Archives For Pia tycker till

1. Så här tänker jag kring vacciner:

Njah. Det finns ett pris på dagens samhälle som i denna individualism-boom inte syns. Vi är småsmå myror i lifvets stack. Jag säger vaccinera, det går liksom inte att komma undan systemet i den frågan numer.

2. Gällande skönhetsingrepp tycker jag så här:

Älska dej själv som du är. Det värsta är att ingrepp inte går att radera senare. Lika lite som jag visste vad jag kommer att idealisera som 30-åring när jag var 20, lika lite vet jag vad jag kommer att gilla som 50 nu när jag är 35. Intressant hur folk tror att mellan säg 15 och 30 raket-ändras man men sen slutar det i väggen. Jag tror på raket-ändring livet ut. Bring it on! Mycket mer spännande så. Men rakar hellre håret än boostar bröst, så mycket lättare att ångra sej.

3. Min sanna åsikt om muminmuggar:

Ganska egal. Vi har haft dom i skåpet i 20 år, men kunde ge bort varenda en utom kanske Sniff. Gillar faktiskt mer de muggar med Helja Liukko Sundströms bilder som vi har i skåpet.

4. Ska barn synas på sociala medier? Så här tänker jag:

Som små är det helt okej förutsatt att det inte är utlämnande bilder. Sen ska de själva få välja. Skulle aldrig drömma om att blogga om våra kids nu (de är 9 och 10) men hade inga problem då de var små. Frågar mycket ordentligt varje gång jag vill instagramma dom, här på bloggen syns de kanske 1 gång per år med deras tilltycke.

5. Är jag feminist eller inte? Så här tänker jag:

Alla gånger.

6. Mina tankar om kommersiella samarbeten i bloggar:

Blir uttråkad genast, men om alla berörda parter är nöjda så kör på. Kan ännu också fnissa åt Linns Jenkki-inlägg, tyckte det var så tassigt att jag planerade ett liknande parodi-inlägg med Lenkki-korv. Insåg sen att det inte var skämtbart. Men fatta hur kul det sett ut med en kökslåda full med länkkorv. Vassegoda att bekanta er med min humornivå.

7. Kan pojkar ha rosa kläder? Min åsikt om genustänk i kläder:

De kan ha precis vad de själva tycker. Och vuxna som tror sej veta bättre ska knipa käft. Det finns inget värre än gretna gubbar och gummor som släcker små barns egna speciella lågor. Huuu.

8. Dop eller namnfest – vad väljer jag?

Vi valde dop. Det var så länge sen att jag inte orkar ha nån åsikt om dopets vara eller icke-vara. Vi var unga och gjorde som det hörde till, idag vet jag inte hur det hade blivit. Finns heller ingen orsak att ta reda på.

9. Bloggska – är det ett viktigt språk?

Det är väl bara bra att många uttrycker sej i skrift i längre texter än ett sms. Är inte helt säker på om jag exakt vet vad bloggska är.

10. Den berömda bloggfasaden – ska man visa allt i bloggen?

Nä.

Blommor vs blommor

mars 8, 2016 — 6 kommentarer

Heja kvinnodagen. Fick en ros av min låtsaskollega. Han som brukar säga så dåndimpade och nedlåtande kommentarer om mej som kvinna att jag bara bits tillbaka. Ändå fortsätter han. Så han fick sin ros tillbaka som en bumerang.  Nu är jag en riktig ärkefeminist som bara bråkar.  Och han såg till att hela arbetsrummet fick veta att han tycker det. Otacksam är jag också.

Så framsteg på den fronten. Kul.

Sen kom jag hem och fick en bautabukett av min egen man. Blev uppriktigt glad, ingen ironi. För vi är jämnlika och han vet exakt varför kvinnodagen behövs. Och då tar jag emot vilka groddar som helst med glädje. 

Rosen av kollegan? Det lät ungefär så här ”här får du en ros på kvinnodagen för att det är så kiva att titta på dej”. 

Otacksam hund

februari 18, 2016 — 4 kommentarer

Går till jobbet. En manlig arbetsrumskollega hinner upp mej vid ytterdörren och flåsar fram att om han kunnat vissla hade han visslat efter mej.

