Archives For Oj!

Sneak peak

februari 2, 2017 — 6 kommentarer

Jag har gått igenom 4000 bilder från Anderna. 3850 av dom är tagna av en Gopro på min hjälm så de väldigt hisnande och kanske inte så traditionella. Ska försöka komponera lite text till, men annars får nog bilderna säga sitt.

DCIM144GOPROSer ni mulan och packmulan efter varandra? Om man klickar bilden större ser man att mulan har en duk över ögonen för att stå stilla så länge gauchon fixar på packmulan. Mycket praktiskt om man inte har en sten eller ett träd i närheten.

Livvakten

augusti 19, 2016 — Lämna en kommentar

Vi går på stan med 9-åringen. Vi går längs Mannerheimvägen och det är ganska trångt. Plötsligt kastar nån en ölburk i gatan. Kaboom! Jag ser inte varifrån den kommer och är ren påväg in i en butik, glömmer det sekunden efter.

Först på hemvägen berättar barnet hur hon såg fyllot som kastade burken och att hon var lite rädd att han skulle kasta den på henne. 

– men sen kom jag på att om han hade gjort det så hade du fixat honom. Så sen var jag inte rädd

Tanken är ju fin. Så fin att jag inte rättade henne. Vem vet, kanske jag skulle göra köttfärs av nån som ger sej på mitt barn. H. myggan

Jag har nu tvenne skolmorgnar stått och vaktat övegångsställen invid vår skola iklädd en mycket illasittande randig outfit. Staden har en kampanj om säker trafik, skolstart och övergångsställen, mycket viktigt som du kan läsa mer om här

Det var en mycket viktig sidosak. Mitt ärende är att så fort du klär dej i nåt uniformigt och står hökögd i en korsning får du dessutom agera kartläsare och vägvisare åt turister. Och nu tycks det figurera en grupp turister i stan som går omkring med en alldeles förvrängd karta av Helsingfors.

Kartan har missat Agricolakyrkan med två kvarter och gatorna västerut från Mannerheimvägen går i ny ordning. Det är allt jag hunnit se, efter att jag råddat till det ännu mer för dessa turister. Jag hoppas de hittade fram. Eller kanske detta är en ny lek, finn fem fel och vinn en Aaltovas? 

Om vår stad inte var het och mystisk förr så blir den det nu.

Min randiga outfit lyfter åtminstone stadsbilden till en ny sfär. 

Maffigt

juli 10, 2016 — 4 kommentarer

När Kylie Jenner instagrammar sina 480.000 följare med en vattenautomat full med mina vattenflaskor. 

Mäihä

juni 14, 2016 — 2 kommentarer

Att ha kidsen att springa till en buss hungriga och svettiga och sen väl i bussen inse att det är fel buss. Att sen bara fortsätta hålla pokka och febrilt ta reda på var nånstans vi kommer att hamna – utan att få nervsammanbrott. Det är en sann konstform. 

Det slutade som tur i rätt väderstreck. Vi behövde bara gå en extra kilometer och kidsen ifrågasatte inget. Poker nästa då. 

Jag har gått med glasögon varje dag sen 1991, om man inte räknar de fem ggr jag trott att jag klarar av linser eller den gången som en hel glasögonlins ploppade ner i Finska viken och en hel seglingsvecka gick i mild dimma. 

Idag glömde jag glasögonen hemma. Och jag kan inte sluta förvånas över hur jag lyckades. Har extra strumpor, tandborste, deodorant och hårband på jobbet, är ju god vän med Justin Case. Och jo, strumpor har jag faktiskt också lyckats glömma, därav lagret på jobbet.

Men glasögon? 

H. loman tarpeessa

Igår ringde en snubbe från Microsoft och frågade om han får intervjua mej under deras kreativa temavecka. Jag hasplade fram ett snorigt ja och inväntade idag snubben under väldigt avslappnade former. Dvs förberedde noll. Kokade inte ens kaffe. Satsade noll på utseende och hårkamning.

Hip hej så tågade det in sju pers på kontoret. Sju istället för en. Av dessa intervjuade två, två satt mest tysta och antecknafe (men ooo:ade uppmuntrande till allt jag sade), två filmade och en fotograferade. Jag hade grym whiskyröst. Jag viftade mycket på händerna. Och pratade som en popcornmaskin. På engelska. 

De tyckte jag var så intressant och cool och pratade så bra engelska och det var så kiva så kiva och allt jag gjort var typ amazing. Adjektiven ville ej ta slut.

Sen ville de ännu fota mitt arbetsbord och jag föreslog att jag skulle gömma min jättesombrero som mäter tre famnar i diameter. Nejnej, den ska vara med! Turligt nog inte på huvudet. Men nu är jag med med namn, whiskyröst, film, bild och sombrero. 

Jag skrev just före att jag gärna bjuder. Så här går det sen. 


Gick till Håkan & Mårten för att hitta tygtossor åt barnet, hon den äldre. Kom ut med ett par åt henne från damhyllan i 37 och ett par åt mej från småpojkshyllan i 36. Funkar. 

(Bör upprepas: dagen då hon börjar klappa mej på huvudet och kalla mej för lilla mamma känns igen närmare. Fast den dagen är inte riktigt lika nära som den dagen då hon inte täcks gå i bredd med mej på stan.) 

Snoka

augusti 28, 2015 — 6 kommentarer

Jag är inte speciellt hemlig av mej. Kan riktigt bra tassa näck hemma utan att dra ner gardinerna eller skriva en massa flum här på bloggen, bara för att nämna några exempel. Men alla hittar sin spärr nånstans och jag hittade min.

Min kompis, som ska springa Helsinki City Run imorgon, berättade att man kan gå in på nätet och i realtid snoka hur var och en springer loppet. Fick ryshår på armarna av bara tanken, att nån kunde sitta hemma i sin soffa och kolla hur fort/långsamt jag springer. Om det är nåt jag är riktigt riktigt tyst över är det mina prestationer som gåggare (gå+jogga=gågga). Så hemlig faktiskt att jag inte använder en endaste app till att kolla avstånd och tider och puls och kalorier. Så inte ens jag själv vet vad jag riktigt sysslar med, uuuu så hemligt.

Fast det var ett sidospår. Det var eg inte meningen att bara berätta om hur ingen kan snoka fram min prestanda, utan att en snok i storlek extra large (så stor att dina fiskefångstarmar inte räcker) bor på mina föräldrars vind och fångar möss. Det är typ mösshimlen för båda parter. Katter är so last year.

Så länge den håller sej till enbart vinden är alla parter nöjda, förutom mössen då. Och mellan raderna kan ni ännu läsa hur cool morsa jag har. Bättre en snok på vinden än en vind i snoken (fredagens bedrövliga loppukevennys).

Dialog i park

augusti 10, 2015 — Lämna en kommentar

Satt i gamla kyrkans park och hade nyss avslutat min lunch. På avstånd hörde jag en äldre kvinnas röst mässa högt nåt om politiker, Finland och hur alla skulle lyssna på henne. Jag lyssnade inte så noga förrän hon till sist stegade målmedvetet fram till mej, pekade mej rätt i nyllet och sade ”Tämä koskee myös sinua, senkin venäläinen”. Ångrar lite att jag inte lyssnat från början. Och att jag bara svarade ”da da”. Med samma tonfall och manér som man använder till sin tjatande mamma.