Archives For Pia rider över Anderna

På radion

mars 26, 2017 — 5 kommentarer

Jag håller nästan mitt löfte om att nästa inlägg är Anderna, det går nämligen att läsa om här. Eller att lyssna till min röst här (ännu en tid). Det var underbara Hannah som intervjuade. Såå avslappnat att prata med henne, ingen skillnad om det är direktsänt i radio eller privat soffhäng. 

Men ska hålla mitt ursprungliga löfte med att blogga om äventyrer. Bara jag hittar ett hål nånstans som jag inte behöver fylla med praliner eller egen tid. Är så rysligt upp i varv sen några veckor tillbaka, måste hitta lite zen nånstans. Det har hänt oceaner av saker, igen. 

Sneak peak

februari 2, 2017 — 6 kommentarer

Jag har gått igenom 4000 bilder från Anderna. 3850 av dom är tagna av en Gopro på min hjälm så de väldigt hisnande och kanske inte så traditionella. Ska försöka komponera lite text till, men annars får nog bilderna säga sitt.

DCIM144GOPROSer ni mulan och packmulan efter varandra? Om man klickar bilden större ser man att mulan har en duk över ögonen för att stå stilla så länge gauchon fixar på packmulan. Mycket praktiskt om man inte har en sten eller ett träd i närheten.

Reaktionen under resan på att jag, en gift tvåbarnsmor, reste utan min familj tvärs över jordklotet för att förverkliga en dröm – totalknas. Reaktionen på att jag lade mej ner i den iskalla floden efter åtta timmar i sadeln – huvudlöst. Reaktionen på att jag ingående ville studera getstyckning och gärna hjälpa till – knäppgök.  

Men det var inget jämfört med min förfrågan efter en butik med fotbollsutrustning, vi var ju i Argentina. Jag preciserade ännu: fotbollsutrustning för tjejer. Otänkbart konstigt och enastående knäppt, fotboll är för killar.



Våra kids blev mycket nöjda!

Sen går det knappt att beskriva diskussionen jag hade med åtta jenkkare i Cordoba. De var Trump-anhängare från Texas som åkt på sin första utlandsresa för att skjuta fåglar medan deras fruar hade ”ledigt” från att sköta om dem. 

Min reaktion? Ett tyst avfärdande av gubbsjuka stöddar, en extra whiskey och ett högljutt OMG så fort jag låst in mej på mitt eget rum. På grund av stor skillnad i fysik och gubbarnas mängd vs mej, svalde jag mitt girl power-brandtal. Huhhu. 

En komma hem-lista

januari 13, 2017 — Lämna en kommentar

Tankar efter lång resa, borta från hemmets härd, vardag och ganska mycket; borta från barn. Ej så små barn, men inte helt stora heller (de är nästan 10 och mycket drygt 11). 

  1. Den frånvarande föräldern blir omåttligt populär efter hemkomst. Må detta pågå länge
  2. Kidsen är plötsligt ofantligt mycket mer självgående. Uppstår nya frågor om a) jag månne servat för bra eller om b) detta är på ett mer psykiskt plan. Hoppas alternativ b. Hursomhelst, njuuuter
  3. Föräldern som varit väck är gladare och lite galnare
  4. Föräldern som varit väck försöker inta en sydamerikansk mañana-mode. Leder till mindre stress och mycket av punkt 3
  5. Mañana-föräldern blir tålmodigare och mer konstruktiv i saker som läxhjälp, tröst och goda idéer. Det blir faktiskt mer som fenomenala idéer. Osäkert hur länge detta sitter i
  6. Alla saker delas härmed in i saker som korsat Anderna med äventyraren och saker som inte gjort det. Om nåt museum vill kontakta mej går det bra. Oftast är det skönt att komma hem till vanliga kläder, jag däremot pajar mina lortstyva ridbyxor och suckar tungt
  7. Tidsskillnad, även kallad jet lag. Detta är ingen bra sak, men ger lite behövlig egen tid i form av sömnlösa nätter då en kan fundera på dylika inlägg. Å andra sidan sov jag nyss 15 förbjudna minuter på soffan, kommer att få sömn nästa gång i februari
  8. Julpyntet finns kvar till en del. Förhatligt. Men eftersom punkterna 3., 4. och 5. så ordnas det en julpyntsjakt hemma hos oss strax (eller mañana, vilket som passar bättre)
  9. Sammanhållning inom la famiglia. Absence makes the heart grow fonder, som Lady Marian sade i sin rävskepnad i den bästa Robin Hood-versionen (den ritade av herr Disney)
  10. Tacksamheten till alla inblandade som gjorde äventyrer möjligt. Sappy Hollywood-tacktal här. Speciellt till den hemmavarande föräldern. 

Alla referenser i listan (äventyrare, galning, frånvarande, väck, fenomenal etc) gäller mej. Förutom i punkt 10, då är hemmavarande föräldern min man och klippa. Jag är (om möjligt) lite mer knäpp än tidigare. Utveckling går som tur oftast framåt. 

Did it, got the t-shirt

januari 12, 2017 — 4 kommentarer

På knaggligt nät försökte jag rapportera att jag är hel och hållen kommit över till Argentina från Chile. Det lyckades inget vidare att rapportera (nog att komma över), men ni kan alla sluta oroa er — jag lever mer än någonsin! 

Det var verkligen det största äfventyret att korsa Anderna. Fick nyligen höra att vi som gjort detta till hästs i modern tid är under 350 st. Så det är med sann stolthet jag bär min t-shirt. 

Min GoPro innehåller mängder av bilder och videon, mest om hur jag vinglar på klippkanter, men också vidder, berg, kondorer och sten. Men dessa är ännu tryggt i kamera. Får bildbomba sen nåttag när jag kramat barn, kommit ifatt jobbet och insett att drömmen blev sann och mer därtill.