– du ska inte lära dej att vissla

– men vill du inte ha en komplimang?

– jag är ingen hund

– här försöker man vara trevlig och ge uppmärksamhet och så är du bara tråkig tillbaka

Raaaaaaaah.

Tillägg: några timmar senare kommer samma man in på mitt rum och smäller med glad min en hel näve penkkiskarkkin på mitt bord. Minen säger ”nu blev du väl ändå glad”. Godiset är blandat med slask och en likörpralin är sönder. Det strittar slask och söt likör över mina provtryck och min nya turbodator. 

Raaaaaah vol 2. 

Fotboll är för alla

november 13, 2015 — 4 kommentarer

Med två mycket entusiastiska fotbollsspelande kids i familjen så ska vi verkligen kolla detta ikväll:

Jag struntar i om det är fejk eller inte (gissar att den fått en massa kommentarer om det), det är budskapet som behövs.

Senast i måndags då flickornas fotbollslag ordnade gala så märktes det hur stor skillnad det görs på kön just i den här sporten. Blev så trött och ledsen. Tex en mamma som vann årets spelare i mutsijoukkue fick kommentaren av konferencieren ”ja hon har säkert varit aktiv… eller nåt”. Gaaaah!

Och alla prisbelönta flickor skickades ner från scenen så att alla pojkar skulle rymmas upp och motta applåderna. Men dubbelglädje att det ena barnets lag vann titeln årets lag. Ett flicklag med tjejer på 8-9 år. De äger!

Jag vill inte att feminism ska vara så hetsigt, utan mer konstruktivt. Men ilska föder en viss drajv, och killar har inte tidigare heller reagerat speciellt lydigt på ordet snälla. Må min uppgift vara att uppfostra tjejer som inte stoppas av dylikt skit, som lirar boll likt vem som helst, som inte låter sej kuvas.

Firade födelsedag med råge. Ni vet när kräftorna är stora som humrar, barnen uppför Bolibompa-dans, du håller en 92-åring i handen hela kvällen, hälften av gänget skjuter med luftpistol bakom huset och hästarna löper amok i hagen. Visste inte jag, nämligen. Men oförglömligt blev det. 

Så nu när jag är äldre, klokare och snyggare tänker jag bli en hårding på att ta plats, vrålfeminist, skippa allt som heter dåligt samvete och bara flagga högt för alla systrar out there. Mången är så invaggad i patriarkat-systemet, men jag tänker att största delen ändå går att väcka, inklusive mej själv. Det märks att jag både mockat bajs och guppat segelbåt denna sommar, dvs jag har haft en ocean med konstruktiv betänketid. 

Vi kom till stan med J på tumis och nu har vi möblerat om likt hela havet stormar. Barnen ska få egna rum har vi tänkt. Osäkert om jag ännu gillar idén, fy fasiken ett sånt kaos som uppstår. Och blödighet! Har officiellt packat ner ett helt dockhus för vindsförvar. Tänker att nästa gång jag packar upp det har jag hoppeligen blivit mormor. Den insikten, voah! 

Vi tog nyss en paus och cyklade ner till Ärtholmsstranden. Som att vara utomlands! Sol, kall öl, palmer och glada människor. Det var kul ända tills en mås bokstavligen smattrade ner mej med bajs. Sannolikheten lär ligga nånstans på en gång per 30 år, så jag torde få vara ifred en god stund nu. Men aj! Det kom med sprut, som nån kastat en näve stenar typ. 

  
Obligatorisk kräftbild. Nu ska jag sortera 765 lådor med Friendslegon. 

Tillbaka i city

augusti 2, 2015 — 2 kommentarer

Hej blogi! Landa nyss i stan alldeles solo med en påse smutstvätt och en ny matta. Tassigt så mycket det gör med en ny matta och att komma hem efter båtliv, utedass och saltvattenstvål. Och helt ensam! Njöt just av att strosa runt i butiken och köpa exakt det jag hade lust för. Det blev både brokigt och smaskigt.

