå stor. Först kunde jag perkla lite över att jag inte fattat att göra en massa ändringar tidigare, men sen stötte jag på en fin mening; Trust the timing of your life. Du tog ju dej hit, Pia. Varför ska du alltid ha så bråttom?

För att upprätthålla vigören kommer jag att flytta den där jäkla bokhyllan hemma. Jag drömmer varje natt nu hur fint det kommer att bli. Dessutom ska vi få hem vår uppiffade pralinsoffa imorgon OCH, come to think of it,  en ponny levereras som bäst från farmen mot huvudstadsregionen. Så mycket roligt att göra, så begränsat med tid.

Vad ska ni göra i helgen, släpa möbler eller slappa?

Bokmania

augusti 18, 2014 — 4 kommentarer

Här kommer ett till inlägg av bara farten. Jag har en sån obotlig sukt efter att flytta hela vår bokhylla. Det är ett gigantiskt projekt som kräver tid, gott humör, armmuskler och en hög stege. Förra gången sukten inföll bjöd jag in mina föräldrar och det gick som på räls. Vill minnas att vi drack vin och hittade på tassiga bokkombinationer.

Eller så satt mamma och jag i soffan och drack vin medan pappa jobbade. Äh, nästan säker på att det gick så. Så säker att jag inte ens täcks bjuda in dom på en litterär kväll igen. De genomskådar mej genast.