Min väska vägde minst 2 kg mer än före start, så mycket sand och smuts samlade jag på mej. Och jag fyllde min laundry bag på hotellet i Cordoba med såna mängder illaluktande tvätt att jag nästan skämdes. Försökte vifta och förklara för den underbara personalen om vad jag gjort för att smutsa ner mej så, men de bara log och nickade och sade att ingen kund gett dem så mycket tvätt tidigare.

Äventyret tog mej mer än 200 km till hästs. Från Chile till Argentina via en höjd på 4.500 m längs en historisk rutt som San Martin använde omvänt för 200 år sen, när han skulle befria Chile från Spanjorerna. 

Vi red den omvänt eftersom höjdskillnaden är såpass stor på slutet och för att kroppen behöver vänja sej. Det tar väl 20 dagar på hög höjd för en människa att vänja sej helt, vi använde bara sju men det gick bra ändå. Mellan bergen Aconcagua och Ramada (finns två, ska ännu kolla vilken) finns två vackra dalar och vi hade en vilodag i en av dem; Valle Hermoso. 

Vad mer? Min egen säng är om möjligt ännu skönare än förr, det går att tvätta håret i 0-gradigt vatten, 35 meters vindbyar flyttar på hela hästar, att sätta upp tält i hård vind är knepigt, jag kan grunderna i att stycka en get och att mina båda mulor (en i Chile och en i Argentina) nog räddade livet på mej. 

Mer ingående reseskildring kommer jämte bilder. Tills dess är det bara att fråga eller beundra mej & La Baja på 4.500 meters höjd (jag iklädd kisitältet). Stoltare tant eller mer tuff mula finns inte.

På tal om smuts. Min sovsäck ligget otvättad och oöppnad på badrumsgolvet hemma. Vet ej om den går att öppna. Överväger att ta på mej peruk och åka till andra ändan av stan till ett tvätteri. Känns som en tickande bomb. 

I Los Patos

december 28, 2016 — Lämna en kommentar


30 resetimmar senare står jag och kollar på ett monument utanför Santiago. Här fajtades ett stort slag för 200 år sen, som föregåtts av att en flertusenmanna armé lyckats korsa Anderna. 

Imorgon inleder vi samma rutt baklänges och all kontakt till omvärlden bryts fram till början av januari. Gott nytt år hörni! Är så pirrig att jag knappt hålls klar i knoppen. Den här tanten njuter nåt så oerhört. 

I kjol

december 27, 2016 — 2 kommentarer

Det var en gång en tjej som flög tvärs över jordklotet för att kissa i ett tält. Nånej. Det var en gång en tjej som flög till Chile för att rida över Anderna till Argentina. Eftersom vägen var mycket lång, höjden hög och natten kall, packade hon med sej en mycket sympatisk ridkjol i stoppat tyg.

Denna ridkjol skulle fungera som värme då hon red, som dyna i ett dynvar om natten, som skönt tillägg vid brasan om kvällen eller isolering platt under sovsäcken på riktigt hög höjd. 

Men då hennes kids fick syn på schabraket fick hon lära sej att detta är till för att kissa privat utan att bli kall om kiosken. Det finns ju inga dass på vägen. Så nu reser hon iväg med ett privat kisitält i väskan. 

Fast just före hon åkte lackade hon sina tånaglar röda. Som ett enda litet pynt i allt det praktiska, rejäla och bekväma. 

Hej hej!

Imorgon

december 26, 2016 — Lämna en kommentar

När man lägger in ett extra kol av nervositet för att hållas under 18kg i packning, så landar man på 13kg vid första vägningen. Nu kan jag kasta in fler ombyten av kläder och några bekvämligheter, fest. 

Gissar på duschmöjlighet ännu 28.12, efter det lär jag duscha på nästa års sida nåttag kring  5.1. Känns mycket frigörande att packa för en dylik resa, nu gäller verkligen inte the looks eller matchy matchy. Bara varm om rumpan, bekväma skor, kikaren runt halsen och en bunt wet vipes.

Kidsen skrattar extra mkt åt tanken att jag är toalettlös i över en vecka. Därav det där kisitältet som jag svamlat om. Ska ännu ge er bildbevis innan jag drar, men först en sista julmiddag i krinolin. Det är nog inte riktigt som ni tror.

Kontrasterna är stora, liksom känslorna. Imorgon drar jag iväg på det riktigt stora äventyret. Vi hörs ännu en gång före det.

Hej från under jobblavinen, försöker hitta upp till ytan ännu denna vecka. Men här nere är det varmt och mysigt, resfebern värmer och julmusiken skrålar. Fyra dagar till semester, fem dagar till jul, åtta dagar till avfärd.

Back to nature

november 26, 2016 — 2 kommentarer

Försäljaren: hur skulle det vara med dessa rutiga, av senaste mode? Eller dessa med strass på fickan? Eller ett par i jeanstyg? Så snygga!

Min blick går, likt en hungrig radar, över hyllmeter efter hyllmeter med ridbyxor – och fastnar som en magnet på sin pol. Tjoff.

Jag: jag tar de där beigefärgade som döljer både snor & svett. 

Ett par extra ridbyxor är härmed inhandlade. Här syns även mina ultralätta vandringsskor som jag gått & ridit in sen maj. Vill inte att detta ska falla på nåt så trivialt som skoskav. Och jag tror ju att jag får gå en del. Min stackars kuse ska nog få lite lättnader med mej som ryttare. 

PS. Ber om ursäkt ren på förhand, men denna ridtur kommer att handla en del om kroppsvätskor. Vänta bara tills jag presenterar mitt kisitält.