Och att köra längs Fredriksgatan och se att de målat dubbla gula spärrlinjer på mitten. DUBBLA! Nu kan ni inte skylla på dålig linje, nu finns de TVÅ som lyser lika gula som en bebis’ skid marks. Era bilist-ligister, ni som kör om som dårar trots spärrlinjen.

Slut på tant-rant. Bjussar på ett hörn av mattan, resten är belamrat av landeväskor:

  
Och ännu på ett tips från min matbutiksrunda — tidigare har jag rådiggat flädersaften, men denna vinner just nu:

  
Jag bloggar mattor, trafikregler och saft. Helt som om det blåste nya vindar här, hmm. Nä nu ska jag sova och vakna upp som en taggad grafiker imorgon. 

Fokus

juni 24, 2015 — 2 kommentarer

  

Simskolan ja. Så här såg det ut i måndags. Regn, sim, spring, muta & gräs i 2,5H. Som tur tog jag regnet till stan när jag åkte. Istället fick de (kidsen) sol och punkkin. Gotta love finsk sommar! 

Men påriktigt. Känns som om allt överskuggas av ekonomisk kris, oroväckande politik, rasism, kvinnohat och depression. Jag behöver fokusera på vacker natur, kultur, mat, skärgård, djur, böcker, vänner & familj och godis för att inte gråta mej till sömns över att våra kids ska växa upp med allt det hemska. 

Bortom knegberget

maj 25, 2015 — 6 kommentarer

Peppe skriver bra om att som frilansare få betalt för möjligheter och hur ens senaste verk är som ens CV. Nu är hon journalist och jag grafiker, men jag känner igen mej i allt hon skriver. Jag kommenterade så här:

När jag började som frilansgrafiker tänkte jag att det nog blir bättre, att jag inte måste förklara mina priser så omfattande och att mina tidigare jobb nog talar för sej själv. Men det har visat sej vara ett race där jag får bevisa mina talanger om och om igen. Som att börja slutspurta pånytt för varje varv. Det är ganska tröttsamt i längden.

Ibland om priset trissats ner under min nöjdnivå (det är svårt att tacka nej till ens lite pengar) så kittlar det i fingrarna att göra ett kass jobb och underteckna med ”det här får du för det här priset”, men det kan jag ju verkligen inte göra. Just för att det är som du skriver, varje verk är min cv.

Skörheten i det här systemet är det som ger mej mest rynkor i pannan. Som tur slätas de ut till en del med alla goda sidor. Frihet, för att nu nämna den bästa. En dyr frihet.

Förutom nedtrissade priser, den otroliga pokkan hos vissa kunder (du borde betala oss som ger dej synlighet) och framtidens ovisshet – är tävlingar en annan sak som ger mej rött i blicken. Jag kan på nåt sätt rycka på axlarna till Paulig och Cloetta om de vill att allmänheten ska designa en iskaffeflaska eller en pastillask och så bidrar de med verktyg och delar via sina webbsidor. De är mer ute efter förslag av vem som helst, ett jippo, och alla förslag laddas upp till allas påseende. Du ser vem du tävlar mot och tja, det handlar väl mest om synlighet och delningar i sociala medier än att de verkligen ska få ett nytt utseende på sina produkter. Kan tilläggas att jag ej deltagit.

Men så fort firmor eller instanser börjar skapa tävlingar för att få en ny logo eller, hör och häpna, en helt ny grafisk profil, så blir det riktigt fel. Det är ett otroligt stort jobb att tänka ut en logga och en helt ny profil och mer osäkra pengar än en tävlingspott finns väl knappast. Vilket fantastiskt tillfälle! Begrunda och sätt dej in i alla våra behov, spå helst vår framtid också, trolla allt snyggt till pappers och har du tur ger vi dej många slantar! Eller så gör du all effort och får ingenting, bättre lycka nästa gång. Ett jäkla kneg för ingenting.

Ska jag lägga ner tre veckor av min tänkta semester för nästintill omöjliga pengar? Jag blir mer rik och glad och snäll om jag ger den tiden till min familj istället, garanterat pris får jag också.

Skit också, jag är mycket negativ och arg idag. Men fasiken så skönt att vara arg! En annan sak Peppe skrev mkt intressant om.

Och åsnebryggan. En arg Pia är inget hot, hon är bara arg. Känner ni också att folk tar er som ett hot om ni blir arga? Har tyvärr bara ett kvinnligt perspektiv på detta.

Nu ska jag knega vidare på jobb som verkligen ger pengar. För så är det, bakom all min frihet ligger ett berg av kneg.



Här kommer de äntligen, mina tankar & reflektioner efter seminariet om barns nätanvändning. Jag vill börja med att skriva att jag är mycket positivt inställd till nätet. Det känns viktigt att klargöra det till först, eftersom det finns så mycket mystifiering och negativa åsikter som ofta baserar sej på okunskap. Jag vill också klargöra att den här texten baserar sej på föreläsningar jag gått på, artiklar jag läst på nätet, material jag fått tillgång till och personlig erfarenhet. Alla källor finnes under lästips på slutet. Jag är ingen expert i frågan, bara en mycket intresserad förälder till två barn i lågstadieåldern. Om du har frågor så rekommenderar jag att du själv aktiverar dej och klickar vidare härifrån, jag har inga exakta svar. Har du däremot fler länktips eller kommentarer är det bara att delge!

Min personliga åsikt och känsla är att

  • många går omkring och tänker att det här är viktigt och nåt man borde kunna mer om, men gör inget åt saken. Tyvärr ger inte den här texten (heller) total upplysning, du måste själv vara super aktiv för att lära känna var på nätet ditt barn rör sej, hur du kan påverka, hur du kan hjälpa och vilka regler som gäller. Det jag däremot kan tipsa om är länkar som för dej vidare i ämnet, de kommer på slutet
  • många tror att barnet behöver teknisk hjälp med sin smarttelefon eller sin dator, att det är där skon klämmer. Visst kan det vara en delorsak men barnet behöver främst hjälp med sociala regler, hur det är okej att bete sej på diskussionsforum, VAD man kan publicera och VILKA bilder som är okej och HUR de ska agera om de blir utsatta eller ser mobbning

Jag tror på att alla, både barn och vuxna, har enorm nytta av internet. Men jag inser ju att det finns problem och massvis vi måste lära oss. Speciellt okänt tror jag internet är för oss vuxna som inte vuxit upp med det, medan det är nåt helt naturligt för våra barn. Vi kanske är i skepsis-skedet medan barnen redan ser det som vardagsteknik. Samtidigt kan det vara farligt att tro att de, barnen, är diginativa. De är inte det.

Tänk ren hur mycket lättare det blivit att installera nåt nytt på datorn eller telefonen, några klick bara och du har en helt ny programvara eller en ny app. För inte så länge sen måste man ha avsevärt djupare kunskap om den tekniska processen för att få in det. Det är ganska bakvänt att geniförklara en 2-åring som hanterar en iPad lika bra som du klarar av microvågsugnen. Det är inte så svårt nuförtiden. Alla är individer och lär sej på olika sätt, att vara expert på teknik är ingen åldersfråga.

Som i allt vi vuxna för vidare till barnen måste vi föregå med gott exempel. Barnen kopierar det vi gör, inte det vi säger. Då skrämmer det extra mycket att klicka in på vilket diskussionsforum som helst och läsa all galla som högst antagligt vuxna männsikor spyr ur sej. Fula, nedsättande kommentarer som varken ger mervärde eller hjälper nån. Det här kommentarerna läses också av barn och unga som sen tror att det är ett accepterat beteende.

Då gör de unga likadant och så är bollen i rullning. Sociala regler, precis som hur du beter dej bland folk IRL, samma ska gälla på nätet. Det är inte okej att gömma sej bakom ett anonymt nic och skriva dumheter. En bra påminnelse är att tänka efter om jag kan säga det här personligen, face to face, till personen i fråga? En ful kommentar på nätet kan sprida sej som en löpeld genom delningar och likes medan en ful kommentar sagd direkt åt nån kanske inte hörs av mer än ni två, eller högst några till.

Varje delning eller like tar lika ont som den ursprungliga kommentaren. Det är inte mer att reta, det är mobbning. (Visst vet ni redan skillnaden på att reta och mobba?)

Vad kan vi göra då?

Utgångspunkten är att vi vuxna lär barnen sociala regler, att vi tar vårt ansvar i att förebygga en bättre miljö på nätet och att vi känner till lagen. Vi måste helt enkelt ha koll på läget. Lika lätt som du kan beskriva ditt barns skolgård och klasskompisar, lika lätt borde du känna till de nätforum där barnet rör sej. Alla ska känna till rätten till integritet och att kunna säga ifrån och att följande är olagligt; förtal, olaga hot och ärekränkning.

Exempel: Anna blir mobbad av Agneta och Peter vid korgbollsställningen på skolgården. Du vet var ställningen finns, den ligger lite avsides och är ofta centrum för oroligheter. Inte bara Anna, utan också du, vet till vem ni ska rapportera om vad som hänt. Ni vet hur ni ska gå till väga. Du vet högst troligt också vem Agneta och Peter är.

Vet du allt detta om Anna blir utsatt på WhatsApp? Eller Facebook? Vet du vem du ska kontakta och vem som gjort vad? Lika mycket som barn och unga lever ett socialt liv på skolgården, lika mycket kommunicerar de via sociala medier. Och vi vuxna ska kunna hjälpa och stöda. Inte behöver vi vara experter, men vi ska ha ett hum om vart vi eller barnen kan vända sig om det går fel.

Den här listan har jag kopierat direkt av Friends (länk längre ner)
Praktiska tips för att utveckla din kunskap & ta ansvar:

  • skapa en lista på den kunskap du saknar
  • googla begrepp och forum du inte känner till, bildgoogla, se videon
  • prova själv genom att skapa ett konto/användarnamn
  • använd barn och unga i din närhet, diskutera med dem och fråga, var nyfiken

Vad ska vi undvika?

Det fungerar inte så bra med att förbjuda. Du kan lägga in spärrar och förbjuda sajter, men barnet kommer ändå att hitta kryphål och/eller nya sajter, tyvärr. Det fungerar bättre med öppen kommunikation och förtroende. Ju yngre barn, desto lättare är det för dom att agera om de ser eller upplever mobbning på nätet. De äldre barnen agerar också, men upplever mycket starkare rädslan att föräldern tar bort smarttelefonen eller förbjuder viss användning, om de berättar vad de sett eller upplevt. Då blir det farligt eftersom vi inte kan hjälpa med nåt vi inte ens känner till. Hetsa och överreagera inte, utan lyssna och hjälp istället. Prata hellre och visa att du är intresserad & närvarande.

Tid på nätet

Jag nämnde tidigare att vi vuxna befinner oss närmare skepsis-skedet än internet som vardagsteknik. Det syns extra bra då det kommer till spel på nätet. Dessa är en stor del av vardagen bland barn och unga och det har både bra och dåliga sidor. Visst finns samma fula jargong på spelforum, liksom på andra forum. Men spelen ger ändå möjlighet till sociala kontakter även för blyga, gemenskap, tips, nya likasinnade vänner och känslan av att lyckas. De är inte enbart av ondo.

Att dela ut skärmtid kan lätta på ditt samvete som förälder, men vad betyder skärmtid egentligen? Det är stor skillnad på att söka information på nätet, att se en film från Netflix eller att spela. Spelen är också olika. Det finns pedagogiska, kreativa och våldsamma spel men också spel för enbart tidsfördriv. Att ge en rutintid ger dej inte ansvarsfrihet. Tänk mer i innehåll än tid.

Här måste vi också ha koll på åldersgränser, använda sunt förnuft, visa intresse och begränsa där det behövs. Det är också smart att ifrågasätta våra egna hjärnspöken och mystifieringar. Varför är det ok för ett barn att sitta timtal vid ett bord och rita men inte tex att spela ett mattespel på nätet?

Nätet har både för- och nackdelar. Det var lika stort rabalder då radion kom. Eller serietidningar. Eller olika musikgenren. Eller filmer. Vi lär oss hela tiden mer om hur det fungerar bara vi är lyhörda och öppna och accepterar att detta är vardag. Eller så kan vi bosätta oss under en sten (fast där börjar vara ganska trångt).

Här följer ännu några tips baserade på de föreläsningar jag gått på och vad bla Folkhälsan listat:

Tips & råd till föräldrar

  • tänk på var vi kan / inte kan inverka
  • var nyfiken & tillgänglig
  • ta saker på allvar men hetsa & överreagera ej
  • var ett bollplank
  • var en god förebild
  • ta reda på det du inte kan
  • börja ren i åk 1 eller tom förskolan, ju förr dess bättre
  • förbud har ofta motsatt effekt
  • använd vuxna kontaktnät och ha samma regler, alla vinner!
  • sociala färdigheter gäller även på nätet
  • lär ut mediekunskap

Tips & råd till barn och unga

  • du ansvarar för det du gör på nätet. Tänk efter innan du kommenterar eller publicerar
  • be om lov innan du publicerar en bild på nån annan och tänk till innan du lägger ut bilder på dej själv
  • kom ihåg att det du tycker är en rolig kommentar eller ett skämt kan upplevas som kränkande och sårande av nån annan
  • kom ihåg att det är lätt att missförstå varandra i skrift, eftersom man inte ser miner och gester
  • var inte anonym, våga stå för det du skriver
  • våga stå upp för andra
  • var kritiskt till allt du läser, ser och hör på nätet
  • fundera noga om det är lönt innan du svarar på elaka kommentarer
  • berätta för en pålitlig vuxen ifall du mår dåligt av nåt som hänt dig på nätet
  • anmäl sånt som inte känns bra till den som ansvarar för webbtjänsten, också då det gäller andra än dej själv
  • spara skärmdumpar som kan användas som bevis
  • be någon med mer erfarenhet om hjälp ifall du är osäker på inställningarna på en webbtjänst
  • kom ihåg att du genom att vara positiv och snäll mot andra fungerar som en god förebild och bidrar till en positiv atmosfär, både på nätet och IRL

Läs- & länktips

En bra artikel som funnits i Folkhälsans egen tidning 04/2014

friends.se
En svensk organisation vars uppgift är att stoppa mobbning och diskriminering

mucf.se
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Sverige

nohate.se
”Kampanjens syfte är att höja kunskapen, särskilt hos barn och ungdomar, om främlingsfientlighet, sexism och liknande former av intolerans samt mobilisera för att främja mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet på internet.”

statensmedieråd.se
Satistik från Sverige, information om media, åldersgränser mm

teacherhack.com
Om digital kunskap och kodning

juridikinstitutet.se
Tips och råd om juridik (Sverige, men kan ge riktgivande hjälp också hos oss)

surfalugnt.se
Frågor, svar och tips

kränkt.se
Tips på hur du kan agera vid kränkning

pelikasvatus.fi

Polisen i sociala medier

Folkhälsan:

Vad är nätmobbning?

Vad kan jag göra om jag blir utsatt?

Vad kan skolan och föräldrarna göra?

Du är en förebild

april 23, 2015 — 2 kommentarer

Lever på minuttidtabell idag men måste kasta ur mej en grej.

1) Det finns inget så gulligt som lågtsadiebarn där på gränsen mellan stor och liten. Vad de säger, hur de för sej och vad de riktigt tänker.

Vi tar samma mening pånytt men byter ut ett ord.

2) Det finns inget så elakt som lågtsadiebarn där på gränsen mellan stor och liten. Vad de säger, hur de för sej och vad de riktigt tänker.

Jag kan kompa båda meningarna. Vid version två både gläds och gråter jag över att felet ligger hos oss vuxna. Gläds för att vi kan ändra på det, gråter för att vi måste göra det. Jag vet att det är lätt att knata på i det här me me me-centrerade samhället där vi självklart köper tid åt oss själva med att ge paddan åt barnet, eller hur lätt vi kritiserar vår egen kropp framför spegeln. Eller sitter hemma och kritiserar andra eller nån vi ser på tv. Barnet hör och ser allt och kopierar det, jag lovar. Sen går hen ut och gör likadant och tror att det är okej.